Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zabern-affären ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biologischen station zu Plön" (12 bd), från 1906 under
titeln "Archiv für hydrobiologie und planktonkunde".
Z. författade däri en stor mängd hydrobiologiska
arbeten, mest zoologiska, och idkade
under de sista åren äfven histologiska och cytologiska
undersökningar, som dock endast till ringa
del hunno publiceras. Han fick professorstitel
1907. Mångsidigt lärd, utöfvade han som vetenskaplig
ledare stort inflytande.
C. Lmn.
Zacharias [tsa-], Eduard, tysk botanist, f. 16
maj 1852 i Berlin, d. 23 mars 1911 i Hamburg, blef
filos. doktor i Heidelberg 1877, privatdocent där
1879 och e. o. professor 1882, kallades 1894 till
vetenskaplig assistent vid Hamburgs botaniska
trädgård och blef 1897 dess föreståndare samt 1901
tillika chef för botaniska museet och laboratoriet
för varukännedom (allt detta under det gemensamma
namnet "Hamburgs botaniska statsinstitut").
Z:s första skrifter voro växtanatomiska, men snart
öfverflyttade han sin forskning till celläran,
särskildt cytologien, ett område, där han blef en
erkänd auktoritet. Han skref en ansenlig mängd
afh. om cellkärnan, kärn- och celldelning,
cellväggen och dessa organs kemi äfvensom cellens
ämnesproduktion, spermatozoiderna hos växter och
djur m. m. En af Z:s trädgårdsspecialiteter var
framgångsrik experimentell odling af lefvermossor.
Därjämte var han äfven verksam inom blomningens
biologi, särskildt fruktträdens och deras
fruktsättning, ifrade för fruktträdsodling och var
en framstående expert för trädgårdsutställningar hemma
och i utlandet.
C. Lmn.
Zachariä [tsa-], Heinrich Albert, tysk
rättslärd, f. 1806 i Herbsleben, Gotha, d. 1875 i
Cannstadt, blef 1835 e. o. och 1842 ord. professor
i juridik vid Göttingens universitet. Under
reformrörelserna 1848–49 var han medlem af
"vorparlamentet", femtiomannautskottet och
nationalparlamentet i Frankfurt a. M., medverkade vid
utarbetande af den tillärnade riksförfattningen och
var därjämte hannoverska kronans förtroendeman
i tyska förbundsförsamlingen. Som motståndare till
Preussens annekteringspolitik insattes Z. 1867 af
valkretsen Göttingen i nordtyska riksdagen och blef
1868 lifstidsrepresentant för Göttingens universitet
i preussiska herrehuset. Z:s mest ansedda arbeten äro
Deutsches staats- und bundesrecht (3 bd, 1841–45; 3:e uppl. 1865–67) och
Handbuch des deutschen strafprozesses (2 bd, 1860–68).
Zachariä von Lingenthal [tsa- fann-], tyska
rättslärda. 1. Karl Salomo Z., f. 14 sept. 1769 i
Meissen, d. 27 mars 1843 i Heidelberg, blef 1794
privatdocent i Wittenberg samt utnämndes 1798
till e. o. professor och 1802 till ord. professor
i juridik där. 1807 antog han en professur i
Heidelberg. 1842 upphöjdes han i ärftligt adelsstånd
med namnet von Lingenthal. Han var en
tid led. af Badens landtdag. Hans anseende som
rättslärd sträckte sig vida utom Tyskland, och
hans mening i tvistiga rättsfrågor inhämtades flera
gånger både i Tyskland, England och Frankrike.
Hans skrifter behandla nästan hvarje gren af
jurisprudensen; de äro filosofiska, historiska och
praktiska, behandla romersk, kanonisk, tysk och fransk
rätt. Till de förnämsta räknas Handbuch des
chursächsischen lehnrechts (1796; 2:a uppl., af C. E.
Weisse och F. A. von Langenn, 1823),
Die einheit des staats und der kirche mit rücksicht auf die
reichsverfassung (1797), Versuch einer allgemeinen
hermeneutik des rechts (1805), Die wissenschaft
der gesetzgebung (1806), Handbuch des
französischen civilrechts (1808; 8:e uppl. i 4 bd, af C.
Crome, 1894–95; äfven öfv. till it. och fr., flera
uppl.), Vierzig bücher vom staate (1820–32; 2:a
uppl., 7 bd, 1839–43), ett verk, som både han
själf och hans beundrare skattade högst och som
blifvit jämfördt med Montesquieus "l’Esprit des
lois", samt Entwurf eines strafgesetzbuchs (1826).
Man har förebrått honom ombytlighet i åsikter,
men denna var ett bevis på hans uppriktighet och
hans oaflåtliga forskningsbegär. Jfr Ch. Brocher,
"K. S. Zachariæ, sa vie et ses oeuvres" (1870). –
2. Karl Eduard Z., den föregåendes son, f.
24 dec. 1812 i Heidelberg, d. 3 juni 1894 å
godset Grosskmehlen (prov. Sachsen), blef 1836
docent och 1842 e. o. professor i Heidelberg, men
tog redan 1845 afsked och lefde därefter på sitt
ofvannämnda gods. Någon tid var han ledamot af
preussiska landtdagen. Bland hans, på den bysantinska
rättens område epokgörande, skrifter märkas
Historiæ juris græco-romani delineatio (1839),
Geschichte des griechisch-römischen privatrechts (1864; 3:e uppl. 1892),
Jus græco-romanum (bd 1–7, 1856–84, en samling källor till den bysantinska rätten), samt
Justiniani novellæ (2 bd, 1881, med tillägg 1884, 1891).
1 o. 2. (C. G. Bj.)
Zacharja, profet. Se Sakarias.
Zacharyasiewicz [ṡa- -vitj], Jan Chryzostom,
polsk publicist och författare, f. 1825 i Radymno
i östra Galizien, d. 1906, blef som 15-åring i
Przemysl fängslad af österrikiska polisen såsom
medlem af en hemlig politisk gymnasistförening
och satt ett par år som fånge på Spielberg. Han
bosatte sig sedan i Lemberg, deltog verksamt i
den demokratiska rörelsen 1848 och redigerade ett
par oppositionella tidningar, bl. a. "Tygodnik
Polski", som indrogs 1849, hvarvid han som dess
redaktör dömdes till tvåårigt fängelsestraff. Han
utgaf sedan under 10 år den vidt spridda "Dziennik
literacki", följd 1860 af "Kołko rodzinne".
I dessa publicerade han, utom en rad politiska
artiklar, ett stort antal ur litterär synpunkt
tämligen svaga noveller och romaner, af hvilka
flertalet satiriskt och ironiskt behandlar olika sidor
af Galiziens lif under österrikiskt välde. Så skildrar
han i Czerwona czapka (Röda mössan) den
österrikiska ämbetsmannaklassen, i Tajny fundusz
(Hemliga fonden) spioneri- och polisväsendet; i Sąsiedzi
(Grannarna) och Marcyjan Kordysz ironiserar han
öfver adelns fåfänga och jakt efter hedersposter,
i Wybór posła (Deputeradevalet) satiriserar han
öfver de galiziske deputeradenas oduglighet och
egoism; i Swięty Jur (Helige Georgs dag) behandlar
han de rutensk-polsk-ryska förhållandena och
häfdar den polsk-rutenska samhörigheten. En af hans
bästa romaner är Na kresach (Vid gränsen, 1860),
som skildrar germaniseringens snabba framsteg i
strid med slavismen; åt samma tema är egnad
Chleb (Brödet, 1895), hans populäraste arbete.
Äfven i Warschautidskrifterna medarbetade han
med en del smärre noveller – hans stora romaner
voro portförbjudna i det ryska Polen.
A. Kgn.
Zacher [tsa’-], Ernst Julius August, tysk
språkforskare och litteraturhistoriker, f. 1816 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
