- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1183-1184

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskaplig börd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1183

Äktenskapskontrakt-Äldste

1184

upp- och nedstigande svågerlag (se Svåger-
lag); 7) annat redan ingånget, ännu bestående
äktenskap (tvegifte tillåtes ej); 8) efter föregående
äktenskaps upplösning må hustrun ej (utom i vissa
undantagsfall) träda i nytt gifte förr än efter tio
månaders väntetid; 9) bestående adoptionsförhål-
lande mellan brudgum och brud. Bland dessa
äktenskapshinder äro de under 5), 6) o. 9) upp-
tagna relativa (de hindra vederbörande blott
från att gifta sig med viss annan person), alla
de öfriga absoluta (hindra vederbörande att
öfver hufvud ingå äktenskap). Föremål för K. M:ts
dispens ("dispensabla") äro blott hindren 1), 4)
o. 5:e). Upplösande äro hindren 5a), 5b),
6) o. 7) (se Upplösande äktenskaps-
hinder). Bland främmande lagar öfverensstäm-
mer i förevarande ämne den norska mest med den
svenska; dock är i Norge mannens äktenskapsålder
20 år, af de under 4) upptagna sjukdomarna blott
syfilis äktenskapshinder, samt gälla ej hindren
5c) o. 9). Dansk äktenskapsrätt känner ej vårt
hinder 4), men har däremot åtskilliga andra hin-
der, såsom mottaget, ej återbetalt fattigunderstöd,
sorgetid (se d. o.), tidigare gemensamt begånget
äktenskapsbrott m. fl. I Finland gäller ej köns-
sjukdomshindret; förut begånget äktenskapsbrott,
sorgetid samt ännu ej fullgjord afvittring (se Af-
vittra 1) utgöra däremot i finländsk rätt fort-
farande, liksom hos oss ända till 1915, äktenskaps-
hinder. C. G. Bj.

Äktenskapskontrakt. Se Äktenskapsförord.

Äktenskapslöfte. Enligt äldre kanonisk rätt in-
gicks äktenskap formlöst. Det var till fyllest, att
mannen och kvinnan öfverenskommo att vara äkta
makar. Af talet kunde dock äfven af se framtiden,
d. v. s. ha satts i beroende af någon tidsbestäm-
melse eller något villkor. För denna händelse före-
låg ej äktenskap, allenast trolofning. Men egde
lägersmål rum mellan de trolofvade, uppstod där-
med omedelbart äktenskap. Äfven efter det att
vigsel (se d. o.) i allmänhet införts som en sär-
skild form för äktenskaps ingående, bibehöllos f öre-
nämnda äldre rättssatser här och där, särskildt i
de protestantiska länderna. Och på detta sätt är
en viss rättslig verkan fortfarande fäst vid ett
formlöst löfte om äktenskap. Enligt svensk rätt
ända till en lagändring 1915 hade sålunda kvinna,
som lägrats under äktenskapslöfte, rätt att, om
mannen undandrog sig vigsel, påfordra att af
domstol bli förklarad för hans äkta hustru. Med
förklaringen vann kvinnan laggift hustrus rätt i
mannens egendom. Barn, som aflats under äkten-
skapslöfte eller som aflats med kvinna, hvilken
mannen därefter lofvat äktenskap, ehuru detta i
anledning af mellankommande dödsfall ej kunnat
ingås, blefvo också, enligt vår äldre (1917 ändrade)
rätt, äkta. I nu gällande svensk rätt har äkten-
skapslöftet betydelse allenast som ett moment i
trolofningen (se d. o., sp. 860). Vissa rättsverk-
ningar äro äfven i främmande rätt någon gång
tillagda äktenskapslöfte i förening med lägersmål
eller hafvandeskap för kvinnan. Mångenstädes för-
anleder därförutom brytandet af ett äktenskaps-
löfte skadeståndsanspråk, exempelvis i engelsk
rätt. A. W. (C. G. Bj.)

Äktenskapsregistret är ett fr. o. m. 1921 hos
Statistiska centralbyrån fördt register för inskrif-

ning af uppgifter från domstolarna ang. dels alla
mål om bl. a. boskillnad, hemskillnad eller äkten-
skapsskillnad, dels ock äktenskapsförord och bodel-
ningshandlingar (se de särsk. artiklarna). Registrets
förande har anbefallts i nya Giftermålsb. 16: e
kap. och är regleradt genom en k. kung. 11 okt.
1920. En tryckt samling af de registerförda upp-
gifterna utges häftevis en gång i månaden och
sändes ut liksom Samlingen af anmäl-
n i, n g a r till aktiebolagsregistret (se Handels-
register) m. m. C. G. Bj.

Äktenskapsskillnad, jur. Se Skilsmässa.

Äktenskapsstatut. Se Internationell pri-
vaträtt, sp. 793.

Äktenskapsålder. Se Äktenskapshinder.

Äktenskap till vänster, jur. Se M o r g a n a-
tiskt äktenskap.

Älandsfjärden, vik af Bottenhafvet n. v. om
Härnösand, som n. om staden utgrenar sig från
Ångermanälfvens södra mynningsbukt. O. Sjn.

Äldre (attiska) komedien. Se Grekiska
litteraturen, sp. 206-207.

Äldre mänsing, språk v. Se Månsing.

Äldste, Stadens (Borgerskapets äld-
ste, De äldstes råd), af städernas borger-
skap valda förtroendemän, som till den nya kom-
munalförfattningens införande (1863) tillsammans
med borgmästare och råd utöfvade borgerska^ets
beslutanderätt. Äldsta bevarade uppgiften "om
institutionen i Stockholm är från 1475. Den fast-
slogs i Gustaf II Adolfs "stadga om städer-
nas administration och upkomst i rijket" 29
dec. 1619. Enligt den gamla stadslagen låg
visserligen hufvudmyndigheten i fråga om städer-
nas styrelse hos borgmästare och råd, men att det
burskapsegande borgerskapet egde att med dessa
deltaga i rådslagen om kommunens ekonomi- och
politiärenden, kan, om än ej i stadslagen tyd-
ligen utsagdt, så mycket mindre betviflas, som just
förenämnda stadga (§ 12) uttryckligen anger som
skäl för den nya institutionens införande de olä-
genheter, hvilka uppstå därigenom, att, "som ’här-
till varit hafver, menige man fordras till sammans
och svaras således på stadens vårdande utan något
betänkande, och mest af dem, som minst förstå
och minst hafva i saken säga, derigenom som
oftast stadens gagn blifver försummadt". De äld-
stes råd skulle, enligt 1619 års stadga, tillsättas
sålunda, att i de större städerna 96 män, till
hälften handelsmän och krämare, till hälften
handtverksmän, utvaldes af borgerskapet, och
egde borgmästare och råd att till äldste ut-
taga hälften af hvar dera kategorien. "Små lands-
städer och fläckar, hvilka icke hade råd och
ämne till män", fingo välja halfparten mindre.
Med dessa äldste egde sedan magistraten att råd-
göra, och hvad de, uppå kallelse af magistraten,
med denne besluta, "det skall stånda och af hela
borgerskapet fullbordas utan gensaga". Likaledes
borde hvad menigheten ville ha förelagdt magistra-
ten till betänkande först upptas och öfvervägas af
de äldste, och finge "intet annorledes företagas
af någon, med mindre han eller de för upproriske
ville hållas och straffade varda". Af förordningen
om Stockholms stads styrelse 12 dec. 1672 synes
(§ 22), att de "äldste af borgerskapet" då ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free