Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverskärning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Öfverskärning-Öfverste marskalk
42.
Han hade till vikarie och biträde en under-
skänk.
Öfverskärning. text. Se Appretera, sp.
1250.
Of verslag, krigsv., långa spärrar eller slanor,
som å militärbro^r medelst surrning eller spikning
fästas öfver vandringsplankornas ändar och de yt-
tersta underslagen för att "styfva" bron, fasthålla
plankorna och hindra dem att förskjuta sig. Jfr
Broslagning. L. W:son M.
Öfversorbiska. Se Slaviska språk, sp.
1424.
Öfverspänning, elektrot., en förhöjning af spän-
ningen vid en elektrisk högspänningsanläggning
eller kraftöfverföring öfver det normala värdet.
Elektriska öfverspänningar förorsakas dels af stör-
ningar af inre ursprung, såsom resonans (se
Elektriskt motstånd), in- och urkopp-
lingar af linjer, transformatorer m. m., kortslut-
ningar, jordslutningar m. m., dels af störningar
af yttre ursprung, såsom uppladdning af luftled-
ningar vid åskväder, direkta åskslag etc. Känne-
domen om de elektriska öfverspänningarna, deras
natur och orsaker samt skyddsanordningarna där-
emot, de s. k. öfverspänningsskydden (se Elek-
trisk arbetsöfverföring, sp. 316), är af
största betydelse för den moderna högspännings-
tekniken. K- Ll.
Öfverspänningsskydd, elektrot. Se Elektrisk
arbetsöfverföring, sp. 316.
Öfver stag, sjöv. Se Gå öfver sta g.
Öfver Stat, /ört?., betecknar i allmänna språk-
bruket motsatsen till på stat, d. v. s. afser
befattning, med hvilken icke är förenad sådan af-
löning å stat, som eljest utgår till motsvarande
befattningar. Inom arméns förvaltning används ut-
trycket som löneteknisk term. Sålunda är under
riksstatens 4:e hufvudtitel (landtförsvaret) uppfördt
ett förslagsanslag till arméns personal öfver stat.
Denna personal utgöres af arméns dels öfvertaliga
personal, dels ock reserver af befäl och civilmilitär
personal. Arméns öfvertaliga personal består af
a) surnumerära fänrikar, surnumerära underlöjtnan-
ter och surnumerära sergeanter, b) officerare, un-
derofficerare och civilmilitärer, hvilka erhållit af-
sked från beställning på aktiv stat med tillstånd att
som lönlösa kvarstå i regemente. Arméns reser-
v e r af befäl och civilmilitär personal utgöras af
a) officerare och underofficerare direkt befordrade
i reserv; b) officerare och underofficerare, som utan
fyllnadspension afgått från beställning på stat och
inträdt i reserv; c) officerare och underofficerare,
som erhållit afsked med fyllnadspension; d) civil-
militärer tillhörande fältläkarkårens och fältveteri-
närkårens reserver; samt e) underbefäl af man-
skapet. Samtliga ifrågavarande befattningshafvare
åligger, i allmänhet dock endast un-Jer vissa för-
hållanden, en viss tjänstgöringsskyldighet, för hvil-
ken ofvannämnda anslag afser att lämna godt-
görelse.
Inom den marina förvaltningen förekommer icke
uttrycket "öfver stat" som löneteknisk term, utan
endast i sin allmänna, appellativa betydelse. I
§§ 4-5 af reglementet för marinen, I, stadgas,
att öfver stat kunna dels anställas underlöjtnanter
(fänrikar) i flottan, dels, med bibehållande af inne-
hafvanfcle beställning på stat, officerare, underoffi-
cerare af 2:a och 3:e graden samt korpraler
befordras till högre beställning i flottan eller
marinen. Körande kustartilleriet gäller i tillämp-
liga delar enahanda.
Inom den civila förvaltningen torde uttrycket
"öfver stat" ej heller, åtminstone numera, före-
komma som teknisk term. Visserligen förekommer
någon gång, att i ett verk eller ©n anstalt finnas
ord. tjänster, som icke ingå i den egentliga, ord.
lönestaten. Sådant är fallet, när vid omorganisation
af verket eller anstalten beslutits, att några förut
å don ord. staten uppförda befattningar skola in-
dragas eller väsentligen ombildas, men tjänsternas
innehafvare icke kunna lagligen skiljas från lönen
vid tjänsterna. Där dessa tjänstinnehafvare kunna
åläggas att tjänstgöra under de förändrade förhål-
landena, uppföras de å en s. k. öfvergångsstat, som
upphör, i samma mån som tjänsternas innehafvare
erhålla andra statstjänster, tillträda pension eller
dessförinnan af lida. Där i nu anförda fall en tjän-
steman icke kan lagligen eller skäligen åläggas att
tjänstgöra under de nya förhållandena, uppföres
han på indragningsstat, antingen å den allmänna
indragningsstaten eller å indragningsstat inom in-
stitutionen i fråga. På s. k. öfvergångsstat uppförda
tjänstemän pläga stundom kallas öfvertaliga tjän-
stemän, ett uttryck, som alltså har en helt annan
innebörd än inom arméns förvaltning. P. E. L-m.
Öfverste (ty. oberst, eng. och fr. colonel), krigsv.,
benämning för högsta regementsofficersgraden. Be-
nämningen, stundom i förbindelsen här-öfverste och
äfven general-öfverste, är lika gammal som stående
trupper, d. v. s. från slutet af medeltiden. Under
de värfvade truppernas bästa tid, 1500- och 1600-
talen, erhöll en berömd krigsman i uppdrag att
värfva ett regemente och ställdes då som öfverste
i spetsen för detsamma. Kegementet var sålunda
öfverstens tillhörighet; han utnämnde bl. a. dess
officerare. I den mån värfningen öfvertogs omedel-
bart af staten, började öfverstarna tillsättas af
konungen liksom öfriga officerare. Ännu i dag är
öfversten i regel regementschef. C. O. N.
Öfverste amiral. Se Riksamiral.
Öfverstearklimästare. Se Ar kli.
Öfverste Gustafsson. Se Gustaf, sp. 684.
Öfverstekammarherre. Se Kammarherre.
Öfverstekammarjunkare. Se Kammarjun-
k a r e.
Öfverste kansler. Se Kansler, sp. 804.
Ofverstekvartermästare. Se Generalkvar-
termästare.
Öfverstelöjtnant (ty. oberst-leutnant, eng. och fr.
lieutenant-colonel), krigsv., betecknar den närmast
under öfverstens varande regementsofficersgraden.
Benämningen är nästan lika gammal som öfverste
och betecknade till en början dennes närmaste med-
hjälpare (jfr Löjtnant). Numera har öfverste-
löjtnanten vid ett regemente i de flesta arméer blif-
vit öfverstens närmaste biträde. I Sverige är han
i fredstid stundom bataljonschef; i krig liksom
under större truppöfningar får han ofta föra rege-
mente. C. O. N.
Öfverste marskalk var 1680-1772 titeln på
chefen för konungens hof i st. f. riksmarskalk (se
d. o.), hvilken benämning nyttjades både före och
efter nämnda tidsrum. Då utom konungens hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
