Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öhlenschläger (Oehlenschlæger), Adam Gottlob - Öhringen - Öhrnberg, Karl Adolf - Öhrström, Vilhelm Ferdinand - Öhrström-Renard, Augusta - Öhrwall, Hjalmar August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade märkbar afmattning och utgjordes af
medelmåttiga tragedier och skådespel samt en mängd
tillfällighetsstycken, och endast undantagsvis åter-
fann man den förra storheten, såsom i tragedierna
Dronning Margareta (1833), Landet fundet og for-
svundet (1845) och i Örvarodds saga (1842; sv. of v.
1865, 1889). Däremot hade han nu den lyckan att
vid teatern finna skådespelare, som i högre grad än
de förre läto hans sorgespel komma till sin fulla rätt,
så att flera af dessa, t. ex. Dina (1842) och Kjartan
og Gudrun (1848), ehuru svagare än hans tidi-
gare dramer, nu gjorde stor lycka. Med den
estetiska lärodikten Digtekunsten och romanscykeln»
Ragnar Lodbrok (båda 1848) slutade hans alstring.
Kriget med Tyskland samma år gjorde ett djupt
och smärtsamt intryck på Ö., som alltid hade
häfdat stamgemensamhet mellan nordbor och tyskar.
1849 firades hans 71: a födelsedag med en stor
fest, vid hvilken alla Danmarks skalder täflade
att hedra sin store mästare; vid samma tillfälle
dekorerades han, som sedan 1839 bar titeln af
etatsråd och sedan 1847 af konierenståd, med
Dannebrogsordens storkors. Ö:s Erindringer
utkommo 1850-51 i 4 bd (fork. uppl. 1872). Hans
namnteckning återges å pl. IV till art. Auto-
graf. En staty af den "äldre" Ö., sittande
(mod. af H. Y. Bissen 1861) restes 1874 framför
k. teatern; en annan af den "unge" ö., stående
(mod. af J. Schulz) restes 1897 vid Frederiksberg
på ett ställe, som senare fått namnet "Ö:s plads".
- Ö., som Heiberg betecknat som "en digtor
uden mage, stor i fortrin, stor i fejl", har utöfvat
ett mäktigt inflytande på danska litteraturen och
bidragit till dess pånyttfödelse i såväl innehåll
som språk, hvarjämte han öppnat sinnena för
forntiden och den nordiska gudaläran. För den
samtida svenska litteraturen, Tegnér, Atterbom
m. fl., var Ö:s författarskap likaledes af icke
ringa vikt. En kritisk uppl. af Ö:s Poetiske
skrifter (32 bd i 6 serier efter styckenas art)
utgafs 1857-62 af F. L. Liebenberg; hans Ud-
valgte skrifter (15 bd) utkom 1895-99. Litt.:
Chr. Arentsen, "A. O. Litteraturhistorisk livs-
billede" (1879), och V. Anderson, "A. Ö. Et liv
i poesi" (I-III, 1894-1900); vidare Cl. Pedersen,
"Om forholdet mellem det gamle og det nye
ved ö:s fremtræden" (1867), C. Elberling, "Ö.
og det österländske æventyr" (1887), V. Vedel,
"Studier över guldalderen i dansk digtning" (1890),
och V. Andersen, "Guldhornene" (1896).
E. Ebg.
Öhringen, stad. Se Oehringen.
Öhrnberg, Karl Adolf, finländsk ämbetsman,
f. 8 maj 1813 i Helsingfors, d. där 2 juni 1877,
blef student 1830, filos. magister 1836, juris
utriusque kandidat 1853 samt 1855 justitierådman,
1874 politieborgmästare och 1875 justitieborg-
mästare i Helsingfors. Han fick sedermera hofrätts-
assessors titel. I det sedan början af 1860-talet
uppspirande konstitutionella lifvet i Finland tog ö.
liflig del som Helsingfors representant i det s. k.
Januariutskottet 1862 och vid landtdagarna 1863-64,
1867, 1872 och 1877. Han valdes till medlem af
flera utskott och var 1877 borgarståndets vice
talman, Ö. utöfvade mäktigt inflytande inom sitt
stånd, hvars majoritet i synnerhet i Konstitutionella
och grundlagsfrågor följde hans mening.
M. G. S.
Öhrström, Vilhelm Ferdinand, läkare,
f. 29 aug. 1821 i Ystad, d. 24 april 1891 i
Stockholm, blef 1839 student i Lund samt 1844
filos. doktor, hvarefter han egnade sig åt med.
studier, aflade 1850 med. licentiatexamen, försva-
rade s. å. en afh. för med. doktorsgrad: Om bröst-
korgens commotion, och blef kir. magister samt
erhöll 1861 med. doktorsdiplom. 1850 utnämndes
ö. till stadsläkare i Vadstena och var sedan 1851
därjämte andre läkare vid hospitalet i nämnda
stad, kallades i dec. 1853 till läkare vid Malmö
hospital och utnämndes 1861 till öfverläkare vid
Stockholms hospital samt e. o. professor i psykiatri
vid Karolinska institutet, vid hvilket ämbete han
kvarstod till 1882. I "Hygiea" (24:e, 28:e, 32:a
och 34:e banden) meddelade han åtskilliga artiklar
af psykiatriskt innehåll.
(R. T–dt.)
Öhrström-Renard, Augusta, operasångerska,
f. 16 febr. 1857 i Göteborg, d. 4 nov. 1921 i
New York, var elev af I. A. Berg, Fredrika Sten-
hammar och m:me Laborde, debuterade 1881 på
K. teatern och utförde 1881–83 bl. a. roller
Azucena i "Trudaburen", Fru Page i "Muntra
fruarna", Bergadrottningen i "Den bergtagna" och
Martha i "Mefistofeles" (vid premiären 1883).
Hennes röst var en alt af stort omfång. Hon före-
tog konsertturnéer i Frankrike och Nord-Amerika
och var en af solisterna vid musikfesten i Köpen-
hamn 1888. Hennes förmåga låg mest i den djupt
intelligenta fraseringen och uttryckets omedelbara
innerlighet. 1888 for hon till Amerika och upp-
trädde vid en musikfest i Kingston, New York,
som solist i "Skapelsen". I fem år tillhörde hon
den berömda Metropolitan opera house och var
solist vid flera svensk-amerikanska sångfester. Hon
ingick 1903 äktenskap med impresarion Fred. O. Renard.
Sedan 1897 var hon till sin död bosatt
i New York som sånglärarinna.
O. A. L–r.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
