- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
159-160

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örnbräken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

Örnpapegojor-örnsköld

160

ordentlig hjälp vid deras arbeten. I förening med
S. Leijonmarck, A. Engberg och J. Peringer ut-
arbetade han 1691 på kungl. befallning en Kela-
tion om biskops-, kanonie-, prebende- samt kyrko-
och klostergods och deras reduction, från Gustaf
I:s till drottning Kristinas tid, hvartill ö. fogade
en inledning om de andliga godsen under tiden
före Gustaf I (allt tryckt i "Handl. rör. Skand:s
hist.", 21:a och 22:a dlrna, 1836-37). Ö. utgaf
1677 Eimberts "Vita Anscharii" (efter Lambecius’
text) jämte en gammal från Nådendals arkiv här-
stammande svensk of v. samt Corbey-munken Gualdos
latinska versifierade parafras al Rimberts verk.

Örnpapegojor, Dasyptilus, zool., ett släkte, som
tillhör fam. papegojor och ordn. Cuculiformes inom
fåglarnas klass. Till det yttre likna de något örn-
fåglarna och ha mycket förlängd, sammantryckt
näbb. Hufvudets sidor äro nakna. Vingarna äro
trubbiga, stjärten stor och rundad. D. Pesqueti,
som har glänsande svarta fjädrar, lefver på Nya
Guinea. L-e.

Örnrockor, Myliolatidæ, zool., en fiskfamilj
bland rockorna (se d. o.), skild från spjutrockorna
och de egentliga rockorna bl. a. därigenom, att
bröstfenorna icke som hos dessa sträcka sig öfver
sidorna af hufvudet. På den långa, snärtlika
stjärten finns liksom hos spjutrockorna en eller
två stora, bakåtriktade, sågtandade taggar. De
äro tämligen storvuxna fiskar och tillhöra eg. var-
mare haf. Inom Skandinavien har blott en art,

Vanliga örnrockan.

vanliga örnrockan, Myliobatis aquila (se fig.)
en gång (1882) anträffats (i Kristianiaf jorden). Den
blir 80 cm.-1,5 m. lång samt förekommer all-
mänt i Medelhafvet och vid iranska kusterna, där
den dock norrut, liksom vid engelska kusten, är
mera sällsynt. Den simmar snabbt (liksom flyger
genom vattnet) och kan med stjärttaggen tillfoga
farliga, enligt uppgift giftiga, sår, hvarför den af
fiskare är fruktad och sällan tillvaratages, helst
som den sällan ätes. Vid upptagandet ur vattnet
skall den ge ifrån sig ett starkt, ramande ljud.
Färgen är växlande efter olika lokaler: brun eller
gråaktig, utan fläckar. &. L.*

Örnsköld, Per Abraham, friherre, lands-
höfding, f. 18 nov. 1720, d. 16 april 1791 i Ny-
köping, son till kungl. lif drabanten Johan Löth,
som 1719 adlats med namnet Löth-örnschiöld, stu-
derade i Uppsala, blef 1736 auskultant, 1746 ord.
notarie, 1751 sekreterare, 1757 ord. assessor i

Bergskollegium och 1759 e. o. bergsråd. 1762
utnämndes ö. till landshöfding i Västernorrlands
län (då omfattande Medelpad, Ångermanland och
Jämtland), ö. kom snart till insikt om dessa trak-
ters slumrande millioner, hvilket bl. a. tog sig
uttryck i en af honom 1765 utdelad anonym skrift,
Tankar om Norrlands
rätta uppodlingssätt af
Hyper Boreus.
Gång på gång färda-
des han, i vagn, till
häst, till fots, i båt,
ganom sitt vidsträckta
län. Därjämte höll han
själf matros- och sol-
datmönstringarna. Han
anställde i egen person
jordrannsakningar, som
förut icke varit hållna
i dessa bygder, samt
lät upprätta förbätt-
rade eller nya jorde-
böcker, hvarigenom flerstädes gränser för första
gången blefvo uppdragna mellan landskapen, hära-
den, socknarna och de enskilda byalagen. Där-
jämte blefvo många "förut i oredig samman-
blandning söndersplittrade byalag storskiftade",
hvarefter egorna bättre kunde ordnas och skötas.
I de stora ödeskogarna lät han anlägga nybyggen,
dit han utflyttade en del af den öfverbefolkning,
som fanns i de gamla byarna. För jordbrukets
upphjälpande verkade han oförtrutet. Före hans
tid hade allmogen icke velat dika sina tegar, eme-
dan den menade, att dikena borttogo en del af
åkerjorden, och vid tegarna hade den bibehållit
stora löfskogsdungar i den tron, att dessa skyddade
säden för nattfroster, ö. lyckades på många ställen
dels med godo, dels genom egenmäktighet göra
slut på denna fördärfliga plägsed. Han lät utdika
en mängd stora vattendränkta mossar, hvilka med-
förde nattfroster, samt införde bruket af höstråg
i st. f. den dittills vanliga och ofta bortfrysande
vårrågen. Han var ock den förste, som i denna
aflägsna landsända införde potatisodlingen. Han
skaffade många idkare af linodling och väfnad af
finare lärfter understöd genom statsanslag, eller
ock lämnade han dem, när dessa icke räckte till,
bidrag ur sin egen kassa. ö. reste ock själf
omkring i bygderna för att lära männen bättre sätt
att odla linet och kvinnorna att göra finare spa-
nad, och genom hans oförtrutna ifver fingo dessa
näringar en förut okänd utveckling och utbredning.
Icke mindre ifver visade han för landtbruket. Han
författade själf en lärobok i landtbruket, som han
jämte andra nyttiga skrifter vid sina resor ut-
delade i socknarna. Vid sina sammankomster med
allmogen sökte han upplysa denna dels genom att
uppläsa de viktigare styckena af sina skrifter, dels
genom muntliga råd och förmaningar, som voro
framställda så lättfattligt, "att enhvar förstod
meningen, och tillika så varmt, att enhvar insåg
välmeningen". Under de sju år ö. styrde detta
län hade inom detsamma "406 byar blifvit stor-
skiftade, 62 nybyggen anlagda på kronoskogarna
och 172 nya henunansdelar bildade, 411 kärr eller
mossar uttorkade, 211,274 famnar diken upptagna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free