Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Armide ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1718-1719" (1919). - 2. K. G. A. var den
föregåendes sonson.
Armide [-i’d; jfr Armida], opera med text
af Quinault och musik af Gluck (se denne, sp.
1339), uppf. i Stockholm 99 ggr 1787-1844.
Armin, Friedrich Sixt von, tysk
general. Se Sixt von Armin (i Suppl.)
Armin, George, pseudonym för tyske
sångläraren Georg Herrmann (se denne, sp.
562).
Armmiusquelle [-ko-]. Se Lippspringe.
Armorikanska bergskedjan, geol., en gammal,
under senare delen af stenkolsperioden och den
permiska perioden uppbyggd bergskedja, numera
till största delen förstörd och bortdenuderad,
af hvilken stycken finnas kvar i franska
centralplatån, Normandie, Bretagne, Cornwall samt
i sydliga Irland. Den var samtidig med den
variskiska bergskedjan (se d. o.), som
från franska centralplatån sträckte sig i en båge
från s. v. till n. ö. öfver de mellantyska bergen
till Sudeterna. K. A. G.
*Armpennor, zool. Se Fjäder, sp. 485.
Armsjön, belägen 64 m. ö. h., på gränsen
mellan Gnarps socken, Hälsingland, och Njurunda,
Medelpad, afrinner öfver Galtström till Bottenhaf-
vet. Areal omkr. 13 kvkm. O. Sjn.
Army council [ä’mi káunsl], eng. Se
Storbritannien, sp. 155.
*Arnaboldi, A., dog 18 sept 1896.
Arnao y Espinosa de los Monteros [arna’jå i
espinå’sa de lås månte’rås], Antonio, spansk
författare, f. 1829 i Murcia, d. 1889, var
teatercensor i Madrid. A. var en fin och försynt
natur, som ville lefva i frid och obemärkthet och
önskade, att hans lif måtte "flyta som en stilla
bäck omgifven af grönska", som han skref i sin
Amor á la soledad. Hans arbeten f. ö. äro de
lyriska dramerna D. Rodrigo (1857), Las navas
de Cortés, Guzman el bueno (1876), Pelayo,
Muerte de Garcilaso, La hija de Jefté och La
Gitanella. Ad. H-n.
Arnarfellsjökull, äfven Hofsjökull, ett af
Islands största isfjäll, 1,350 kvkm., beläget nästan
midt på ön. Omkr. 1,600 m. högt. Minst 20
glaciärer utgå från A.; den lägsta slutpunkten för
dem, på östra sidan, ligger 552 m. ö. h. På A.
upprinner Islands längsta flod, Thjórsá (se
Island, sp. 927), till s. v., och till Norra ishafvet,
i n., rinna från A. de två stora älfvarna Blanda och
Heraðsvötn. E. A-t.
Arnarfjord 1. Arnefjord (isl. Arnarfjórdur),
en af de största fjordarna på nordvästra Island,
omkr. 45 km. lång och 12 km. bred. I en af
dess vikar, som begränsas af branta fjällsidor med
basaltlager i afsatser upp mot fjällkrönet, bildas
af en vattenrik älf ett af Islands största vattenfall,
omkr. 100 m. högt, fortsatt af 6 mindre
forsar med 86 m. fallhöjd. Vid en af A:s vikar
ligger handelsplatsen Bildu-dalur. E. A-t.
Arnau, stad i Tjecho-Slovakien, vid Elbe och
foten af Kiesengebirge samt vid järnvägen
Chlumetz-Parschnitz. Omkr. 5,000 inv. I A. finnas
linne- och bomullsfabriker och färgerier samt ett
1525 byggdt rådhus med två 5 m. höga harnesk-
klädda riddare af sten, efter hvilka Riesengebirge
sägs ha fått sitt namn. E. A-t.
Arne, urgammal tessalisk stad, som sannolikt
återfinnes i en fästningsruin Gla från mykenska
tiden och som ligger på en ö i Kopaissjön. Enligt
några är A. samma ort som Chaironeia (se d. o.).
Arne, fiskeläge vid Osterfjorden, n. ö. om
Bergen, Norge, med stora yllefabriker. Omkr. 11,000
inv. K- G. G-
Arne, Ture Johnsson, arkeolog, orientalist,
tjänsteman, f. 7 maj 1879 i Drothem, Östergötland,
filos. doktor i Uppsala 1914, blef 1902 e. o.
amamuens och 1909 antikvarie vid Vitt. hist. o. ant.
akad. samt är afdelningsföreståndare för
järnåldersafdelningen vid Statens historiska museum. A. har
företagit studieresor bl. a. till Mindre Asien 1906-07
och till Ryssland 1912-13. Sitt främsta vetenskapliga
forskningsarbete har han egnat åt vikingatiden
och dess östliga kulturförbindelser. Dit hör först
och främst gradualafh. La Suède et l’Orient, études
archéologiques sur les relations de la Suède et de
l’Orient pendant l’âge des vikings (i tidskr.
"Archives d’études orientales", bd 8, 1914), där
dels de svenska fynden i Ryssland, dels i svensk
jord funna föremål af östligt och orientaliskt
ursprung behandlas. Af mera populär art, men
grundande sig på ingående studier är Det stora
Svitjod, essayer om gångna tiders svensk-ryska
kulturförbindelser (1917), behandlande äfven
förhållanden i historisk tid intill Karl Johans
tidehvarf. A. är en af stiftarna af Svenska
orientsällskapet. Frukter af hans å tjänstens
vägnar företagna undersökningar i svenska
landskap äro bl. a. Om det forntida Södermanland
(i "Bidrag till Södermanlands äldre kulturhist.",
XIV), Nya bidrag till Södermanlands förhistoria
(ibid., XVI), Bidrag till Värmlands förhistoria (i
"Fornvännen". 1917) och Den senare förromerska
järnåldern i Sverige (ibid., 1919). Han har
publicerat Hj. Stolpes utgräfningar af båtgrafvarna vid
Vendel ("Graffältet vid Vendel", 1912). I Nordisk
familjebok har A. skrifvit en mängd arkeologiska
artiklar. Br Sr.
Arnedo, stad i spanska prov. Logroño, vid
Cidacos, biflod fr. h. till Ebro, 44 km. s. ö. om
staden Logrono. 4,466 inv. (1911). I närheten
ligga de mycket besökta badorterna Arnedillo
(1,262 inv.) och Grávalos (943 inv.). E. A-t.
Arnefjord. Se Arnarfjord. Suppl.
*d’Arneiro, J. A. F. V., dog 1903.
*Arnell, H. V., lämnade lektoratet 1913.
Arnemuiden [-möjden], stad i nederländska
prov. Zeeland, på ön Walcheren, 5 km. ö. om
Middelburg, vid järnvägen till Vlissingen. 2,193
inv. (1920). A. var förr en af de viktigaste
handelsplatserna vid Scheldes mynning och har ännu
flera minnen kvar från sin storhetstid. Hamnen
är nu torrlagd, och A. står blott genom en kanal
i förbindelse med Schelde. E. A-t.
* Arnheim [-hajm], F. H., dog 19 juni 1922 i
Berlin. Under Världskriget var han sedan 1917
anställd i utrikesministeriet och erhöll 1919
professors titel. A:s "Gustav Adolfs gemahlin etc.",
hans tvifvelsutan bästa arbete, fortsattes 1905 och
1907. Han skref ytterligare bl. a. Der hof
Friedrichs des grossen (I, 1911) och Schweden (i
Perthes’ "Kleine völker- und länderkunde", bd 3,
1917) och utgaf den mycket viktiga publikationen
"Luise Ulrike, die schwedisches schwester Friedrichs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
