Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ateneium för flickor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Ateneum för flickor-Atharvaveda
352
art. T hese u s. - 1896 höllos i A. de första
moderna olympiska spelen (se d. o., sp.
673 och pl. I, där stadion för dem finns afbildadt).
Befolkningen var 1907, vid senaste folkräkningen,
167,479 pers. och beräknades 1920 till 260,000.
1911 utvidgades nationaluniversitetet, som dittills
omfattat endast l medicinsk och l matematisk-
fysisk fakultet, med af delningen Kapodistriakon,
omfattande teologisk, juridisk och filosofisk fakultet.
Tills, hade de båda af delningarna 3,095 studenter
1919-20. De arkeologiska utgräfningarna ha fort-
gått med goda resultat. Under Världskriget ut-
kämpades l dec. 1916 i A. hårda-gatustrider mellan
ett vid Piræus landsatt detachement med omkr.
3,000 man franska, italienska och engelska trupper
och de regeringstrogna grekiska trupperna, under-
stödda af befolkningen, hvarvid de allierade måste
utrymma staden. Senare (jumi 1917) besattes dock
denna för en tid af fransmännen. E. A-t.
Ateneum för flickor, i Stockholm, en af Sveriges
största kvinnliga läroanstalter, med omkr. 700
elever, består af 1) Högre flickskola, med omkr.
400 lärjungar, omfattande en A-linje (8 klasser
med 3 förberedande) och en 4-klassig B-linje för
flickor, som genomgått 7 klasser folkskola (afgångs-
betyg från hvardera linjens högsta klass medför
normalskolekompetens) samt en fortsättningskurs
(husmoderskurs). 2) Folkskoleseminarium ("Ate-
neums folkskoleseminarium"), omfattande (sedan
1879) en lägre af delning med f. n. 90 elever (dels,
sedan 1898, en 2-årig kurs för utbildming af små-
skolelärarinnor, särskildt, efter aftal med lands-
tinget, för Stockholms län, dels, sedan 1903, en
1-årig parallellklass för utbildning af hemlärarin-
nor m. m.) och, sedan 1907, en högre af delning
med 90 elever, som förbereder till folkskollärar-
examen, jämte 7-årig öfningsskola med omkr. 100
lärjungar. 3) Skolköksseminarium (15 elever) med
fr. o. m. hösten 1922 2-årig kurs, omfattande teore-
tiska och praktiska ämnen. Såväl högre flicksko-
lan som seminarierna åtnjuta statsbidrag (f. n. resp.
6,000, 15,000 och 9,000 kr.). Ärligen utexamine-
ras omkr. 100 lärarinnor. Skolan, som tillhör A.-b.
Ateneum för flickor, är sedan 1910 inrymd i eget
hus (n:r 46 och 48 Sveavägen) och eger fastig-
heten n:r 11 Döbelnsgatan, afsedd att bli hem för
seminariernas elever och innehålla bostäder för
lärarpersonalen.
Läroanstalten är en skapelse af folkskolläraren
Johan Löfvén (f. 1850, d. 1912), som 1878
upprättade "Primär- och elementarskolan i Stock-
holm", hvarmed 1881 förenades Hammarstedtska
skolan och Klara Strömbergs skola under namnet
Ateneum för flickor, hvars första föreståndarinna
blef fröken Strömberg. I spetsen för läroanstalten
står en rektor (Löfvén till 1905, läroverksadjunkten
E. Plainck till 1908, pastor K. Edquist till 1913,
filos. kandidaten och teol. licentiaten Arvid Bruno
sedan 1913), biträdd af föreståndarinnan vid flick-
skolan (Strömberg till 1896, Anna Danielsson till
1903, Hildur Rosén till 1922, f. n. Astrid Hamberg)
samt föreståndarinnorna vid folkskole- och skolköks-
seminarierna (f. n. A. Nordström och T. Hanson).
A’tesis (A t h e s i s), romerskt namn på floden
A d i g e.
Ate’ssa, stad i italienska prov. Chieti, på en
slocknad vulkan, 28 km. v. om Yasto och 18 km.
från Adriatiska hafvet. 10,050 inv. (1911). Ylle-
industri och handel med saltad fisk. E. A-t.
Ate’ste, fornstad i Umbrien, nu Est e.
’Ateuchus sacer, zool. Se vidare Piller-
bagge.
*Athabasca. - 3. östra delen af A. är sedan
1905 införlifvad med prov. Saskatchewan
och västra delen med Alberta, hvilka s. å.
blefvo provinser i Canada.
Athalia colibri, zool. Se Rapsstekel n.
Athalie [-11], sorgespel af Racine (se denne, sp.
840, och A t a l j a), uppf. i Stockholm f. g. 1776,
med musik till körerna af Uttini.
Athama;ntha Libanötis, bot., detsamma som Li-
banotis montana (se Libanötis).
"Athanasianska trosbekännelsen. Vid kyrkomö-
tet 1920 väcktes af biskop Personne motion om åt-
gärder för uteslutande af Symbolum athanasianum
från svenska kyrkans bekännelseskrifter. Motionä-
ren förklarade som sin öfvertygelse, att ingen led.
af kyrkomötet kan ha någon annan tanke om detta
symbolums salighetslära än att den är en grof vill-
farelse. Hans motion förkastades med 42 röster
mot 12.
Atharvaveda, fornindisk samling hymner (se
Indiens språk och litteratur, sp. 535),
till allra största delen i poetisk form, innehåller 731
hymner (omkr. 6,000 vers), indelade i 20 böcker,
af hvilka de två sista äro att betrakta som senare
tillägg till den ursprungliga samlingen, hvaraf f. ö.
ungefär 1/i är lån från Rigveda. A. (af atharvan-,
"eldoffrare") har säkerligen uppkommit inom en
bestämd kultkrets, där å ena sidan elden spelade
en viktig rituell roll, men å andra sidan hufvud-
vikten var lagd vid trolldomsväsendet, magien, hvars
förnämsta kraft var bunden vid reciterandet af de
i versform kurserande magiska formlerna. Dessa
konstituera såväl en lyckobringande magi (böner till
vänliga makter, af vändande af onda) eller ond
magi (besvärjelser, förbannelser o. s. v.). Språk-
formen, väsentligen densamma som i Rigveda, före-
ter dock något yngre drag, som emellertid kan stå
tillsammans med den omständigheten, att samlingen
och redaktionen af A. torde vara yngre än Rigvedas
hufvudmassa, i det att den med sina uppenbarligen
yngre beståndsdelar hänvisar på geografiska och
kulturella förhållanden af senare datum, då de
ariske inderna trängt längre mot ö. in i Ganges-
landet. A. visar sig med hänsyn till redaktion
uppenbarligen vara yngre, då benämningem trayl
vidyä, triveda ("trefaldigt vetande") om de tre
vedasamlingarna (Rig-, Säma-, Yajurveda) uppkom-
mit som enhetlig benämning, då antingen ännu ingen
A. fanns eller i alla fall ännu icke erhållit samma
kamoniska betydelse som de förra. Två redaktioner
äro kända. Den viktigaste, Qaunaka-red., innehål-
ler vulgatatexten och är utg. af R. Roth och W.
D. Whitney, "Atharvaveda" (bd I, 1856). Total-
öfv. af R. T. H. Griffith (1895-96) och W. D.
Whitney (utom bok XX) med kritisk-exegetisk
kommentar, utg. eiter förf:s död af Ch. R. Lanman
(i "Harvard oriental series", bd VII-VIII,
1905-07). Hufvudmassan af de i folkloristiskt och
religionshistoriskt hänseende viktigaste hymnerna
är öfv. af Bloomfield (i "Sacred books of the East",
bd XLII); åtskilliga i öfv. af Ludwig i bd III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
