Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandenburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
787
Brandenburg-Brandfogde
788
funnos i församlingen 9 skolhus och 25 lärare, vid
hans död voro siffrorna resp. 30 och 50. Försam-
lingens kyrka genomgick två grundliga reparationer
under hans tid. Viktigare var dock hans rent själa-
vårdande verksamhet. Flera gånger uppstod i för-
samlingen andlig rörelse, som under B:s fasta led-
ning blef till etisk väckelse på svensk evangelisk
grund och framkallade ett vaket församlingssinne,
hvilket bidragit att dana den starka lutherska from-
hetstyp, som alltfort karakteriserar dessa bygder.
Till hjälp i detta arbete förstod B. att välja lämp-
liga lekmannakrafter, ett samarbete, som höll väc-
kelserörelserna kvar inom den svenska kyrkans ram.
B. blef teol. doktor vid Lunds universitets andra
sekularfest 1868 och kontraktsprost 1874. Vid bi-
skopsvalet i Härnösands stift 1888 nådde han 2:a
förslagsrummet. Han tillhörde 1869 års katekeskom-
mitté och var preses vid 1871 års prästmöte i
Härnösand. 1883 var han, ehuru präst, lekmanna-
ombud vid kyrkomötet, 1888 och 1893 prästerligt
ombud. Där var han lifligt verksam både som mo-
tionär och talare, bl. a. för Härnösands stifts del-
ning. Sedan 1885 var han ordf. i Västerbottens läns
landsting. - B. verkade af ven, ehuru i mindre om-
fattning, som författare, bl. a. genom lektorsafh.
De stilo Pauli apostoli, en prästmötesafh., Aforismer
om kyrkotukten, en of v. af Bessers utläggning af Lu-
kas- och Johannesevangelierna samt en utredning
af l Petr. 3: 19, 20 m. m. Ett postumt häfte pre-
dikningar har ock utkommit. De bära prägeln af
klart förstånd, pedagogisk takt och manlig kärfhet,
parad med innerlig hjärtefromhet och djup män-
niskokärlek, harmoniskt förenade på ett sätt, som
i sin 5mån förklarar den andliga ledarställning, som
han kom att inta i Norrland under hela senare
hälften af 1800-talet. Jfr den biografiska skissen
i Predikningar af S. Brandell (utg. af A. Lund-
ström, 1896), och K. östman i "Handl. rörande
prästmötet i Hernösand" (1897). 1-2. H j. H-t.
Brandenburg, E r i c h, tysk historiker, f. 1868
i Stralsund, blef 1894 privatdocent samt 1899 e. o.
och 1904 ord. professor i historia i Leipzig. Han
har författat bl. a. Moritz von Sachsen (1,1898), Die
deutsche revolution 18^8 (1911; 2:a uppl. 1919),
Die reichsgrundung (2 bd, 1916) och Untersuchun-
gen und aktenstucke zur geschichte der reichsgrun-
dung (s. å.) samt utgett bl. a. "Politische kor-
respondenz des herzogs und kurfursten Moritz von
Sachsen" (2 bd, 1900-04).
Brandenburgische aufschläge. Se S c h w e-
dische aufschläge.
Bränder, Fredrik, målare, f. omkr. 1705,
d. 1779, egnade sig åt porträttmålning och hade
sin bästa tid på 1750- och 1760-talen. Han var
möjligen lärjunge af Scheffel, representerar åtmin-
stone en riktning, som står nära dennes konst, på-
verkades uppenbart äfven af G. Lundberg. Hans
figurer med sina leende miner och förbindliga hand-
rörelser ega typisk rokokokaraktär. Bland hans
arbeten äro porträtt af universitetskanslern grefve
K. D. Ehrenpreus (Uppsala akademi 1758), några
riksråd i Gripsholmssamlingen samt porträtt af
präster och läkare (i Medicinalstyrelsen). Flera
af B:s porträtt äro graverade af J. Gillberg
och Snack. G-g N.
Bränder, Ida Maria Charlotta, skåde-
spelerska, född K e is, f. 5 okt. 1857 i Stock-
holm, kom 1865 till K. teaterns balettskola och
1872 till Dramatiska elevskolan, var 1875-77
anställd vid de k. scenerna, 1877-78 vid Svenska
teatern i Helsingfors, 1878-79 vid Nya teatern i
Stockholm och 1879-1916 åter i Helsingfors,
undantagandes en anställning 1907-11 vid Sven-
ska teatern i Stockholm. Hon blef 1885 gift med
skådespelaren Ernst V. Bränder (anställd
vid K. teatrarna 1877-82, sedan i Helsingfors), och
änka 1894. Genom stämma, mimiska gåfvor och
temperament väl utrustad för tragiska och karak-
tärsroller, var hon i Helsingfors dess svenska scens
förnämsta uppbärarinna af sådana, särskildt i tolk-
ningen af viljestarka och demoniska eller intri-
ganta kvinnonaturer. Bland hennes roller framstodo
Hjördis i "Kämparne på Helgeland", Fru Inger
till Östråt, Fru Alving i "Gengångare", Löna
Hessel i "Samhällets pelare", Rebecka i "Rosmers-
holm", Maria Stuart (Björnsons), Leonarda, Tek-
messa i "Kungarna på Salamis", Regina von
Emmeritz, Katri i "Daniel Hjort", Lady Macbeth,
Orleanska jungfrun, Suzanne d’Ang e i "Falska
juveler" och Bergsrådinnan i "Dunungen". E.F-t.
’Brändes. 1. Georg M. C. B. skref 1898
ett större biografiskt arbete om sin ungdomsvän
Julius Lange och utgaf s. å. Ungdomsvers. Dansk-
heden i Sönderjylland (2:a uppl. 1899) var en
varm skildring af det sydjylländska lynnet. Till
hans "Samlede skrifter" fogades 1903-10 sex
supplementband (III-V äfven kallade Skikkelser
og tanker, VI Fra mange tider og lande}. Sin
själfbiografi lämnade han i Levned (3 bd, 1905-08),
hvars l:a bd är af särskildt intresse, en biografi
af Armand Carrel (1911), en samling smärre
artiklar under titeln Fugleperspektiv (1913), ett
par skarpt formulerade, opartiskt aggressiva och
tidspessimistiska kritiska betraktelser öfver Världs-
kriget, dess orsaker, de stridande makternas och
de ledande männens proklamationer samt frederna
i Verdenskrigen (1916; 4:e mycket utvidgade uppl.
1917) och Tragediens anden del. F redsslutning en
(1919; "Tragediens andra del", s. å.), Napoleon
og Garibaldi (2 uppl. 1917), de biografiska ver-
ken Wolfgang Goethe (2 bd, 1915; 3:e uppl. 1920),
Francois de Voltaire (2 bd, 1917), Cajus Julius
Cæsar (2 bd, 1918; sv. öfv. 1918-19) och Mi-
chelangelo (2 bd, 1921). B:s Tåler utgåfvos sam-
lade 1920. I sv. öfv. utkom 1906 B:s "Lasalle".
Sedan 1919 utkommer en ny, tillökt uppl. af hans
Samlede skrifter.
2. K. Edvard C. B. var 1906-20 kungavald
led. af landstinget samt finansminister i Zahles (se
denne) kabinett 1909-10 och 1913-20. 1. Br-n B.
Brändes [brädas], Marthe Josephine,
fransk skådespelerska, eg. Brunschwig, f.
1865 i Paris, debuterade 1884 på Vaudeville-
teatern som Diane de Lys, var 1887-90 och 1893
-1903 fäst vid Comédie francaiso och för öfrigt
dels vid Vaudeville, dels vid Théátre de renais-
rance. Hon har spelat roller i stycken af Molière
och Victor Hugo, men framför allt haft framgång
som tolkarinna af den moderna franska dramati-
kens sammansatta och nyanserade kvinnogestalter.
Hon har äfven spelat Hedda Gabler.
Brandfogde till förekommande eller släckning af
skogseld skall finnas i hvarje brandrote, i regel
hvarje socken. Han väljes för 3 år af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
