- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
929-930

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadstomt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

929

Bysjön-Byström

930

korsarmarna äro utfyllda, lägre likväl än hufvud-
partierna. Mellan korsarmarna äro kupoler slagna,
likaså of ver förhallen, som ibland blir dubbel. Ett
stort antal småkupoler således. Kupolerna bli nu
höjda, bäras upp af tamburer, mångkantiga med
höga fönster. Kyrkornas yttre prydes af en bekläd-
nad i polykrom marmor eller tegel, med kolonnetter,
blindarkader, geometrisk ornamentik i växlande
färger. Sträfvandet går till målerisk verkan af
såväl det yttre som det inre. Den inre dekorationen
får sin af kyrkan noggrant fastställda norm, be-
stämda motivkretsar för rummets olika delar.
Mosaikernas stela, stränga, högtidliga stil mildras,
man fasthåller visserligen vid fordringarna på
monumental hållning, men behandlingssättet blir
relativt fritt, man söker det lifliga och uttrycksfulla
i figurer och rörelser. Inom denna period faller ut-
smyckandet af kyrkor i Kiev (se d. o.), Aten, Ve-
nezia och på Sicilien. Intresset för grekisk kultur
och det ifriga studiet af grekisk litteratur afspeglas
i denna bysantinska renässans med allra största tyd-
lighet i miniatyren, bokmåleriet, där bibliska och
sagomotiv återges i alexandrinsk karaktär, likaså i
elfenbensplastiken, som i sin ädla hållning ger en
återklang af grekisk skönhetskänsla. Detta är en
blomstringstid af ven för andra konstarter, för brons-
gjutning (betydande kyrkdörrar, äfven i flera ita-
lienska kyrkor), emalj- och guldsmideskonst, väfnad,
sidenbroderi och annan textil konst.

Som den "tredje guldåldern" ha utländska for-
skare betecknat 1300-talets bysantinska konst, då
efter det kortvariga Latinska kejsardömet bysantin-
ska väldet fortlefde två århundraden framåt. Bysans
hade under större delen af medeltiden varit den
mäktigaste och rikaste af hufvudstäderna i Europa,
en af vetenskapens och konstflitens hufvudhärdar.
Den senbysantinska konsten är mindre praktfull och
glansfull än den gångna storhetstidens konst,
mosaikerna aflösas nu af målningar, men dessa
förete öfverraskande drag, som visa, att den långt
ifrån stelnat i schematiska former. Denna riktning
aflägsnar sig från den traditionella monumental-
stilen, åstadkommer jämte idealfigurer komposi-
tioner med poetisk känsla, dramatiskt patos, smi-
dig rytm, koloristisk känsla och raffinerad smak
såväl i färgval som behandlingssätt, öfverraskande
har upptäckten varit, att denna tids bysantinska
måleri visar dragning åt samma håll som det sam-
tida måleriet i Italien och att de yppersta af dess
bevarade alster fullt ut kunna mäta sig med de
italienska. Deras karaktär är dock en helt annan,
och påverkan från västern anses föga trolig. Det
tyckes, som hade löftesrika möjligheter inom kon-
sten blifvit afbrutna med bysantinska kejsardömets
fall (1453). Fresker, som belysa denna hittills
minst kända period af dess tillvaro, finnas i Kon-
stantinopel (i Kahrie-djami-kyrkan), i Mistra (nära
Sparta) och flerstädes i Macedonien och Serbien.

Bysantinska konstens traditioner bevarades sedan
i klostren (Athosskolan) och fortlefva ännu i Ryss-
land.

Nyare litt.: J. Strzygowski (se denne), "Orient
öder Rom" (1901), därpå följande arbeten om
österlandets konst samt på sv. "Den kristna kyrko-
konstens ursprung" (1920), E. Bertauxoch G. Millet
i "Histoire de l’art" (utg. af A. Michel 1905
o. f.), 0. M. Dalton, "Byzantine art and archæ-

Tryckt den 3 2 23

ology" (1911), och C. Diehl, "Manuel d’art byzan-
tin" (1910). Korta sammanfattningar i G. Norden-
svan, "Allmän konsthistoria", I (1911), och A.
Romdahl, "Konsthistoria i skildringar och öfver-
sikter" (1919). G-g N.

*Bysjön, i Eda socken, Värmland, 80 m. ö. h.,
har en areal af 7 kvkm. och afrinner söderut till
Nysockensjön (Flagan) och Jösseälfven
(Byälfven).
O. Sjn.

Bysjön, namn på ett stort antal svenska sjöar.
Bland dessa äro utom den ofvanstående de
viktigaste. 1. En omkr. 8,5 kvkm. stor sjö i Nås
socken, Dalarna, 225 m. ö. h., som afrinner genom
Noret till Dalälfven strax nedom Nås kyrka. –
2. En omkr. 5 kvkm. stor sjö invid Grangärdes
kyrkoby, Dalarna, 155 m. ö. h., som afflyter till
Björken och Vessman (Kolbäcksån). – 3. En 8
kvkm. stor sjö i By socken, Dalarna, 64 m. ö. h.,
som är en utvidgning af Dalälfven.
1–3. O. Sjn.

Byske, kommun i Västerbottens län, sedan 1913
i ecklesiastikt hänseende delad i två församlingar,
Byske och Fällfors, med resp. 7,865 och 2,706 inv.
(1921). B. församling bildar med Fällfors ett
pastorat i Luleå stift, Västerbottens norra kontrakt.

Byskefjärden, en 10 km. bred och 5 km. lång vik
af Bottniska viken i Byske socken, Västerbottens
läns kustland, i hvilken Byske älf utfaller. O. Sjn.

Byssor, artill. Se Kanon, sp. 782.

*Bysta, egendom i Askers socken, Örebro län,
innehade t. o. m. 1921 patronatsrätten till bruks-
predikant- och folkskollärarsysslan vid Brefven.
Innehafvare af fideikommisset är sedan 1918 vice
häradshöfdingen friherre Karl Gripenstedt. E. A-t.

’Byström, J. N. Sedan Byströms villa (sp. 790
-791) förvärfvats af prins Karl 1905, ombyggdes
den (af F. Boberg), förstorades betydligt samt fick
ett väsentligt nytt utseende. Den kallas numera
PrinsKarlspalats. G~ g N.

*Byström, 0. F. B., dog 22 juli 1909 i Frötuna
socken, Stockholms län. - Hans fader, Tomas
B., artilleriofficer och musiker, f. 1772 i Helsing-
fors, d. 1839 i Stockholm som öfverstelöjtnant, var
från 1808 sekreterare i Krigsvet. akad. och 1818-
33 pianolärare vid Mus. akad:s läroverk. - Äfven
dennes äldre son, Johan Tomas B., f. 1810,
d. 1870 i Karlskrona som öfverstelöjtnant vid
Flottans mek. kår, var grundligt musikbildad, diri-
gerade länge Karlskrona musiksällskap och öfver-
satte Ulibisjevs (se denne) Mozartbiografi. - Den-
nes son, Axel Herman B., militär, kartograf,
f. 25 maj 1858 i Karlskrona, biel underlöjtnant i
Värmlands fältjägarkår 1879, kapten vid Vaxholms
grenadjärreg. 1902, major vid Generalstaben 1904,
öfverstelöjtnant där 1908, öfverste i armén 1914
och i Generalstabens reserv 1916, då han af gick
från aktiv tjänst. 1904-15 var han befälhafvare
vid Generalstabens topografiska fältarbeten. Sedan
1904 är han protokollsförande (sekreterare) i kom-
missionen för de allmänna kartarbetena. B., som
1884-1903 var kartredaktör vid Generalstabens
litografiska anstalt, har varit doktor Sven Hedins
medarbetare vid redigering och utgifning af de
kartografiska arbetena från dennes upptäcktsresor
1894-1908 samt själf utgett bl. a. åtskilliga skol-
kartor samt Karta över Värmlands län (4 blad,
1897) och Karta öfver Norrbottens län (4 blad, 1904).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:25 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0693.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free