Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Carnegie institution
- Carnegiestiftelsen
- Carngadhara, indiska författare. Se Sarngadhara
- Carnock, lord, engelsk diplomat. Se Nicholson, A., i Suppl.
- Carnot, Adolphe
- Carnotit
- Carnotville
- Carnoys lösning. Se Fixera
- *Carnuntum
- Carnutes l. Carnuti, folkstam. Se Karnuter
- *Caro, E. M.
- Caro, tyska kemister och industrimän. 1. Heinrich C.
- Caro. 2. Nikodem C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nar frikostiga bidrag till forskare på skilda områden.
Carnegiestiftelsen [käne’gi-], en på grundval af den
amerikanske milliardären Andrew Carnegies (se d. o. 3,
sp. 1194) donation 230,000 doll. (i värdepapper)
upprättad institution till förmån för dels personer,
som frivilligt eller eljest, utöfver hvad plikten
kan anses ha bjudit, genom fredlig bedrift vågat
lifvet för att inom Sverige eller dess område
rädda medmänniskors lif, dels hustru och barn eller
vissa andra anhöriga till sådana "civilisationens
hjältar". Enligt af K. M:t 6 okt. 1911 fastställda
stadgar förvaltas stiftelsens medel af Statskontoret
och företrädes densamma af en styrelse, hvars
ordf. och vice ordf. utses af konungen för två år i
sänder och hvari Förenta staternas sändebud i Sverige
har säte och stämma. Öfver stiftelsens verksamhet
utger styrelsen en årsberättelse. T. o. m. 1921 har
stiftelsen lämnat understöd eller
Svenska Carnegiestiftelsens medalj,
frånsidan. (Åtsidan visar A. Carnegies
bröstbild.) Utförd af Erik Lindberg.
belöningar, i form af medaljer (se fig.), ur och
bägare, åt 208 pers., 169 män och 39 kvinnor. Liknande
stiftelser finnas i Förenta staterna (Carnegie
hero fund of America), Storbritannien och Irland,
Frankrike, Tyskland, Belgien, Holland, Schweiz,
Italien, Norge och Danmark, öfver hvilkas verksamhet
tryckta årsredogörelser utges.
Çarngadhara, indiska författare. Se Sarngadhara.
Carnock ord. engelsk diplomat. Se
Nicolson, A., i Suppl.
Carnot f-nåj, Adolphe, broder till presidenten
Sadi C. (se hufvudarbetet), fransk mineralog och
bergsmani, f. 22 jan. 1839 i Paris, d. där 21
juni 1920, var efter utbildning som grufingenjör
medarbetare vid Frankrikes geologiska undersökning
1864-68, professor i allmän kemi vid École des
mines 1868-77 samt professor i analytisk kemi och
föreståndare för laboratorierna och den metallurgiska
byrån där 1877-1900. Han var äfven professor
i mineralogi och geologi vid Institut national
agronomique 1876-1900 och blef 1900 direktör för
École des mines. C. hade stor
betydelse för bergsvetenskapen i allmänhet i Frankrike
och författade ett flertal vetenskapliga arbeten
inom mineralogien, mineralkemien och metallurgien. -
1895 blef han led. af Institutet. Efter honom är
uppkalladt mineralet carnotit. K. A. G.
Carnotit, miner., ett gult pulverformigt mineral,
som enligt en åsikt är ett uramkaliumvanadat af
formeln K2O.2U2O3.V2O5.3H2O, men enligt andra
undersökningar torde vara en blandning af flera
olika substanser. Den förekommer i Colorado och Utah
samt i Syd-Australien och brytes som mycket oren
malm. Carnotiten är starkt radioaktiv och torde numera
som utgångsmaterial för framställning af radiumsalter
ha större betydelse än uranmineralet pechblende
(se d. o.), hvilket förr var det förnämsta råämnet
för denna fabrikation. Äfven som vanadiumhaltigt
mineral för framställning af metalliskt vanadium
för metallurgiska ändamål har carnotiten en viss
betydelse. K- A. G.
Carnotville, station i franska kolonien
Dahomey, Väst-Afrika, omkr. 48 km. v. om järnvägen
till kusten och 270 km. n. om Porto Novo. uppkallad
efter president S. Carnot.
Carnoys lösning, bot. Se Fixera.
*Carnuntum. Gräfningarnas resultat finnas
sammanfattade i Kubitschek och Frankfurter, "Fiihrer
durch Carnuntum" (1904).
Carnutes 1. Carnuti, folkstam. Se Karnuter.
*Caro, E. M. - Hans hustru Pauline C. dog 1901
i Paris.
Caro, tyska kemister och
industrimän. 1. Heinrich C., f. 13 febr. 1834 i Posen,
d. 1910 i Dresden, är en af den tekniska organiska
kemiens och framför allt den tyska färgindustriens
grundläggare. C. flyttade efter kort tids studier
i Berlin 1859 till England, där A. W. von Hofmann
som professor vid Royal college of chemistry hade
samlat ett stort antal framstående engelska och tyska
kemister omkring sig, bl. a. W. H. Perkin (se denne),
Martius och P. Griess. Sedan C. 1860 funnit en ny
framställningsmetod för Perkins mauvein, blef han
delegare i en engelsk färgfabrik i Manchester, där han
under de följande åren gjorde ett stort antal tekniskt
viktiga rön på färgindustriens område. Han återvände
1866 till Tyskland, där nu färgindustrien starkt
utvecklades under A. W. v. Hofmanns ledning. Efter
en kort vistelse i Bunsens laboratorium i Heidelberg
inträdde C. 1868 i den kort förut grundade "Badische
anilin- und sodafabrik" i Ludwigshafen. Där fann han
den tekniska metoden för framställning af alisarin
(se d. o.) genom upptäckten af antrakinonsulfosyran,
upptäckte 1870 med Graebe akridin (se d. o.), 1873
eosin (se d. o.) och många andra viktiga substanser;
framför allt deltog han verksamt i den tekniska
utarbetningen af indigo-syntesen (se Indigo)
1889 lämnade C. ledningen af "Badische anilin-und
sodafabrik", som med hans hjälp hade utvecklats
till ett af världens största industriella verk. -
2. Nikodem C., den föregåendes frände, f. 26 maj 1871
i Lodz, Polen. Af största betydelse är hans upptäckt,
att kalkkväfve 1. kalciumcyanamid (se Cyan-amid)
kan framställas därigenom, att man leder
luftens kväfve öfver en glödande blandning af kalk
och kol. Jämte Habers ammoniaksyntes (se Ammoniak)
utgör den af C. tills, med A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:09:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfco/0033.html
