- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
193-194

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Curia. 3. Den påfliga kurian - *Curityba - *Curman, K. P. - Curman. 2. Jon Sigurd C.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

193

Curie-Curman

194

med camerlengon (se d. o.) som president; Dataria
apostolica, som af gör petitioner om benificier och
expedierar de påfliga brefven härom; Cancelleria
apostolica, som utfärdar de plomberade påfliga
skrifvelsen^ (bullorna) och i allmänhet skrifvelser
i särskildt viktiga angelägenheter; Segreteria
di stato, en byrå för utrikes och utomordentliga
kyrkliga angelägenheter. En stor och viktig byrå,
Fabbrica di S. Pietro, har vården om Peters-kyrkan. -
Högsta platsen i kyrkoregeringen under påfven inta
kardinalkongregationerna, hvilka kunna betecknas
som romerska kyrkans regeringsdepartement. De
flesta upprättades under möt-reformationens tid
(den första 1542, se Inkvisition), och de ha sedan
ökats i antal, ända till dess Pius X 1908 inskränkte
dem från 17 till 12. De bestå af en kardinal som
prefekt och ett antal andra kardinaler som bisittare;
till hvarje kongregation hör dessutom ett större
antal högre prelater och lekmän som konsultorer,
men utan rösträtt, samt en stab af tjänstemän
af olika grader. I kongregationerna afgöras de
flesta viktigare frågor rörande romerska kyrkan,
då naturligtvis påfven själf endast i ett relativt
fåtal fall ka<n personligen ingripa; desto större
vikt eger det för honom att ha sina mest förtrogna
kardinaler som de viktigaste kongregatio-nernas
prefekter, och därom röra sig lifliga strider och
intriger i kurian. Kongregationerna blefvo efter 3
nov. 1908: 1) Sacra congregazione del santo offizio,
inkvisitionskongregaticxnen, där påfven själf är
prefekt och som afgör i frågor rörande heresi och
trosläror; sedan 1908 är dit ock förlagdt hela af
latsväsendet. 2) S. C. concistoriale, äfven-ledes
med påfven som prefekt, och där statssekreteraren
efter 1908 alltid skall vara medlem, har som sin
viktigaste uppgift att handlägga allt, som gäller
biskoparnas förvaltning af sina dieceser, deras
äm-betsberättelser m. m. samt biskopsutnämningarna
(utom i missionsländerna). 3) S. C. dei sacramenti,
en mycket betydande nyskapelse af Pius X, har
hela bestämmanderätten i sakramentsfrågor, hvilka
naturligtvis i katolska kyrkan hopas. 4) S. C. del
concilio handhar disciplinen öfver det lägre sekulära
prästerskapet och lekmannavärlden. 5) S. C. dei
religiosi handlägger alla viktigare munkväsendet
rörande frågor. 6) o. 7) S. C. di propaganda fide,
vanligen kallad propagandan, som bestod af två af
delningar, en för propaganda i allmänhet och en för
de une-rade grekerna. Den är utomordentligt viktig,
har för hela missionsområdet nästan all den makt,
som inom den fullt organiserade kyrkan är fördelad
på alla öfriga kongregationer; härunder lyder
bl. a. Sverige. Under den sorterade ock det stora
Colle-gium germanicum i Eom. En mycket följdrik
inskränkning i den alltför själfständiga propagandans
makt gjorde dock Pius X 1908, då han fråntog
den England, Skottland, Irland, Holland, Canada,
Förenta staterna m. fl. och lade dessa under den af
påfven direkt ledda konsistorialkongregationen. 8)
S. C. deir indice handhade index (se d. o.) och
därmed sammanhängande frågor. 9) S. C. dei
riti sörjer för hela kulten, relikväsendet och
kanonisa-tionsprocesserna (seKanonisation). 10)
S. C. cerimoniale bestämmer ceremonierna i Vatikanen
(som alltså kräfva ett eget departement). 11)
S. C. degli affari ecclesiastici straordinari,
numera ett af de allra viktigaste, en sorts påfligt
utrikesdeparte-

Trvckt den 3/4 23

ment under statssekreterarens ledning och dit han
kan från de öfriga departementen draga och ensam
med påfven afgöra nästan hvilken angelägenhet
som helst. Den är en af hörnstenarna i Pius
X:s kurie-organisation. 12) S. C. degli studi,
undervisningsdepartementet för den högre
undervisningen (universitet och fakulteter);
de viktigaste, prästseminarierna, lades af
Pius X under den af påfven personligen ledda
konsistorialkongregationen. På den af Pius X skapade
organisationen byggde Benedikt XV vidare. Redan
1915 ordnades en ny kardinal-kongregation för
prästseminarierna. Pius X:s tendens att centralisera
själfva centralregeringen i en absolutistisk spets
fortsattes af Benedikt. I hemligt konsistorium 22
mars 1917 ökade han ytterligare s. offizios betydelse
genom att dit förlägga hela index-kongregationen
(sekreterare blef 1920 Pius X:s berömde
utrikesminister Merry del Val). Likaså fortsatte
Benedikt att minska propagandans öfver-makt genom att
samtidigt lösgöra hela afdelningen för de unerade,
ritus orientalis, till en särskild Kongregation jör
Orientens kyrkor, där påfven själf är prefekt (den
kvarvarande propagandakongrega-tionens prefekt
är f. n. holländske redemptoristen kardinal
van Rossum, under hvilken sålunda bl. a. de
svenske katolikerna närmast lyda). Antalet
kongregationer blir alltså f. n. alltjämt 12, så
att of van-nämnda 1)-6) bestå, 7) utbruten till
särskild kongregation för Orientens kyrkor, 8)
försvinner och 9)-12) få numren 8)-11), samt som
n:r 12) tillkommer prästseminariekongregationen. -
Litt.: se art. Kardinal samt N. Billing, "Die
römische kurie" (1906), "Die römische rota" (1908),
"Die reformen des papstes Pius X" (1909) och "Die
bedeutung des Codex juris canonici" (1919), M. Russo,
"La curia romana" (1904), M. Parayre, "La nouvelle
organisation du gouvemement central de Téglise"
(1908), E. Friedberg, "Lehrbuch des katholischen
und evangelischen kirchenrechts" (6:e uppl. 1909),
W. Köhler, "Der deutsche Codex juris canonici"
(i "Christl. welt" 1918), U. Stutz, "Der geist
des Codex iuris canonici" (1918), Hj. Holmquist,
"Påvedömets historia 1800-1920" (1920), A. V. Muller,
"Papst und kurie" (1921), A. Perathoner, "Das
kirchliche gesetzbuch" (2 uppl. 1922, katolsk
kommentar). Årliga uppgifter om kurian och
katolska hierarkien lämnar Annuario pontificio.
Hj. H-t.

*Curie. – 2. Marie C. Sedan fru C. 1910 lyckats
framställa radium i metallisk form, erhöll hon 1911
års Nobelpris i kemi "för den förtjänst hon inlagt
om kemiens utveckling genom upptäckten af grundämnena
radium och polonium, genom karakteriserandet af radium
och dess isolerande i metalliskt tillstånd samt genom
sina undersökningar ang. detta märkliga grundämnes
föreningar". Hon blef led. af Vet. akad. 1910
och af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg 1911.
2. K. A. V-g.

’Curityba grundlades 1654, blef 1831 hufvudstad i
Paranå och hade 78,986 inv. 1920.

*Curman, K. P., dog 19 okt. 1913 i Stockholm.

2. Jon Sigurd C., den föregåendes son, arkitekt,
konstforskare, f. 29 april 1879 i Stockholm, blef
student 1897, studerade vid Tekniska högskolans
arkitekturafdelning 1901–03 och blef filos. doktor
1912 samt var professor i svensk arkitekturhistoria
vid Konsthögskolan 1912–17.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free