Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Datiscineæ - Dato y Iradier, don Eduardo - Datteln - Dattler, S. Se Dadler. Suppl. - *Dauban. 2. J. J. D. - *Daudet. 1. E. D. - *Daudet. 4. L. D. - Dauerpreparat - Daugavgriva, lettiskt namn på Dünamünde - Daugavpils. Se Dünaburg. Suppl. - *Daumet, P. J. H. - Daunatjåkko, fjäll. Se Borkajaure och Fättjaure. Suppl. - Daura. Se Haúsa, sp. 104 - *Dausch, K. - Dawdon, stad. Se Seaham harbour. - Davenport, Charles Benedict - David, kejsare i Trabezon (se d. o., sp. 531) - *David (sp. 1443), P. J. (D. d'Angers) - David, sir Tannatt Willis Edgeworth - David, Eduard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Datiscineae-David
264
Datiscineae, bot., underserie. Jfr P a r i e t a l
e s.
Dato y Iradier [data i], don Eduardo, spansk
statsman, f. 12 aug. 1856 i La Coruna i Galicien,
d. 11 mars 1921 i Madrid, invaldes 1884 i cortes,
där han slöt sig till den moderatkonservativa
gruppen och särskildt stod Fr. Sil-vela nära. Han
var 1892 understatssekreterare i inrikesministeriet
(i ministären Cånovas), inrikesminister i Silvelas
första (1899-1900) och justitieminister i hans andra
ministär (1902-03), blef
1907 borgmästare i Madrid och var 1907-09
deputeradekammarens president. Varmt socialt
intresserad, genomförde D. en rad arbetarskyddslagar
(om olycksfall i arbete, arbetsinspektion,
reglering af kvinnors och barns industriarbete
m. m.) samt upprättade ett "arbetsinstitut" för
förberedande af lagstiftning i sociala frågor.
Då den liberala ministären Romanones okt. 1913
nödgades afgå på grund af splittringen inom
regeringspartiet och de konservatives ledare
Maura förelade konungen oantagliga villkor för
öfvertagando af regeringsansvaret, åtog sig
D. att bilda ministär och samlade kring sig det
konservativa partiets flertal, medan endast en
liten ytterlighetsgrupp under Maura förhöll
sig kritiskt af vaktande. D. proklamerade vid
Världskrigets utbrott 1914 Spaniens neutralitet
och upprätthöll den med sträng opartiskhet.
Han reformerade provinsförvaltuingen genom
upprättande af man-comunidades (provinsiella
sammanslutningar för offentliga arbeten m. m.) och
vann seger vid valen till cortes, men misslyckandet
af ett inhemskt lån 1915 försvagade ministärens
ställning, och dec. s. å. nödgades D. vika för
Romanones. D. blef ånyo konseljpresident juni
1917 och upprätthöll med fast hand ordningen mot
lagtrotsande sammanslutningar bland militärer och
ämbetsmän samt revolutionära strejkande. Han afgick
okt. s. å., men återkom till makten april 1920
i spetsen för en moderatkonservativ ministär med
ett praktiskt socialt reformprogram. Som hämnd
för undertryckandet af de revolutionära strejkerna
1917 utsattes han 8 mars 1921 för ett attentat af
tre syndikalister, blef dödligt sårad och afled tre
dagar därefter. Som statsman hade D. förstått att
höja sig öfver de ofruktbara partitvisterna till en
praktiskt samhällsuppbyggande nationell reformpolitik.
V. S-g.
Datteln, by i preussiska reg.-omr. Mtinster,
vid korsningen af Lippe och
Dortmund-Ems-kanalen. Omkr. 20,000
inv. Kolgrufvor. Lyftverk för fartyg.
Dattler, S. SeDadler. Suppl.
*Dauban. - 2. J. J, D. dog 6 sept. 1908 på Graveron
i dep. Eure.
*Daudet. -1. E. D. dog 20 aug. 1921. Af hans verk
från senare år kan nämnas Un drame å la cour de Suéde
1784-1795 (1913)
4. L. D. föddes 16 nov. 1867. Hans författarskap har
undei senare år till stor del omfattat politiska
arbeten, i hvilka han med frenesi uppträdt för en
monarkisk restauration. Af hans romaner kan nämnas Le
Ht de Procuste (1912), af hans agitatoriska arbeten
Le stupide XIX:e siécle (1922), en reaktionär,
våldsam kritik af "Napoleons, hängsle-nas och
gascivilisationens århundrade’’. D. deltog
1908 i uppsättandet af rojalisttidningen "L’action
francaise" och är dennas hufvudredaktör. Invald i
deputeradekammaren 1919, har han där ofta till-
ställt larmande scener. Jfr R. GuiLlou, "Leon
D." (1918).
Dai^erpreparat (af ty. dålifer, fortvaro), kem. Se
Jäsning, sp. 471.
Daugavgriva, lettiskt namn på Diinamunde.
Daugavpils. Se Diinaburg. Suppl.
*Daumet, P. J. H., dog 12 dec. 1911 i Paris.
Daunatjåkko, fjäll. Se B o r k a j a u r e och F ä
11 j a u r e. Suppl.
Daura. Se H a ii s a, sp. 104.
*Dausch, K., dog 10 juli 1908 i Rom.
Dawdon [då’dn], stad. Se Seaham harbour.
Davenport [dä’vnpåt], Charles Benedict,
nordamerikansk biolog, f. l juni 1866 i
Stamford, Connecticut, blef 1904 föreståndare
för anstalten för experimentell utvecklingslära
vid Carnegie-insti-tutet i Washington. D. är
författare till mycket uppmärksammade arbeten öfver
skilda descendens-teoretiska och rasbiologiska
spörsmål. Som kännetecknande för hans verksamhet
anföras här skrifterna Experimental morphology
(2 dlr, 1897-99), Inheritance in poultry
(1906) och Inheritance oj epilepsy (1911).
L-e.
David, kejsare i Trabezon (se d. o., sp. 531).
*David (sp. 1443), P. J. (D. d’Angers). Statyn af
Filopoimen är afbildad i art. om denne.
David [déYvid], sir T a n n a 11 W i 11 i s
E d g e-w o r t h, engelsk-australisk geolog,
f. 1858 i S:t Fagan vid Cardiff, anställdes 1882
vid geologiska undersökningen i Nya Syd-Wales och
blef 1891 professor i geologi vid universitetet i
Sydney. 1897 ledde han Royal societys expedition till
Elliceöarna för djupborrningen på korallön Funafuti,
och 1907 -09 deltog han i Shackletons antarktiska
expedition och förde det parti, som uppnådde den
magnetiska Sydpolen. Han har utfört ett flertal
arbeten inom olika grenar af Australiens geologi
liksom inom det antarktiska områdets. Äfvenledes har
han spelat en betydande roll i det vetenskapliga
lifvet i Australien. Han blef 1900 led. af Royal
society och har erhållit ett flertal geologiska
pris och medaljer. - Då Världskriget utbröt,
egnade han sig först åt organisatoriska arbeten i
hemlandet, men 1916 trädde han in i aktiv tjänst vid
engelska styrkan i Frankrike och blef geologisk
rådgifvare hos det engelska öfverbefälet. På
krigsgeologiens (se d. o. Suppl.) område utförde
han stora arbeten i Frankrike, och särskildt gällde
dessa vattenafledning i den terräng, där de stora
anfallsställningarna anordnades. I militärtjänsten
avancerade han till öfverstelöjtnant och erhöll 1920
knightvärdighet. K. A. G.
David, Eduard, tysk politiker af judisk börd, f. 11
juni 1863 i Ediger an der Mosel, var först köpman,
studerade sedan germanistik och blef filos, doktor
i Giessen, där han 1891-94 var gymnasielärare. Han
var 1896-98 socialistisk tidningsredaktör i Mainz och
1896-1908 led. af Hessens landtdag, blef 1903 led. af
tyska riksdagen och tillhörde där socialdemokraternas
högra flygel. Under Världskriget var han en bland de
tyske parlamentariker, som 1917 besökte Stockholm
för att söka få till stånd en internationell
socialistkongress för samförståndsfred. Efter
revolutionen nov. 1918 blef D. understatssekreterare
i utrikesministeriet, i nationalförsamlingen i Weimar
var han 6-12 febr. president, inträdde därpå som
minister utan port-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
