Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - David, Eduard - David, roll i opera - David Linde, pseudonym. Se Blomberg, D. Suppl. - *Davids, Th. W. Rhys - *Davidson, D. - Davidson, Ernst - Davidson, Randall Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
265
David-Davidson
266
följ i Scheidemanns ministär, var
juni-okt. s. å. inrikesminister i Bauers
ministär och mars-juni 1920 minister utan
portfölj i ministären Muller. D. hör till de tyske
högersocialisternas bästa riksdagsdebattörer. Han är
sedan okt. 1921 Tyska rikets representant i Darmstadt.
V. S-g.
David, ynglingsroll (Hans Sachs’ lärpojke; tenor)
i Wagners opera "Mästersångarna i Nlirnberg".
David Linde, pseudonym. Se Blomberg, D. Suppl.
’Davids, T h. W. Rhys, lämnade 1912 professuren i
London och 1915 den i Manchester.
*Davidson, D., erhöll 1919 afsked från professuren. I
sammanhang därmed egnade honom Nationalekonomiska
klubben i Stockholm en hyllningsskrift (utgörande
12:e häftet af "Ekonomisk tidskrifts" 21:a arg.), med
nationalekonomiska och finansrättsliga uppsatser af 9
bland klubbens led. Däri framhöllos D:s skarpsinne,
djupblick, vederhäftighet och omutliga rättskänsla
som nationalekonom, hans egenskap att vara främste
kännare af Sveriges skatteväsen och betydelsen af
"Ekon. tidskr.", hvarmed han under största personliga
uppoffringar åstadkommit en af grundförutsättningarna
för den nationalekonomiska och finansvetenskapliga
forskningen i Sverige.
Davidson, Ernst, donator, af judisk börd, f. 30
maj 1850 i Stockholm, d. där 20 juni 1919, son
till konditorn Vilhelm D. (om denne se Davidsons
paviljonger. Suppl., och Hasselbacken), var från
1883 medinnehafvare af den populära restaurangen
Hasselbacken efter fadern och donerade 1917 till
uppförande af ett konserthus i Stockholm 300,000
kr. samt i efterlämnadt testamente ytterligare
för samma ändamål 300,000 kr. äfvensom till olika
ändamål 700,000 kr., däraf 200,000 till en stiftelse
(Davidsonska fonden) för stöd åt förtjänta obemedlade
restauranganställda, 100,000 kr. till Israelitiska
ynglingaföreningen och 100,000 kr. till pauvres
honteux inom mosaiska församlingen i Stockholm,
100,000 kr. till Svenska kancerföreningen o. s. v.
Davidson [deiMdsen], Randall Thomas, engelska kyrkans
primas, f. 7 april 1848 i Edinburgh, studerade vid
Trinity college i Oxford, var kaplan hos ärkebiskop
Tait 1877-82 och hos ärkebiskop Benson 1882-83 samt
domprost i Windsor och drottning Viktorias huskaplan
1883-91. Sin svärfader och förre chef tecknade han
i Life of archbishop Tait (2 bd, 1891). D. vigdes
1891 till biskop af Rochester och företog s. å. en
resa till Sverige. Redan då framträdde hans stora
kyrkliga mål: att inom England närma de olika kyrkorna
till hvarandra och utom England söka anknytning till
kyrkor med apostolisk succession (den ortodoxa och
den svenska). Han blef 1895 biskop i Winchester,
var därjämte 1901-03 Edvard VILs hof-predikant och
blef 1903 ärkebiskop af Canterbury.
Som sådan har han spelat en betydande roll i
de senaste årtiondenas kyrkliga och politiska
historia. Därvid har hans läggning fört honom till
att söka moderera, kompromissa och utjämna, med
klar blick för det praktiskt möjliga och utan att
svika sin hofsamma högkyrkliga åskådning. Då och då
har väl missnöje yppats mot hans försiktighets- och
uppskofspolitik, och bekant är det kritiska omdömet
om honom: "det är måhända orimligt att begära höjd och
djup, där det finnes så utomordentlig bredd". Allmänt
erkännes dock, att D. genom sin vidsynthet och klokhet
är en bland de främsta sammanhållande krafterna
i Englands splittrade kristenhet, ej minst genom
sin sträfvan att leda krafterna öfver i praktiskt
missionerande och evan-geliserande arbete. Den af
D. ledda märkliga Lambethkonferensen 1920 riktade
sålunda till frikyrkorna en kraftig vädjan om kyrklig
enhet, och senare har trots alla svårigheter ett visst
närmande egt rum. D. har fullföljt äldre sträfvanden
att skaffa engelska kyrkan en representation med
verklig beslutande myndighet, ungefär motsvarande
det svenska kyrkomötet, och till följd bl. a. af hans
inflytande antog parlamentet 1919 ett sådant förslag,
om ock något beskuret, hvarefter D. sedan 1920 med
utmärkt skicklighet ledt förhandlingarna i denna tre
gånger årligen sammanträdande National assembly of
the church of England. Mycken moderation visade D. i
frågan om statskyrkans upphäfvande i Wales; sedan
skilsmässolagen trädt i kraft 1920, godtog han, att
Wales blef en särskild kyrklig provins och invigde den
förste ärkebiskopen af Wales. - Att engelska kyrkan
sökt förbindelser med den svenska, beror i mycket
på D., som 1909 till Sverige sände en kommission
af anglikanska kyrkomän under ledning af biskop
Wordsworth (se d. o. 2) och sedan medverkade till
Lambethkonferensens (dock ej kyrkorättsligt bindande)
beslut 1920 om nattvardsgemenskap m. m. med svenska
kyrkan. Han har ock bidragit att utverka den nye
ekumeniske patriarken Mele-tios’ godkännande af det
anglikanska prästämbetet (1922). I sina sträfvanden
för den evangeliska världens samling har ärkebiskop
Söderblom haft ett stöd i D., som bl. a. åtagit
sig ordförandeskapet i sammanslutningen "The world
alliance for promoting international friendship
through the churches". Under Världskriget gaf D. ej
uttryck åt någon hatfylld nationalism, och han torde
tillhöra dem i England, som arbeta för en lösning
i försonlighetens tecken af det tyska problemet,
visserligen äfven här försiktigt afvaktande. I engelsk
inrikespolitik har han som öfverhusmedlem gett prof
på samma medlande läggning, som kännetecknat hans
kyrkopolitik.
D. har äfven som ärkebiskop fortsatt sitt
författarskap, bl. a. med The Christian opportunity
(1904), The character and call of the church of
England (1912; i Sverige använd som studiebok i
symbolik), The testing oj a nation (1919), tal och
predikningar. Litt : S. Gabrielsson, "Kyrkostudier"
(1910), Y. Brilioth, "Kampen för liv och frihet i
Englands kyrka" (i "Svensk tidskr." 1919), "Englands
kyrkomöte" (i "Kristendomen och vår tid" 1922) och
"Den anglikanska kyrkan 1921-22" (i "Svenska kyrkans
årsbok" 1923), samt pseudonymen A gentleman with a du-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
