- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
579-580

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elsass-Lothringen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

579

Emissionsbolaget-Emmich

580

den öfversteg halfva grundfonden. Denna bestämmelse
har genom lag af 22 juni 1921 ändrats därhän, att
bank, som önskar ega aktier, skall afsätta medel till
en särskild dispositionsfond; dess förråd af aktier
får uppgå till fulla beloppet af denna fond. Bank,
som före l jan. 1922 hade en reservfond, som öfversteg
halfva grundfonden, eger dock rätt att fortfarande
ega aktier enligt den gamla regeln. För att en bank
skall få ega aktier, fordras dock, att dess grund-
och reservfonder sam-manlagdt uppgå till minst 10
mill. kr., och aktie-innehafvet får icke i något fall
of verstiga 10 proc. af beloppet af dessa fonder.

2. Emissionsbolag. När 1911 års bestämmelse
genomfördes, tänkte man sig, som nämndt, att
bankerna skulle begagna sig af densamma för att
direkt bedrifva emissionsrörelse. Så har emellertid
icke blifvit fallet. Bankerna ha visserligen i
allmänhet utnyttjat den medgifna rätten, men ej
på det sätt, som man tänkte sig. De ha i stället
föredragit att för sina aktieaffärer skapa särskilda
institutioner, som kommit att sammanfattas under
namnet emissionsbolag, ehuru detta namn för en stor
del af dem är ganska oegentligt. Som det första
mera betydande bolaget af denna art kan man nämna
Stockholms enskilda banks sidobolag "Providentia",
stiftadt 1899. Detta var emellertid öfvervägande
ett förvaltningsbolag och fick ingen framträdande
betydelse. Banbrytande blef i stället det af Louis
Fraenckel som sidobolag till Stockholms handelsbank
skapade "Svenska emissions-a.-b." (se d. o.), stiftadt
1907 med det för den tiden mycket stora kapitalet
på 12 mill. kr.; det hade emellertid länge ingen
större framgång, och det såg till en tid ut, som om
det skulle bli utan efterföljare. Med 1914 ändrades
emellertid situationen fullständigt. Början gjordes
med grundandet af "Emissionsinstitutet" i maj s. å. af
Stockholms enskilda bank, i hvilket till en början
äfven Skandinaviska kredit-a.-b. deltog. Andra följde
efter, och under krigstidens högkonjunktur bildades
det ena emissionsbolaget efter det andra; vid midten
af 1918 funnos sålunda 14 stycken dylika med ett
sammanlagdt kapital på omkr. 160 mill. kr. Alla banker
af någon betydelse skaffade sig åtminstone ett sådant
dotterbolag. Somliga hade två, hvarvid det ena skulle
vara förvaltningsbolag och det andra emissionsbolag
(t. ex. Stockholms enskilda bank med "Investor"
och "Emissionsinstitutet" samt Industribanken med
"Värdeförvaltning" och "Svenska finansinstitutet");
någon sträng skillnad mellan dessa båda former har
emellertid ej upprätthållits. Formerna för dessa
bolags ställning till moderbanken växlade. I en
del fall egde den senare en del af aktierna. Detta
visade sig emellertid vara föga nödvändigt. Ofta
bildades emissionsbolag af banker, som ej ens hade
rätt att ega aktier. Härvid förvärfvades större
delen ai aktierna af bankens direktörer och andra
densamma närstående personer. Äfven i de fall,
då ett emissionsbolags aktier i större utsträckning
spredos bland allmänheten, mötte inga svårigheter för
moderbanken att bevara ledningen af detsamma. Det
var nämligen städse banken, som lämnade de för
emissionsbolagets rörelse behöfliga medlen genom
att mot låg ränta belåna af bolaget inköpta aktier;
äfven belånade bankerna i ej ringa ut-

sträckning aktierna i själfva emissionsbolagen,
hvarigenom dessas kapital delvis blef rent nominellt.

Vid sidan af dessa af en viss bank beroende
institutioner funnos äfven några fristående
emissionsbolag, bland hvilka "A.-b. Alb. Söderberg &
co" var det ojämförligt största. Dessa skaffade sig
äfven medel genom aktiebelåning och sökte gärna att
komma i fast förbindelse med en viss bank. Sålunda
uppköpte Industri-emissions a.-b. en betydande del
af aktierna i Kopparbergs enskilda bank och fick
därigenom banken att lämna de betydande krediter, som
senare bragte den på fall; ett annat kändt exempel
är det nyssnämnda bolaget Alb. Söderberg & co:s
förbindelser med Värmlands enskilda bank, hvilka i
så hög grad bidrogo till denna banks stora förluster.

Erfarenheterna af emissionsbolagen ha hittills
varit nedslående. Deras grundningsverksamhet har
varit obetydlig och ofta misslyckad, en del af dem
urartade till rena spekulationsinrättningar, och alla
läto nästan utan undantag fånga sig af krigstidens
högkonjunktur. Under den följande fredstiden har det
stora flertalet gått under, orsakande stora förluster
för de finansierande bankerna. De viktigaste af dessa
äro utom dem, som redan nämnts, det till Göteborgs
bank hörande "Emissionsaktiebolaget Mercator" samt
framför allt "Svenska emissionsaktiebolaget",
som efter-trädts af ett mindre bolag,
"Finansaktiebolaget". De viktigaste af de kvarstående
emissionsbolagen äro, utom Stockholms enskilda banks
redan nämnda båda dotterbolag, "Centralgruppens
emissions-a.-b." ("Centralemission"), tillhörande
Skandinaviska kredit-a.-b., och det till Nordiska
handelsbanken hörande "Finansinstitutet Svenska
värden".

Emissionsbolagens historia har hittills ej varit
lysande, men det torde ännu vara för tidigt att
utdöma dem. Rätt skötta, borde de kunna stödja en
sund grundningsrörelse och underlätta industriens
kapitalanskaffning; så intima som i Sverige
relationerna äro mellan banker och industri, kan
det äfven vara lämpligt med särskilda organ för
skötandet af vissa af dessa mellanhafvanden. Däremot
har erfarenheten tydligt gett vid handen, att
dylika institutioner öfvervägande böra arbeta med
egna medel i st. f. med af bankerna tillskjutet
kapital. Ur denna synpunkt är det i 1921 års lag
införda förbudet för bankerna att ega aktier i dylika
bolag berättigadt, och införandet af ännu starkare
restriktioner torde kunna försvaras. Se 1917 års
Bankkommitté, "Betänkande n:r 4: Emissionsverksamhet".
Sv. B-n.

Emissionsbolaget (-aktiebolaget), Svenska. Se Svenska
emissionsbolaget.

Emissionsinstitutet. Se Emissionsbolag. Suppl.

Emlékyl, pseudonym för Nervänder 2 (se d. o.).

*Emmaljunga. Jfr T o r f s k o l a.

Emmental-ost. Se Ost.

Emmer 1. T va kor n. Se Hvete, sp. 1415.

Emmerich, Anna Katarina. Se Stig-matisering.

Emmich, Otto von, tysk militär, f. 4 aug. 1848 i
Minden, d. 22 dec 1915 i Hannover, deltog som löjtnant
vid infanteriet i 1870-71 års krig, blef 1897 öfverste
och regementschef, 1905

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free