Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fastighetsexekution ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprättandet af registerkartan (se därom nedan), under
magistratens pröfning. Gränserna kunna sedermera
ändras genom sammanläggning, genom afstyckning
af visst område och genom delning i kvotdelar
(s. k. laga skifte). Utanför fastighetsindelningen i
stad falla vissa jordområden, nämligen 1) sådana,
som undantagits för delegarnas gemensamma behof
eller eljest fått förbli oskiftade, samt 2)
vägar, gator, torg och andra allmänna platser
äfvensom vattenområden, som ej höra till fastigheter
enskildt. Fastigheterna redovisas, hvar och en under
sin särskilda, af magistraten åsatta beteckning
(nummer, namn), i stadens fastighetsregister (se
d. o. Suppl.) och upptas på en till detta hörande
registerkarta. Reglerna om fastighetsbildning
i stad kunna genom särskildt förordnande af
K. M:t göras tillämpliga äfven för köping eller
municipalsamhälle; så har skett t. ex. för köpingarna
Hörby, Malmköping, Skurup, Valdemarsvik, Yara och
samhällena Arlöf, Flen, Gnesta, Höganäs, Oxelösund,
Åtvidaberg. Enbart reglerna om tomtindelning
gälla för flertalet öfriga municipalsamhällen
i riket (se Municipalsamälle).
C. G. Bj.
Fastighetsexekution. Se Auktion. Suppl., sp. 371.
Fastighetsnämnd, Stockholms stads, beslutad af
stadsfullmäktige 18 nov. 1918 och upprättad följande
år, utöfvar förvaltningen af stadens jordegendomar
(efter Landtegendomsnämnden, se d. o.) och den inre
stadens tomter, kommunala byggnader, bostadshus och
gaturegleringsfastigheter (efter drätselnämnden).
Fastighetsregister för stad, förv., en i lagen om
fastighetsbildning i stad 12 maj 1917 påbjuden, i en
särskild k. förordn, s. d. närmare reglerad längd
öfver samtliga fastigheter i stad. Denna längd,
som, i likhet med det motsvarande jordregistret
(se d. o.) för landsbygden, innehåller
erforderliga individualiseringsuppgifter för hvarje
i densamma upptagen fastighet, skall föras af stadens
mätningsman eller annan af K. M:ts befallningshafvande
därtill förordnad person. Fastighetsregistret består
af tomtbok (se d. o.) och stadsegobok; i den förra
förtecknas tomterna, i den senare stadsegorna (se
Fastighetsbildning i stad. Suppl.). Härtill komma
bihangen: A) tomtbildningslängd (se d. o.); B) och
C) förteckningar öfver de områden, som falla utanför
stadens fastighetsindelning (se Fastighetsbildning
i stad. Suppl.). Till fastighetsregistret hör ock
en registerkarta öfver alla i detsamma upptagna
fastigheter och öfriga områden. Utom i städerna,
föres fastighetsregister enligt samma bestämmelser
äfven för vissa köpingar och municipalsamhällen, efter
särskildt förordnande af K. M:t (se Fastighetsbildning
i stad. Suppl.). Registrens uppläggande och förande
öfver-vakas af Fastighetsregisterkommissionen (under
Justitiedepartementet).
C. G. Bj.
Fastigium, lat. (spets), med. Se Feber, sp. 1480.
Fastings batteri. Se Röds batteri.
Fastlandsspärrningen. Se Kontinentalsystemet.
Fastnet [fä’stnit], klippa på sydvästra kusten af
irländska grefsk. Cork, med bekant fyrtorn, nybyggdt
1907, hvars sken syns 29 km.
Fatinitza, operett af Suppé (se denne), uppf. i
Stockholm f. g. 1876.
Fatjanovokulturen. Se Ryssland, sp. 1430 och pl. I, fig. 6 o. 7.
Fattigdispens. Enligt kap. 30 § 19 Rättegångsb.,
sådant detta kap. lyder enligt lag 14 maj 1915,
skall den, som vill fullfölja talan mot hofrätts
utslag eller beslut, hos K. M:ts befallningshafvande
nedsätta ej allenast fullföljdsafgift, 150 kr.,
utan ock enahanda belopp till säkerhet för den
kostnadsersättning, som konungen kan komma att
tillerkänna hans motpart. Om parten på grund af
fattigdom ej förmår nedsätta stadgad fullföljdsafgift,
eger han utan hinder däraf fullfölja sin talan, så
framt han vid sin missnöjesanmälan (därest talan
fullföljes genom revisionsansökning) eller vid
sin besvärsskrift (därest talan fullföljes genom
besvär) fogar vederbörligt fattigdomsintyg (se §§
20, 22 och 36 i kap. 30 Rättegångsb.). Är parten
icke i stånd att gälda ens det belopp, som skall
tjäna motparten till säkerhet för kostnadsersättning,
eger han ändock fullfölja talan, såframt konungen med
hänsyn till omständigheterna i målet finner skäl ge
tillstånd därtill. Sådant tillstånd benämner man ofta
fattigdispens. Ansökan om sådant tillstånd fogas vid
revisionsinlaga resp. vid besvärsskrift (se §§ 20, 27
och 36 i kap. 30 Rättegångsb.). Dispensansökningen
pröfvas och afgöres af en afdelning inom
Högsta domstolen, bestående af 3 led. (vanligen
kallad dispensafdelningen). Yppa sig olika
meningar, skall tillstånd beviljas, om blott
någon led. finner skäl att bifalla ansökningen
(se § 3 i lag 14 maj 1915 ang. K. M:ts Högsta
domstols tjänstgöring på afdelningar).
E. K.
Fattigdomsintyg vid fattigdispens (se
d. o. Suppl.) skall för att kunna godkännas uppfylla
de betingelser, som äro föreskrifna i § 22 af kap. 30
Rättegångsb.
E. K.
Fattiges vänner, De. Se Sällskapet De fattiges vänner.
Fattigpenningar, kam., en (senast 1858 påbjuden)
afgift, som erlägges till Borgerskapets änkehus i
Stockholm och Danviks hospital ("Danvikspenningar")
af hvarje från utrikes orter till Stockholm kommande
ångfartyg med 1/2 öre och segelfartyg med 1 öre per
ton. Efter afdrag af uppbördsmansprovisionen har
afgiften för hvardera inrättningen inbringat under
senaste årtiondet (1913–22) högst 7,400 kr. (1920)
och lägst 3,200 kr. (1918).
*Fattigsakförare. Se dels lag af 19 juni 1919 om fri
rättegång, som, bl. a., innehåller bestämmelser
ang. förordnande af person att mot ersättning
af allmänna medel biträda part i rättegång,
dels k. kung. 12 sept. 1919 ang. understöd af
statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter.
E. K.
*Fattigvård. Nu gällande stadganden äro lag af
14 juni 1918 med ändringar af 13 juni 1919, 26 mars
1920, 20 maj 1921 och 9 juni 1922. Genom denna lag har
området för den obligatoriska fattigvården ökats. Dels
skola icke blott ålderdom, sjukdom och lyte, utan
äfven bristande kropps- och själskrafter berättiga
till fattigvård, därest man af sådan anledning är
oförmögen att genom arbete försörja sig, dels har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
