Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gaudry ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1237
Gaudry-Gauthier-Villars
1238
heter och till den moderna arkitekturens
mest egenartade och förbluffande resultat.
G~s N.
’Gaudry, A., dog 27 nov. 1908 i Paris.
Gauffin [gåfä7], AxelVilhelmReinhold, konstförfattare,
museiman, f. l juli 1877 i Kristianstad, student
1895 och filos, doktor i Lund 1909, var hösten
1902 elev på Humbers ateljé i Paris, vistades
utomlands 1902-04 och studerade en kortare tid 1910
vid universitetet i Berlin. Vid Nationalmuseum i
Stockholm antogs han till e. o. amanuens 1908 samt
blef 1916 intendent och föreståndare för skulptur-
och målningssamlingen. Under utländska resor
i museets ärenden har han dels inköpt konstverk,
dels mottagit och hemsändt donerade samlingar. Han
har äfven ordnat tillfälliga utställningar på olika
platser. Som konstförfattare debuterade han med
monografien Simeon Markus Larsson (2 dlr, 1907-08),
som följdes af Ferdinand Fagerlin (1910), texten
till planschsamlingen Musiken i målarkonsten (1914)
och monografi öfver Konstnären prins Eugen (1915;
ny uppl. 1921). Till Roosvals och Eomdals "Svensk
konsthistoria" bidrog G. med afdelningarna om måleriet
från frihetstidens början t. o. m. Karl XV. Konstverk
och människor (1915) är en samling uppsatser om svensk
och utländsk, mestadels modern konst. Hvassa polemiska
inlägg i aktuella frågor voro Vigselrummet (1914)
och Kulturmuseer och museumskultur (1921). I "Svensk
1700-talskonst" (Sv. konstföreningens publikation
för 1922), som redigerats af G., har han bidragit med
studier om Roslin m. fl. Andra essayer och kritiker
ha offentliggjorts i "Nationalmusei årsskrift",
"Ord och bild" m. fl. svenska och utländska
publikationer. Äfven som tidningskritiker har G. varit
verksam. G-g
N.
*Gauguin, Paul, är sedan några år tillbaka
representerad på Stockholms Nationalmuseum af 3
stiliserade landskap, på Göteborgs museum af Marin
(1886) och Vinter (1888) och i Glyptoteket i Köpenhamn
särdeles väl af flera målningar från 1880-talet
(Trädgårdsmotiv i sommar och vinter, Syende naken
ficka, Landskap från Dieppe och Bretagne, ett utsökt
Stilleben - alla dessa deponerade af konstmuseet
jämte öfriga moderna franska målningar) samt af en
färglagd träskulptur, Från Mar-tinique (kvinnor och
apor plocka äpplen, 1887). - Litt.: Charles Morice,
"P. G." (1920), "P. G." af sonen Pola G. (se nedan)
i tidskr. "Kunst og kultur" 1922. - 2. J e a n R
e n é G., den föregåendes son (modern, Mette Gad,
var danska), skulptör, f. 12 april 1881 i Paris,
bosatt i Köpenhamn, dansk medborgare, vann ett
namn hufvudsakligen genom små bronser, lifliga
i framställningen af rörelsen och originella i
behandlingssättet: Gauchos till häst, Jockej, Dansande
man, Dansande flickor, Centaurer, djurbilder som
Bisonoxe (1917), Tjurkalf (1919), figurer i trä eller
brons (Idol, Rikedom 1918). G. har f. ö. utfört byster
(Kvinnobyst, i granit, 1914, Granithufvud, 1916,
målaren C. Holsöe, 1918, flera af dessa utställda i
Stockholm 1919. Statyn Gående man gjorde uppseende
1921. - 3. Pola G., den föregåendes broder, f. 1883
i Paris, studerade först arkitektur i Köpenhamn,
började på allvar måla under en vistelse i Frankrike
1910, slog sig sedan ned i Kristiania och blef norsk
medborgare. Han har utfört målningar, träsnitt (äfven
i färg), teckningar och dekorativa kompo-
sitioner i modern brokig kolorit och
expressionistisk anda. G. är representerad
i Kristiania national-galleri. Han har
äfven varit verksam som konstkritiker och
essayist i norska tidningar och tidskrifter.
1-3. G-gN.
Gaul, Georg August, tysk skulptör, f. 1869 i
Gross-Anheim vid Hanau, d. 18 okt. 1921 i Berlin,
elev af akademien i Berlin och R. Begås, vann
ryckte som den främste djurframställaren bland
samtida tyska skulptörer. Från små bilder i brons
af fyrfotadjur och fåglar - ibland i lifligaste
rörelse - utvidgade han sedan sitt område till
monumentala framställningar af kraftig hållning. Han
är representerad i Berlins national-galleri af Två
pelikaner (brons, 1898), Liggande får (kalksten, 1901)
och Lejon (brons, 1904). G. var rikt representerad
på Baltiska utställningen 1914 med framställningar
af såväl djur som människor. Nationalmuseum inköpte
då ett hufvud i brons, studie till en Merkurius.
G-g N.
Gaula, en 13 km. lång älf i Gaular härad,
Sunn-fjord, Sogn og Fjordane fylke (före 1919
Nordre Bergenhus amt), Norge. Nederbördsområde 633
kvkm. G. representerar 71,500 eff. hkr. K. G. G.
Gaular, härad och pastorat kring älfven Gaula,
i Sunnfjord, Sogn og Fjordane fylke (före 1919
Nordre Bergenhus amt), Norge. 560,94 kvkm. 3,255
inv. (1920). Jordbruk och skogsbruk. K. G. G.
Gauldalen. Se Gul d al en. Suppl.
Gaulonftis, hos Josefos förekommande namnform för
landskapet Gaulanitis. SeDjolan.
Gaunt [gä’nt], äldre engelsk namnform för Gent.
*Gaunö. Baroniet öfvergick till fri egendom 1921.
P. E-t.
Gaupp, Ernst Wilhelm Theodor, sonson till den i
hufvudarbetet omnämnde juristen Ernst Theodor G., tysk
anatom, f. 13 juli 1865 i Beu-then (Schlesien), d. 23
nov. 1916 i Breslau, blef professor i anatomi 1912 vid
universitetet i Königsberg och 1915 i Breslau. Till
lösningen af de frågor, som röra sig omkring kraniets
utveckling, problem, som sedan gammalt fängslat
den jämförande anatomiens yppersta representanter
(Goethe, Hux-ley, Gegenbaur), lämnade G. i ett
30-tal publikationer de betydelsefullaste bidrag,
som blifvit resultaten af de senaste årtiondenas
arbete. Af dessa hans skrifter må nämnas Die
metamerie des schädels (1897), Alte probleme und
neuere arbeiten uber den wirbeltierschädel (1900)
och Vber allgemeine und spezielle fragen aus der
lehre vom kopfskelett der wirbeltiere (1906).
L-e.
Gaussberg, ett 366 m. högt isfritt berg i Kejsar
Vilhelm II:s land, östantarktis, upptäckt 1902 af
Drygalski och närmare undersökt 1912 af Maw-sons
expedition.
Gautajaure (G ä u t a j a u r e), en 32 kvkm. stor
sjö, 438 m. ö. h., i Tärna socken, Västerbottens
lappmark, genomfluten af Ume älf. Vid dess norra
strand ligger Tärna kyrka. Efter G. benämnes en
af de större issjöarna i Västerbottens lappmark,
Gäuta-issjön. O. Sjn.
Gauthier-Villars [gåtie-vilä’r], Henry, fransk
författare, f. 10 aug. 1859 i dep. Seine-et-Oise, har,
bl. a. under pseudonymen W i 11 y, skrifvit ett stort
antal noveller och humoresker, i regel med pikanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
