Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Järnefelt. 4. Liva (Olivia) J. - *Järnframställning i elektrisk ugn - Järngarfning - Järngrufva - Järnhandlarföreningar - Järnkitt - *Järnkontoret - Järnkontorets försöksverk - *Järnkroneorden - *Järnmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
847
Järnframställning i elektrisk ugn-Järnmalmer
848
i Vänersborg (systerdotter till hofkapellmästaren
Konrad Nordqvist och syster till Anna Edström,
se denna. Suppl.), studerade sång i Stockholm för
prof. Giinther vid konservatoriet och d:r G. Bratt,
sedermera för prof. A. Iffert i Wien samt plastik för
Signe Hebbe, debuterade 1898 på E. teatern som Azucena
m. fl. roller och är sedan 1898 anställd där. Hon
trädde 1910 i äktenskap med J. 3. - För sin klara och
fylliga, i klangen något klarinettartadt verkande
mezzosopran och sina goda naturmedel för plastik
har fru J. funnit användning i sådana uppgifter som
Carmen, Amneris, Gherubin, Nancy, Rån, Margit (i
"Gillet på Solhaug") samt Wagnerrollerna Ortrud,
Brynhilde och Fricka (bägge i "Valky-rian"),
Venus, Magdalena, Brangäne, Kundry m. fl.
2. G-g N. 3 o. 4. E. F-t.
.Järnframställning i elektrisk ugn. Se äfven
Elektrokemisk industri. Suppl., sp. 551 o. f.
Järngarfning. Se Lä der, sp. 171.
Järngrufva. SeGrufbrytning och Gruf-drift.
Järnhandlarföreningar. öfvervägande antalet
järnhandelsidkare inom Sverige äro sedan lång
tid tillbaka organiserade genom anslutning till
olika Järnhandlarföreningar. Äldst bland dessa
är Stockholms jernkramhandlareför-e n i n g, som
bildades 1890 och utgör en direkt fortsättning af
Jernkramhandlaresociete-ten i Stockholm (st. 1651,
upplöst 1848; protokoll och handlingar i Nordiska
museet). F. n. (1924) uppgår antalet föreningar
till 16, hvilka 1907 på initiativ af direktör Carl
Wolrath (f. 26 febr. 1863) sammanslöto sig till
Sveriges järnhandlareföreningars centralförbund,
hvars styrelse, "Centralstyrelsen för Sveriges
järnhandlareföreningar", består af ett ombud från
hvarje förening. Organisationens uppgift är i
hufvudsak att genomföra likformiga affärsprinciper
inom järnhandelsbranschen, motverka ohederlig
konkurrens och osunda affärsföreteelser samt att
genom förhandlingar med järnhandelns leverantörer
och dessas sammanslutningar söka ernå förmånliga
villkor inom järnhandelsbranschen. Organisatoriskt
sedt, skötes Centralförbundets angelägenheter
genom Centralstyrelsen, dess arbetsutskott (6
led.) samt dess verkställande direktör, öfver
sin stiftare, C. Wolrath, lät Centralförbundet
prägla en plakett på hans 60-årsdag.
K. A. W-d.
Järnkitt. Se Kitt, sp. 167.
Järnkontoret. Sedan 1918 kunna äfven tackjärnshyttor
vinna delaktighet i Järnkontoret, öfver-ingenjör vid
Järnkontoret är sedan 1914 Axel Fredrik Wahlberg,
öfriga ingenjörer äro Vilhelm Janson och E. Esselius
för valsverksteknik, Hilding Bergström för träkolning
och Harry Nathorst för grufbrytning. Dessutom finnas
två smidesmästare. Järnkontoret har äfven träffat
öfverenskommelse med professorerna J. A. Leffler
och Arvid Johansson vid Bergshögskolan om sakkunnigt
biträde för Järnkontorets delegare. - Yid 1922 års
utgång utgjorde Järnkontorets kapital 9,290,343 kr. 8
öre. Det introducerade smidet utgjorde 1,749,901
ctr jämte 12,456 ctr s. k. gammalt ämnessmide. -
Jernkontorets annaler ha utgetts sedan 1817 (ej
1816). Tidskriftens redaktionskommitté utgöres af
Walfrid Petersson, J. A. Leffler, Axel Wahlberg
och Alf Grabe med den sistnämnde som
hufvud-redaktör. Tidskriften utkommer sedan 1919
årligen i 12 månatliga häften jämte ett specialhäfte
innehållande förhandlingarna vid årets tekniska
diskussionsmöte. - B eldningsjetong en i guld
(inst. 1822) har vidare tilldelats J. A. Brinell
(1914) och bruksförvaltaren Gustaf Jansson
(1921). Stora guldmedaljen har vidare tilldelats
professor G. Norden-ström (1898) och bruksdisponenten
Tord Magnuson (1921). Till hugfästande af kontorets
100-års-jubileum instiftades 1917 Rinmansmedaljen,
för bästa täflingsskrift, som utdelades l:a
gången 1921 åt J. A. Brinell. 1917 utgaf kontoret
"Minnesskrift med anledning af Jernkontorets annalers
100-åriga tillvaro", innehållande "Några huvuddrag
af Jernkontorets historia" af Sam Clason. S. å. gaf
handlanden i Göteborg C. R. Prytz Brukssocieteten
en donation på 100,000 kr. för främjande af
bergs-historisk forskning.
Järnkontorets försöksverk. Se Trollhättans elektriska
masugn.
*Järnkroneorden afskaffades vid österrikiska
revolutionen 1918.
’Järnmalmer. Vid 11 :e Internationella
geologkongressen i Stockholm 1910 framlades i verket
"The Iron öre resources of the world" på grund af
meddelanden från framstående malmgeologer och experter
i skilda delar af världen den första sammanställningen
om hela världens järnmalmstillgångar, som torde ha
offentliggjorts. De inkomna uppgifterna fördelades
på 3 grupper efter noggrannheten af kännedomen om
de behandlade malmerna på så sätt, att till grupp
A fördes de fall, där tillförlitlig beräkning af
tillgången på grund af utförda undersökningar hade
kunnat utföras, till grupp B de fall, i hvilka endast
en mycket approximativ uppskattning varit möjlig,
och till grupp C sådana fyndigheter, för hvilka
kvantitetssiffror icke kunde anges. Omfattningen af de
särskilda grupperna var Grupp A 17,368,117 kvkm. 13,3
proc. » B 13,521,942 > 10,s » » C 67,620,039 » 51,e
» och i sammanställningen ickein-begripen areal
32,423,472 » 24,8 »
Summa 130,933,570 kvkm. 100,o proc.
Den i afseende på järnmalmsfyndigheterna bäst
kända världsdelen var Europa och därnäst Amerika,
hvaremot förhållandena i Asien och Afrika voro mycket
ofullständigt kända. Grupp A bestod af större delen af
Europa, Amerikas förenta stater och Japan. I de olika
rapporterna voro de undre gränserna för järnhalten
hos de i beräkningen medtagna malmerna mycket olika,
hvarför i den sammanställning, som verkställdes
af professor Hj. Sjögren, äfven de mot de angifna
malmkvantiteterna svarande mängderna metalliskt
järn angåfvos. Tillgångarna uppdelades i aktuella
tillgångar, som under de rådande förhållandena kunde
med fördel bearbetas, och potentiella tillgångar,
som på grund af låg järnhalt, hög titansyrehalt
e. d. icke kunde beräknas vara värda bearbetning
efter kända metoder, men som i samband med teknikens
vidare utveckling kunde väntas bli af betydelse för
järnhand-terineren. Kvantiteten uppskattades till
nedanstående belopp i mill. ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
