- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
883-884

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kadettmässen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kalciumfosfat-Kalfkött

- mot "jodsnufva" (vid intagning af jodkalium)
och mot "höfeber". (Om under några månader före
den tid på sommaren, då höfeber brukar inställa
sig, 3 gr. klorkalcium dagligen intas, uteblir
åkomman.) Medlet skall göra nytta äfven vid
ägghvitsjuka (i vissa fall), vid astma med stark af
söndring från luftrören samt vid de krampsjukdomar
hos barn, som kallas tetani och spasmofill, och vid
tetani hos vuxna (t. ex. under hafvandeskap). Försök
med klorkalcium vid blödningar synes ej ge resultat
af värde. - Dess spektrum är afbildadt å pl. I till
art. Spektralanalys och Spektrum.

K. A. V-g. C. G. S.

Kalciumfosfät, kem. I egenskap af trebasisk syra
kan den vanliga eller ortofosforsyran (se Fosfor,
sp. 955) med kalk ge 3 olika salter: 1) Ca3
(P04)2, trikalciumfosfat, äfven kalladt neutralt
eller mättadt kalciumfosfat, 2) Ca2 H2 (P04)2,
dikal-ciumfosfat, enkelt surt kalciumfosfat, och
3) CaH4(P04)2, monokalciumfosfat, dubbelt surt
kalciumfosfat. Alla tre (jämte tetrakalciumfosfat,
se nedan) äro af stor betydelse som beståndsdelar i
de vanliga fosforhaltiga gödselmedlen. Men då de äro
af mycket olika löslighet, är deras gödslingsvärde
betydligt olika. Trikalciumfosfatet, som är det
enda i naturen förekommande kalciumfosfatet (se A p
a-tit, Benmjöl, Benväf, Fosfat, Fosfor i t och G u a
n o); är så svårlösligt, att det sällan kan direkt
användas som gödselmedel. Äfven dikal-ciumfosfatet
är visserligen föga lösligt i vatten, men dock
tillräckligt för att åt markvätskan ge en för
växterna nödig "gränskoncentration" af fosfat-ioner
(se Assimilation. Suppl., sp. 343). Detta fosfat
är den väsentliga beståndsdelen i preci-pitat och
palmserfosfät (se dessa ord). Monokalcium-fosfat, som
utgör huvudbeståndsdelen i superfosfat (se d. o.), är,
i olikhet med de båda föregående fos-faten, relativt
lättlösligt i vatten. - I tomasslagg (se Thomas-slagg)
förekommer ett basiskt fosfat, tetrakalciumfosfat,
Ca4 P2 09. K- A. V-g.

Kalciumfosfid. Se F osf i d er. Suppl.

Kalciumhydrid. Se Kalcium. Suppl.

Kalciumhydroxid, Tcem., nyare namn på
kal-ciumhydrat. Jfr H y d r o x i d e r. Suppl.

* Kalciumkarbid. Om den nutida tillverkningen
se Karbid. Suppl.

Kalciumnitrid, kem. Se Ni t rid er.

Kaldera (efter den 19 km. långa dalen C a 1-dera
vid Pico de Tenerife, Kanarieöarna), geol., geogr.,
dalkittel, som bildas på sluttningen af ett vulkanberg
genom instörtningar af den äldre vulkankäglan eller
genom explosion. K. A. G.

* Kalebass. SeKalabass. Suppl.

Kaleba/ssmuskot, bot. SeMonodora.

Ka’ledin, Aleksej Maksimovitj, rysk militär,
f. 12 okt. 1861, d. i midten af febr. 1918,
blef officer vid ett kosackregemente 1879 och
stabskapten vid generalstaben 1889. Han användes
företrädesvis i generalstabsbefattningar, blef
öfverste 1899 och generalmajor 1907. 1910 blef
K. chef för en kavalleribrigad och 1912 chef för 12:
e kavalleridivisionen och generallöjtnant. Med denna
division ingick K. vid krigsutbrottet 1914 i 8:e ryska
armén, som inryckte i östra Galizien. 1915 blef han
armékårchef och följande år i juni chef för 8:e armén,
som utförde anfallet mot Kovel och därpå följande
strider. Afgjord motståndare till revolutionen, af-

skedades K. i maj 1917, men valdes i juli s. å. till
hetman för de donske kosackerna. Han uppträdde
på kongressen i Moskva i aug. s. å., kraftigt
fordrande rådsstyrelsernas upplösning. Efter
Kornilovs misslyckade upprorsförsök drog K. sig till
södra Kyssland och bekämpade därifrån i spetsen
för kosacker och frivilliga anhängare från hela
landet bolsjevik-regeringens trupper. Efter
upprepade motgångar begick han själfmord.
C. O. N.

*KaIedoniska bergskedjan har öfver västra Spetsbergen
sträckt sig upp till Grönlands nordkust och troligen
fortsatt i det arktiska Nord-Amerika; möjligen har
äfven ett samband funnits mellan den kaledoniska och
den appalachiska bergskedjan. Den bergskedjebildning,
som försiggick i England och Skandinavien, torde
i England ha börjat redan i kambrium och i Norge
i yngre ordovicium samt ha varit af slutad redan
före devonperiodens början, medan densamma i norra
Grönland fortfarit något in i denna period. Yeckningen
har (enligt Y. M. Goldschmidt m. fl.) åtföljts af
injektion af mäktiga massor af eruptivbergarter,
som metamorfose-rats och ingå i fjällkedjan. I
Skottland har den öfverskjutna zonen haft en bredd af
8-25 km., medan den i Sverige skulle ha uppnått en
bredd af 100-140 km. (enligt Törnebohm och Högbom);
åtskilliga geologer anse dock, att de uppveckade
lagren förflyttats endast en relativt obetydlig
sträcka från sin ursprungliga rot. Tydligt och klart
är, att en kambrisk-silurisk geosynklinal existerat i
norra delen af Atlanten. Genom bergskedjans bildning
uppstod den stora nordatlantiska kontinent, där Old
red sandstone (se Devonsystemet. Suppl.) aflagrades
i spridda insjöbäcken. Den sträckte sig från västra
Ryssland öfver norra Atlanten och södra Grönland
helt bort till Nord-Amerikas östkust (New England
o. s. v.). K. A. G.

Kalenderår. Se Å r. Jfr K a l e n d e r.

Kalett. Se Ä d e l s t e n a r, sp. 1155.

Kaleviska bildningar, geol. Se Prekam-brium. Suppl.

*Kalff, G er rit. dog på ångfärjan vid ankomsten till
Sassnitz 31 aug. 1923, stadd på återväg till Holland
efter en vistelse i Stockholm för att samla material
för fortsättning af sin Westeuro-peesche letterkunde,
hvaraf del I då nyss utkommit. K:s hufvudarbete,
Geschiedenis der nederländske letterkunde (l dlr),
fullbordades 1912. Hj.P-r.

Kalfkött, kokk,. köttet af nötkreaturskalf, har sitt
fulla näringsvärde först när djuret är 2 månader
gammalt. Utvuxna kalfvar ha grof benbyggnad och
magert, sträft kött, som föga lämpar sig till föda,
och värdelöst är köttet af endast l-2 veckor gamla
kalfvar, s. k. "nykterdansare". Helst köper man
gödkalf, 3-6 månaders godt utfodrad kalf, som har
ljusskärt kött och hvitt, fast fett. Gamla tiders
gödkalf. fodrad med oskummad mjölk, förekommer
knappast numera, sedan mejerihandteringen medfört hö
j dt mjölkpris. Anspråkslösare och billigare vara
än gödkalf ven är "mellankalf", användbar på många
sätt. Kalf - liksom annat "hvitt" kött (höns o. d.) -
lämpar sig icke minst väl för äldre personers och
konvalescenters diet. F. ö. är det i synnerhet i kokt
form ej lättuggadt, till följd af fibrernas elastiska,
undanvikande beskaffenhet. Om dess halt af ägghvita
och fett se tabeller å sp. 333 -334 och 339-340 i
art. Födoämnen. - Mat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free