- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
979-980

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaulbars ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

979

Kelter-Kemål pascha ghasi

980

kaliumsalter ur tångaska har genom Världskriget
åter blifvit af betydelse, och många fabriker för
bearbetning af detta råmaterial finnas i Norge,
Skottland, Frankrike, Förenta staterna och Ja-

pan.

K. A. V-g

*Kelter. Se äfven A. Bugge, "Har der bodt kel-ter i
de nordiske lande?" (i "Nord. tidskr." 1924). Keltolog
[keltålåg], forskare i keltiska språk och
samhällsförhållanden.

"Kelvin, W. Se Silv. P. Thompson, "Life of W. Thomson,
baron Kelvin of Largs" (1910).

Kelvin-medaljen [ke’l-], guldmedalj, instiftad
1914 af hufvudsakligen engelska och amerikanska
ingenjörer till minne af lord Kelvin (se
denne). Medaljen utdelas hvart 3:e år af en kommitté,
bestående af presidenterna för de ledande engelska
ingenjörsföreningarna, efter inhämtande af förslag
från liknande föreningar i hela världen, till den
person, som kommittén finner mest värdig mottaga denna
utmärkelse för förtjänster inom de vetenskapsgrenar,
åt hvilka lord Kelvin egnade sitt arbete. Medaljen
har hittills tilldelats W. Caw-thorne Unwin (1921)
och E. Thomson (1924). Fmn. *Kelviå. Ullava afskildes
1912 till eget pastorat. Kemål [ke-], Hussein. Se
Husseid Kerna 1. Suppl.

Kemål bej [ke-], Jussuf, turkisk politiker, var ledare
för den turkiska delegation, som i Moskva förhandlade
om förbund mellan Angoraregeringen och Sovjet-Kyssland
och afslöt ett sådant alliansfördrag 16 mars
1921. Han blef därefter, maj s. å., utrikesminister
i Angoraregeringen, afslöt 20 okt. s. å. i Angöra
med den franske parlamentarikern Frank-lin-Bouillon
en fransk-turkisk öfverenskommelse, vanligen kallad
Angorafördraget (se Turkiet. Suppl. Historia). Våren
1922 besökte han London, Paris och Rom för att
undersöka möjligheterna för en fredsuppgörelse
med de allierade. Som utrikesminister
efterträddes han i okt. 1922 af Ismet pascha.
V- S-g.

Kemal pascha ghasi [kē-], Mustafa, turkisk
fältmarskalk och statsman, f. 1880 i Saloniki, deltog
som generalstabsofficer i Mahmud Schevket paschas
tåg med de ungturkiska trupperna mot Konstantinopel
i april 1909 (se Turkiet, sp. 424) samt sedermera
i Tripoliskriget 1911–12 och i Första Balkankriget
1912–13, då han var generalstabsofficer vid Fachri
paschas härafdelning på Gallipolihalfön. Han blef
därefter militärattaché i Sofia. Under Världskriget
förde han med utmärkelse först, som öfverstelöjtnant,
19:e och därefter, som öfverste, 6:e fördelningen,
båda under Liman v. Sanders’ öfverbefäl på
Gallipolihalfön. Den turkiska segern 6 aug. öfver
de brittiska trupperna vid Anafarta tillskrifves
K:s skickliga och energiska ledning. Befordrad
till generalmajor, öfvertog han på sommaren 1916
befälet öfver 16:e armékåren i Armenien och senare
s. å. öfver 2:a armén på
samma front. I aug. 1918 blef han chef för 7:e armén,
på Palestinafronten, och förde denna under återtåget
mot Damaskus. Efter vapenstilleståndet i Mudros
(30 okt. s. å.) efterträdde han Liman v. Sanders
som öfverbefälhafvare för armégruppen i Syrien och
var 1919 verksam som generalinspektör för 3:e armén
i Anatolien. H. J-dt.

K. hade tidigt under Världskriget kommit i
oppositionell ställning till Enver pascha och lär
äfven stundom ha haft svårt att fördraga det tyska
inflytandet inom armén. Då efter vapenstilleståndet
de allierades planer på sönderstyckande äfven af
Anatolien allt tydligare framträdde, ställde sig
K. beslutsamt i spetsen för den i Anatolien under
loppet af år 1919 framträdande nationella rörelse,
som till sitt mål satte att med alla medel genomföra,
att Konstantinopel bevarades åt riket och att de
öfvervägande af turkar bebodda riksdelarnas integritet
och oberoende tryggades. Han deltog jämte Reuf bej
i de kongresser i Erzerum i juli 1910 och i Sivas
hösten s. å., där rörelsens program först utformades,
började på dessa kongressers uppdrag organisera det
väpnade motståndet och blef, sedan rörelsens politiska
ledning öfvertagits af nationalförsamlingen i Angora,
af denna i maj 1920 utsedd till öfverbefälhafvare
öfver turkiska armén. Den maktlösa, af de allierades
trupper helt behärskade regeringen i Konstantinopel
förklarade nationalisterna för rebeller, och K. blef
t. o. m. in contumaciam dömd till döden. Den af honom
ledda nationella rörelsen vann emellertid småningom
herravälde öfver hela Mindre Asien utom de delar,
som voro besatta af de allierade stormakternas
eller grekiska trupper. Om Angoraregeringens snabba
makttillväxt, förbund med Sovjet-Ryssland, segrar
öfver grekerna och delvis lyckade försök att söndra de
allierade se närmare Turkiet. Suppl. Historia. K. var
inom nationalförsamlingen på det hela taget äfven
den politiskt tongifvande. Som erkännande för sina
framgångar mot grekerna sommaren 1921 erhöll han
i sept. s. å. fältmarskalks värdighet med titeln
ghasi ("den segerrike"), och efter K:s stora seger
öfver grekiska armén och Smyrnas återeröfring
(aug.–sept. 1922) måste de allierade uppge hvarje
tanke på att lägga Sèvres-fördraget af 1920 till
grund för sin uppgörelse med Turkiet eller att
vidare mot K:s nationella regering i Angora spela ut
sultanen och Konstantinopelregeringen. Hufvuddragen
af den blifvande uppgörelsen skisserades i
stilleståndsaftalet i Mudania 11 okt. 1922, och efter
långvariga förhandlingar kom omsider en med K:s och
nationalisternas idéer förenlig fredstraktat till
stånd 24 juli 1923 i Lausanne. K. hade lyckats åt
Turkiet bevara hela Anatolien, Konstantinopel och
östra Tracien till Maritza och afvärja de allierades
kraf på att därinom få utöfva något politiskt,
militärt eller ekonomiskt förmynderskap. Vid denna
stora omhvälfning hade nationalförsamlingen under
K:s ledning först upphäft sultanatet (1 nov. 1922)
och sedan äfven afskaffat det till Turkiet anknutna
kalifatet (2 mars 1924) för att i stället helt
bygga Turkiets nya statsskick på folksuveränitetens
grund. När Turkiet 29 okt. 1923 proklamerades som
republik (med Angora som hufvudstad), blef K. den
turkiska republikens förste president, hvarvid
han emellertid behöll öfverbefälet öfver armén, den
verkliga grundvalen till den nästan diktatoriska makt
han anses

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free