- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
1227-1228

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krn - *Kroatien - *Kroatien-Slavonier - Krobatin, Alexander von - *Krodegang - *Krog, Arnold Emil - Krogh, Schack August Steenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1227

Kroatien-Krogh

1228

dessas vid flera tillfällen återupprepade försök att
bemäktiga sig hela ställningen af visades. Slutligen,
under 12 :e Isonzoslaget 24 okt. 1917, eröfrades
hela bergmassivet af de förbundne. Jfr Världskriget,
sp. 195 och 229. H. J-dt.

*Kroatien tillhör numera Jugo-Slavien ("Serbernas,
kroaternas och slovenernas konungarike"). – Om
K:s konflikter med ungerska monarkien åren närmast
före Världskriget och om dess förening med Serbien
till ett jugoslaviskt rike 1918 se Jugo-Slavien och
Kroatien-Slavonien, båda i Suppl.

*Kroatien-Slavonien utgör numera en del af
Jugo-Slavien. Med den ungerska regeringen låg
K. årtiondet före Världskriget i ständiga
konflikter. Ministären Wekerles försök 1907
att kräfva kunskap i ungerska språket af
järnvägstjänstemännen i K. enade alla dess partier
mot Ungern, landtdagen upplöstes, och K:s banus
styrde utan författningsenlig budget. Försöket 1909
att domfälla det serbiska partiets ledande män som
högförrädare ("Agramprocessen") och efterspelet
Friedjungsprocessen, hvarvid uppvisades, att
åtalsmyndigheterna därunder gjort bruk af förfalskade
dokument (se Friedjung. Suppl.), skärpte
ytterligare den politiska upphetsningen. Efter
ministären Wekerles fall 1910 inträdde en
afspänning, landtdagen inkallades åter, och genom en
valreform ökades väljarkåren från 45,000 till 220,000
pers. Snart följde emellertid nya konflikter och
landtdagsupplösningar, belägringstillstånd, attentat
mot banus Cuvaj (1912) och ständig tillväxt af
oafhängighetspropagandan. En ny kunglig kommissarie,
Skerlecz, bebådade 1913 återgång till konstitutionella
förhållanden; äfven han utsattes för ett attentat
(aug.), men i nov. s. å. återställdes författningen,
och i samband därmed löstes genom en kompromiss
språkfrågan vid K:s järnvägar. Under Världskriget voro
de kroatiska trupperna, i motsats mot de tjechiska,
i allmänhet pålitliga och visade mycken tapperhet i
striderna mot Italien. Emellertid medverkade äfven
kroatiska politiker i den för fullständigt lösgörande
från habsburgska monarkien i utlandet arbetande
Jugoslaviska kommittén (se Jugo-Slavien. Suppl.,
sp. 818–820), och i Agram (Zagreb) bildades
okt. 1918 Jugoslaviska nationalrådet, som vid
habsburgska monarkiens sönderfallande öfvertog
förvaltningen i K. och andra sydslaviska landsdelar
och 23 nov. proklamerade deras förening med Serbien,
hvarefter den nya jugoslaviska staten började
fungera från 1 dec. s. å. K:s landtdag hade vid
sitt sista sammanträde (30 okt. 1918) formligen
beslutit upphäfva den dittillsvarande statsrättsliga
föreningen mellan Dalmatien, Kroatien, Slavonien
och Fiume å ena sidan samt Ungern och Österrike å
den andra och samtidigt uttalat sig för förening
af kroater, serber och slovener till en fri suverän
stat. Den kroatiske bondeledaren Radić är emellertid
ifrig motståndare till all serbisk centralism i
den nya staten och har, äfven efter antagandet af
1921 års jugoslaviska författning, arbetat för ett
federativt styrelseskick med vidsträckt kroatisk
autonomi (jfr Jugo-Slavien. Suppl., sp. 821–822).
V. S-g.

Krobatin [krår-], Alexander von, friherre (sedan
1915), österrikisk fältmarskalk, f. 12 sept.

1849 i Olmiitz, inträdde som officer vid artilleriet,
där han 1895 blef öfverste. S. å. anställdes
han vid krigsministeriet; befordrad 1905 till
fältmarskalklöjtnant och 1910 till fälttygmästare,
gjorde han sig högeligen förtjänt om artilleriets
ombe-väpning. K. blef 1912 krigsminister och
yrkade i juli 1914 på snabba och kraftiga åtgärder
mot Serbien. Han blef 1916 generalöfverste och
lämnade i april 1917 krigsministerbefattningen,
hvarefter han fick befälet öfver 4:e armén
på den galiziska krigsskådeplatsen. På hösten
s. å. flyttades han till Kärnten, hvarest han i
spetsen för en nybildad armé (den 10 :e) kraftigt
bidrog till segern öfver italienarna. I nov. 1917
utnämnd till fältmarskalk, behöll K. befälet på den
norra eller nordvästra fronten till krigets slut.
C. O. N.

*Krodegang, son till Sigramnus (ej Ligramnus), erhöll
rätt att viga (ej välja, såsom det står å rad 13)
biskopar.

*Krog, Arnold Emil, afgick 1916 som direktör
för porslinsfabriken och är nu konstnärligt
biträde. 1911-19 var han medlem af akademirådet.
P- E-t.

Krogh [kråg], Schack August Steen-b e r g, dansk
fysiolog, f. 15 nov. 1874 i Grenaa (Jylland), blef
student 1893, filos, doktor 1903 och professor
i djurfysiologi vid Köpenhamns universitet
1916. Efter hans gradualdisputation (1903),
som behandlar grodans hud- och lung-andning,
följer en hel serie undersökningar, som röra sig
om andningsföreteelserna. Af vet. akad. i Wien blef
K. 1906 prisbelönt för undersökningar rörande det fria
kväfvets roll i ämnesomsättningsprocesserna. Härpå
följde en rad mycket betydelsefulla arbeten rörande
det sätt, hvarpå upptagandet af syre och afsön-drandet
af kolsyra i lungorna försiggår. Genom användning
af bättre arbetsmetoder än dem hans föregångare
brukat lyckades K. påvisa, att nämnda processer i
lungorna ha samma förlopp som vid undersökningar
utanför organismen, att lungorna således ej ha
något bestämmande inflytande på förloppet, utan att
detta följer kända fysiska lagar. - Nobelpriset
1920 tilldelades K. närmast för hans "upptäckt
af den kapillarmotoriska regulationsme-kanismen
af näringstillförseln till väfnaderna". K. är den
förste, som på ett exakt sätt besvarat frågan,
huru stor syrespänningen i väfnaden utanför
kapillärerna är. Han bestämde diffusionsarten för
gaser i olika organiska väfnader, särskildt muskler. I
sistnämnda väfnad fcrete kapillärerna en så enkel och
regelbunden anordning, att kapillarnätets dimensioner
utan svårighet kunna införas i en kalkyl. K. kunde
beräkna skillnaden mellan syrespänningen i blodet
i kapillärerna och i en punkt i väfnaden mellan
dem. Under fortgången af sina forskningar leddes
K. till det antagandet, att muskelväfnådens samtliga
kapillärer bli blodförande först vid de högsta
graderna af verksamhet. K. kom sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:10:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcp/0652.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free