- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
51-52

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsting ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyder under en befälhafvare (officer i reserven
eller, i brist därpå, annan lämplig person), hvilken
biträdes af en underofficer i reserven (i brist därpå
annan lämplig person) som förvaltare af områdets
landstormsförråd. Hvarje områdes landstormsmän
fördelas i allmänhet på infanteribataljoner,
infanterikompanier och kulspruteformationer. I den mån
förhållandena så kräfva och medge, uppsättas dessutom
landstormsafdelningar af andra truppslag, äfvensom
formationer afsedda för det lokala kustförsvaret och
för luftförsvaret m. m. För landstormsformationerna
erforderlig befäls- och civilmilitär personal skall
ständigt finnas utsedd. Därtill förordnas, utom
landstormspliktigt f. d. befäl vid krigsmakten, äfven
andra lämpliga landstormsmän. Värnpliktig tillhörande
landstormen erhåller af staten vid mobilisering vapen,
ammunition, utredningspersedlar samt fälttecken,
angifvande hans egenskap af krigsman. Därest staten
icke genast vid inkallandet kan anskaffa föda åt
landstormsmän, är denne skyldig att själf förse sig
med dylik mot ersättning af staten för värdet af
soldatportion. Landstormens utbildning utgöres enligt
1914 års värnpliktslag dels af landstormsöfning om 5
dagar, dels, enligt landstormsförordningen af 1918,
af på frivillighetens väg anordnade öfningar. Efter
1918 ha de lagstadgade landstormsöfningarna på grund
af särskilda riksdagsbeslut dock icke egt rum. De
frivilliga öfningarna bestå dels af skjutöfningar,
dels af landstormsbefälskurser samt andra frivilliga
öfningar, till hvilka K. M:t anvisar medel. Fr. o. m.
1922 har något särskildt statsanslag till dylika
öfningar dock icke af riksdagen anvisats. — I samband
med Världskrigets utbrott mobiliserades 2 aug.
1914 delar af Sveriges landstorm för gräns- och
kustskydd samt till tryggande af förbindelseleder
och konstbyggnader. Landstormsmobiliseringen
visade de rådande bristerna i fråga om utbildning
och utrustning. Följden blef dels anordnandet
af ett flertal såväl frivilliga som obligatoriska
utbildningskurser för befälet, dels igångsättandet
af om stor offervillighet vittnande insamlingar
af medel för utrustningens komplettering. — Den
frivilliga landstormsutbildningen började vintern
1903—04 i Stockholm. 1907 bildades i Härnösand
den första frivilliga landstormsföreningen, snart
följd af flera föreningar och förbund. 5 juli
1912 bildades Sveriges landstormsföreningars
centralförbund
, som är en sammanslutning af
inom riket verkande landstormsförbund,
f. n. (1924) 26, och landstormsföreningar,
f. n. öfver 150. Centralförbundet understöder och
uppmuntrar till anordnandet af frivilliga
landstormsöfningar, särskildt för landstormens
befäl. Den frivilliga landstormsutbildningen
har vunnit i planmässighet och stadga, sedan K.
M:t genom generalorder 1 juni
1923 fastställt plan och instruktion för den
frivilliga landstormsbefälsutbildningen inom
till Sveriges landstormsföreningars centralförbund
anslutna förbund och föreningar. Under Världskriget
bildades i nästan alla delar af
landet kvinnliga landstormsföreningar för
att samla beklädnadspersedlar m. m. åt landstormen.
En dylik förening var Kronprinsessans förening för
det frivilliga arbetet för landstormsmäns
beklädnad m. m.
(se d. o. Suppl.).
G. M. W—r.

Landtarbetarföreningar. Vid slutet af 1800-talet
började den inom industrien redan kraftigt
utvecklade facksammanslutningen att spridas äfven
bland landtbruksarbetarna. I Sverige bildades 1898
den första dylika fackföreningen (i Skåne), men
sedan den löneförhöjning genomdrifvits, som varit
föreningens närmaste mål, upphörde den åter. 1904
bildades Skånska landtarbetareförbundet och 1906
Mellersta Sveriges landtarbetareförbund, hvilka 1908
sammanslötos till Svenska landtarbetareförbundet, som
anslöts till arbetarnas landsorganisation. Svenska
landtarbetareförbundet aftynade småningom, men
trädde 1918 åter i verksamhet. Samtidigt bildades det
fristående Uppländska landtarbetareförbundet och 1919
Mellersta Sveriges skogs- och landtarbetareförbund,
som har sin verksamhet inom mellersta Sveriges
bergslagstrakter. I Norrland verkar ett Skogs-
och landtarbetareförbund,
som hufvudsakligen
företräder skogsarbetarnas intressen. Dessa
sammanslutningar ha hittills haft sin hufvudsakliga
betydelse som agitationscentra och representation
för arbetarna vid löneaftalsförhandlingar
med arbetsgifvarnas sammanslutningar.
H. J. Dft.

Landtarbetsgifvarföreningar. De sammanslutningar,
som landtarbetarna bildat i syfte att
framtvinga förbättringar i sina lönevillkor
(se Landtarbetarföreningar. Suppl.), ha
framkallat en motsvarande sammanslutning bland
landtarbetsgifvarna. Dessa bildade ett antal lokala
föreningar, i regel 1 för hvart län, och som en
central för dessa 1908 en riksorganisation,
Svenska landtarbetsgifvareföreningarnas
fullmäktige, hvilken 1920 fick fastare
former som ett centralförbund, kalladt Svenska
landtarbetsgifvarnas centralförening
. Föreningarna
ha till angifven uppgift att bevara ett godt
förhållande mellan arbetsgifvare och arbetare,
förekomma och bilägga tvister mellan dem samt
åstadkomma likformighet i arbetsvillkor, höja
arbetarnas ställning, betrygga deras ålderdom
och främja deras egnahemssträfvanden. Utåt har
centralföreningen framträdt hufvudsakligen som
förhandlingsorganisation beträffande löneaftal.
H. J. Dft.

*Landtbrefbäring. Jämväl kvinna kan numera antas
till landtbrefbärare. Den befogenhet, som tillkommer
landtbrefbärare, har efter hand utvidgats, och afsedt
är, att åtminstone de allra flesta landtbrefbärare
skola erhålla minst den befogenhet, som förut
tillkommit endast landtbrefbärare af 1:a klass. Vid
utgången af 1923 var antalet landtbrefbärare 2,647,
däraf 324 åkande och 2,323 gående. (Å 68 linjer
fullgjordes brefbäringen af kvinnor.) Antalet
med landtbrefbäring postförda km. utgjorde
omkr. 9,864,500.
E. G—e.

*Landtbruksakademien. 1921 donerade 4 personer till
akad. 100,000 kr. hvar, hvilka 400,000 kr. under
namnet K. Landtbruksakademiens donationsfond förvaltas
enligt samma bestämmelser, som gälla för den genom
k. br. 16 dec. 1812 öfverlämnade kapitalfonden. —
Litt.: H. Juhlin Dannfelt, "K. Landtbruksakademien
1813—1912 samt svenska landthushållningen under
nittonde århundradet" (2 dlr, 1913).

Landtbrukselektrifiering. Se Elektrisk landtbruksdrift. Suppl.

Landtbruksfysik, agrikulturfysik, afhandlar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:36 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free