- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
97-98

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauttakylä ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utrikespolitisk medarbetare i "Le Figaro" och är
hufvudredaktör för "L’Homme libre". L. tillhör de
mest initierade utrikespolitiske journalisterna
i Frankrike. Han har i bokform skrifvit
bl. a. Guillaume II au Palestine (1898).
V. S—g.

Lauttakylä, köpingsliknande bosättningscentrum invid
Hvittis sockens kyrka, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Omkr. 1,500 inv.
O. B—n.

illustration placeholder

Law [lå̄’], Andrew Bonar, brittisk statsman,
f. 16 sept. 1858 i New Brunswick, Canada, d. 30
okt. 1923 i London, var son till en presbyteriansk
präst af skotsk härkomst, sändes som skolgosse till
Skottland och egnade sig efter slutade skolstudier åt
affärsverksamhet i Glasgow. Han blef med tiden chef
för en af stadens största firmor i järnbranschen,
förvärfvade en betydande förmögenhet och beslöt
1900 att egna sig åt det politiska lifvet. Invald
i underhuset som (konservativ) representant för en
valkrets i Glasgow, blef L. 1902 understatssekreterare
i handelsministeriet. När J. Chamberlain 1903 började
sin agitation för en tariffreform, blef L. en af
dennes ifrigaste medhjälpare, särskildt då det
gällde att påyrka preferenstullar såsom ett medel
att åt moderlandet trygga och befästa dess koloniala
marknad. Han föll igenom vid valen i jan. 1906, men
valdes i maj s. å. till underhusledamot för Dulwich,
föll vid valen i dec. 1910 igenom vid ett försök att
eröfra en krets i Manchester, men valdes i mars 1911
för Bootle, hvilken krets han 1918 utbytte mot Central
Glasgow. L. valdes 1911 till unionistpartiets ledare
efter Balfour. Han visade sig som oppositionsledare
vara en klok taktiker och var personligen högt
uppburen inom alla partier. I den irländska frågan
stod L. Ulstermännen ganska nära, och faran för schism
inom partiet i tullfrågan lyckades han 1913 afvärja
genom en förklaring, att lifsmedelstullar ej skulle
införas, utan att valmännen dessförinnan uttryckligen
uttalat sig för sådana. Vid Världskrigets utbrott gaf
L. den liberala ministären sitt kraftiga bistånd och
i koalitionsministären juni 1915 inträdde han i denna
som kolonialminister. Vid Asquiths afgång dec. 1916
erbjöds L. att bilda ministär, men han gaf rum för
Lloyd George och inträdde i dennes koalitionsministär
som premiärministerns närmaste man, finansminister
och ledare i underhuset. På denna post — hvartill
äfven kom medlemskap i krigskabinettet — utförde
han under de återstående krigsåren ett jättelikt
arbete, och det var bl. a. främst hans förtjänst,
att krigsutgifterna till öfvervägande del bestredos
genom nya skatter, så att för framtiden tyngande
stora krigslån väsentligen undvekos. Före 1918 års
underhusval ingick L. med Lloyd George en valallians
om fortbestånd tills vidare efter freden af den under
krigsåren ingångna koalitionen mellan unionister
och liberaler. Finansministerposten lämnade han i
jan. 1919 och blef i stället sigillbevarare. Han var
till namnet en af Storbritanniens delegerade vid
fredskonferensen i Paris 1919, men hade föga tillfälle
att deltaga i dess arbeten. Koalitionens bibehållande
trots svåra påfrestningar under de båda följande
åren var till största delen L:s verk. När han, sjuk
och utarbetad, nödgades afgå i mars 1921, tilltog
snart de konservatives misstro mot Lloyd George,
och koalitionens sprängning blef oundviklig. L.,
hvars hälsa något förbättrats, spelade den afgörande
rollen vid brytningen i okt.
1922 och efterträdde då Lloyd George som
premiärminister och förste skattkammarlord i
spetsen för en rent konservativ ministär.
Vid underhusvalen i nov. s. å. vann han en
glänsande seger på sitt program: sparsamhet och
största möjliga afhållsamhet från aktivt deltagande
i den kontinentala politiken. Hans förslag till
skadeståndsbetalningsplan för Tyskland förkastades
vid en konferens i Paris jan.
1923 af Poincaré, som i stället vidtog den
af L. ogillade Ruhrockupationen. Ministärens
både inre och yttre politik tedde sig tämligen
svag och vacklande, delvis beroende på L:s
tilltagande sjuklighet, som nödgade honom
att 20 maj s. å. afgå och helt lämna
det politiska lifvet. Varm patriotism,
praktisk blick och förtroendeingifvande ärlighet
kännetecknade L:s politiska gärning, som i öfrigt
präglades mindre af idérikedom än af arbetsflit.
V. S—g.

*Lavad. Se Tådene. Suppl.

La Valette S:t George [-valä’t sä̃’ ʃå’rʃ],
Adolf, friherre, tysk anatom, f. 14 nov. 1831
i Rhenprovinsen, d. 29 nov. 1910, var 1875—1907
professor i anatomi i Bonn. Bland hans många arbeten
märkas de om spermatogenesen och om flera lägre
djurs ontogeni. Han inlade ock betydande förtjänst
om de tyska fiskerierna. Sedan 1875 var han en af
redaktörerna för den mycket spridda facktidskriften
"Archiv für mikroskopische anatomie".
L—e.

Lavangen, härad och socken i Troms fylke (förut Tromsö
amt) och Salangen pastorat, Trondenes prosteri,
Hålogaland bispedömme, Norge. 306,58 kvkm. 1,544
inv. (1920). Boskapsskötsel. Storslagen och omväxlande
natur.
K. G. G.

Lavansaari [-sāri], äfven Löfskär, ökommun och
församling i Viborgs län, Stranda domsaga och härad,
Nyslotts stift, Finland, består af 3 i Finska viken,
omkr. 30 km. från Ryssland och 70 km. från Finlands
fastland, belägna öar: L., det därmed genom en
smal sandås förenade Suisaari och Penisaari jämte
smärre holmar. Öarna höra geologiskt till det
ryska fastlandet. Berggrunden kommer ingenstädes
till synes; flerstädes finnas flygsandsfält och
dyner. Areal 16 kvkm. 1,345 inv. (1922). Bosättningen
är koncentrerad till hufvudöns nordvästra sida;
befolkningen lifnär sig af fiske och sjöfart. Under
Världskriget byggde ryssarna där batterier.
O. B—n.

Lavarone [-råne; ty. Lafraun], kommun i italienska
prov. Trentino, ej långt från Astico på en högplatå
mellan Adige och Brenta, 20 km. n. v. om Arsiero,
nära förutvarande gränsen mellan Österrike och
Italien. 1,639 inv. (1910). Den med talrika fort och
batterier befästa högplatån ingick under Världskriget
i österrikiska försvarsfronten i Syd-Tyrolen. Den
anfölls förgäfves af italienarna, som där sökte
genombryta fronten för att nå den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free