- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
107-108

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leffler ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

teknisk undervisning. Bland L:s i "Jernkontorets
annaler", "Teknisk tidskrift" m. fl. st. publicerade
afh. märkas Om masugnsgasens användning vid svenska
martinverk
(1914), Om nutida svensk masugnsbyggnad
(1915), afd. Järnhanteringen i "Sveriges land
och folk" (1913—15), Om beskickningar och deras
uppgörande
(1920), Råolja som metallurgiskt bränsle
(s. å.), Greenawaltprocessens tekniska och ekonomiska
förutsättningar i vårt land
(1922) och Svenskt järn och stål (1923).
L. är led. af Ing. vet. akad. (1921).
8. Fmn.

Leffler, Béla, ungersk publicist, f. 28 okt. 1887 i
Budapest, studerade 1905—09 i Budapest samt därefter
vid flera tyska universitet och promoverades till
filos. doktor. L. var 1909—18 lärare vid högre
latinläroverket i Nyiregyháza och medarbetare i flera
ungerska tidningar och tidskrifter, blef 1918 lektor
i svenska språket och litteraturen vid universitetet
i Debreczen och är sedan 1921 pressattaché vid
ungerska legationen i Stockholm. L., som är gift
med en svenska, har flitigt verkat för att göra
Sverige och svensk litteratur kända i Ungern. Han
har bl. a. skrifvit essayer på ungerska om Bellman
(1909) och nyare svensk lyrik
(1923) samt till ungerska öfversatt flera arbeten
af Strindberg, Selma Lagerlöf, V. von Heidenstam
m. fl. och i Sverige utgett Ungersk lyrik (1922).

Lefnadsbeskrifning, Lefnadsteckning. Se Biografi.

*Lefnadskonst kallas den enskilda människans
"konst" att lefva sitt lif ändamålsenligt, i det
att detta i det hela ordnas enhetligt och hvarje
dag och hvarje stund fyllas af ett lif, som passar
in i det hela såsom de olika delarna eller sidorna
i ett fullödigt konstverk. Under äldre tider var
lefnadskonsten sällan ett problem för de enskilda
människorna, i det att dessa i regel i sitt lif
följde traditionen och konvenansen inom det stånd
eller den krets i öfrigt, som de tillhörde. Endast
några få originella personer, såsom de store
religionsstiftarna, vissa filosofer samt en och
annan konstnär, statsman eller fältherre utbildade
sin egen lefnadskonst. I vår tid, då traditionen
förlorat så mycket af sin makt, människorna allt
mindre äro villiga att böja sig för någon som
helst auktoritet och de skarpa gränserna mellan
olika stånd och skilda klasser alltmer utplånas,
är det ej underligt, att lefnadskonsten blifvit en
af tidens frågor, som ock allt oftare behandlas i
litteraturen, — trots att denna s. k. konst lika
litet som någon af de estetiska konsterna kan läras
genom några teorier. Naturligtvis finnes i alla
länder en omfattande litteratur, som i religionen
söker grunden för lösningen af lefnadskonstens
problem. På de senaste åren ha också många populära
skrifter utgetts, som mera oberoende af religiösa
förutsättningar behandla hithörande frågor. Inom
den amerikanska litteraturen sättas de ofta i
samband med frågan om den mänskliga verksamhetens
effektivitet, eller ock betonas särskildt, såsom
af Ralph Waldo Trine och Orison Swett Marden
m. fl., tankens makt i människolifvet. Ett
franskt arbete på området i fråga är Jean Finots
"La science du bonheur" (6:e uppl. 1909). Bland
svenska arbeten må nämnas Ellen Keys "Lifslinjer"
(1903—06) och Gustaf Blomquists "Lyckovägar" (1916).
S—e.

Lefvande modell. Se Modell.

Lefvande språk. Se Världsspråk, sp. 284.

Lefvebrödspolitiker, person, som söker sitt uppehälle
hufvudsakligen genom att deltaga i det politiska lifvet.

*Legationshus. Sedan 1911 ha följande nya legationshus
förvärfvats af staten: i Berlin (1912 års riksdag
beviljade för inköp och iordningställande 178,461,79
kr.), Petersburg (1913 anslogos 834,287,80 kr.),
London (1921 års riksdag beviljade 1,150,000 kr.),
Köpenhamn (riksdagarna 1921—22 anslogo 395,734,18
kr.) och Helsingfors (för inköp anslog 1921 års
riksdag 190,271,25 kr., och 1922—24 anslogos för
iordningställande m. m. 617,071,86 kr.). Dessutom
beviljades 1920 för inköp af fastighet för
kanslilokaler m. m. (invid legationshuset)
i Paris 345,000 kr. samt 1920—22 för inköp och
iordningställande af konsulathus i Hamburg 110,813,24
kr. — Legationshusen äro af bildade i art. om
ofvannämnda hufvudstäder i hufvudarbetet eller Suppl.

*Legationspredikant finns äfven i Berlin, Kristiania
och Köpenhamn.

*Legationsråd. Genom 1913 års omorganisation
af utrikesförvaltningen bortföll bestämmelsen,
att legationsråd skulle vara fästa vid vissa
beskickningar. Legationsråd blef endast en
personlig titel. Genom 1921 års omorganisation
af utrikesförvaltningen återinfördes
legationsrådsvärdigheten såsom fäst vid
beskickningarna i Berlin, London, Paris, Peking,
Washington och i Ryssland samt sedan 1924 jämväl
vid beskickningen i Wien (samt Bern och Budapest),
hvarjämte bestämdes, att i Utrikesdepartementet
tjänstgörande byråchefer skulle vara legationsråd
(eller konsuler).

*Legationssekreterare. När genom 1913 års
omorganisation af utrikesförvaltningen
legationsrådsbefattningarna bortföllo,
ersattes de med legationssekreterarbefattningar.
Samtidigt tillkom andre legationssekreterare.
Vid omorganisationen 1919 uppdelades befattningarna
i förste och andre legationssekreterare.
I Utrikesdep. tjänstgörande chefer för byråer skulle
vara förste legationssekreterare (eller konsuler),
hvarjämte förutom vid vissa beskickningar jämväl
i Utrikesdep. andre legationssekreterare skulle
tjänstgöra. Genom 1921 års omorganisation blefvo
byråcheferna i Utrikesdep. legationsråd och de i
dep. tjänstgörande andre legationssekreterarna förste
legationssekreterare. Vid beskickningarna äro f. n.
(1924) anställda förste legationssekreterare i
Berlin, Helsingfors, Kristiania och Köpenhamn samt
andre legationssekreterare i Haag (och Bruxelles),
London och Tokyo, hvarjämte förekomma tre extra förste
legationssekreterare utan fast placering.

*Leger, Louis, dog 1923.

*Leges. Om Leges Semproniæ se Åkerlagar, sp. 966.

Legien [legīn], Karl Rudolf, tysk socialistisk
fackföreningsledare, f. 1 dec. 1861 i Marienburg,
d. 26 dec. 1920 i Berlin, uppfostrad på barnhus
i Thorn, arbetade som svarfvare efter fullgjord
värnplikt, bl. a. i Hamburg, där han 1887
framträdde som motståndare till den 3-åriga
värnplikten. S. å. blef han ordf. i svarfvarnas
då bildade fackförbund. Efter upphäfvandet af
"socialistlagen" (se Bismarck, sp. 508) 1890
framlade han på konferens mellan tyska fackförbund
s. å. förslag till samorganisation och valdes till
ordf. i dennas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:46 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free