- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
155-156

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lexa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en intensiv politisk skriftställarverksamhet,
bl. a. mot Japans inblandningspolitik och
mot Juan-schi-kais monarkiplaner, hvilkas
strandande till mycket stor del var L:s verk
(se Kina. Suppl., sp. 1012—13). 1917 tillrådde
han Kinas deltagande i Världskriget. Efter det
misslyckade monarkiska restaureringsförsöket
1917 var L. en kort tid finansminister.
V. S—g.

Liard [liār], Louis, fransk filosof, administratör,
f. 22 aug. 1846 i Falaise, dep. Calvados, d. 21
sept. 1917 i Paris, var först lyceilärare, blef
1874 föreläsare och 1876 professor i filosofi
vid universitetet i Bordeaux, 1880 chef för Caens
undervisningsdistrikt och var 1884—1902 direktor
för den högre undervisningen, på hvilken post han
genomförde en grundlig universitetsreform. L. blef
1902 vice rektor vid Parisuniversitetet och
var från 1914 till sin död generalsekreterare i
undervisningsministeriet. Bland L:s skrifter märkas La
science positive et la métaphysique
(hans filosofiska
hufvudarbete, 1879), Descartes (1881), L’enseignement
supérieur en France
(2 bd, 1888—94; skildrar den högre
undervisningen i Frankrike 1789—1893) och L’université
de Paris
(2 bd, 1909).

*Liau-tung hör enligt arrendeaftal 1915, liksom hela
Kwan-tung (se d. o. Suppl.), till Japan till år 1997.

*Libanon. Banse, "Lexikon der geographie" (1923), ger
åt Dahr el-Chodib äfven namnet ed-Dubab och uppger
det vara 3,066 m. högt, samt uppger Djebel Sannin
(Sanin) vara 2,750 m.; andra höjduppgifter förekomma.

Libanonområdet blef 3 aug. 1920 proklameradt som
egen stat under Frankrikes mandat (fr. État du Grand
Liban
) och gränsar i n. till Nahr el-Chebir, i ö. till
Anti-Libanon och Hermon, i s. till Palestina och i
v. till Medelhafvet. Förutom bergsområdet hör till
den nya staten äfven slätten Bekaa mellan L. och
Anti-Libanon. 10,855 kvkm. 628,863 inv., hvaraf
330,382 kristna och 274,711 muhammedaner (1922);
härtill kommer ett stort antal emigranter från
Turkiet. Den nya statens proklamerande föregicks af
skarp konflikt mellan fransmännen och emir Feisal
(se d. o. Suppl.), som först fått östra delen
af området tilldelad sitt ockupationsområde,
men med vapenmakt fördrefs därifrån af franske
generalen Gouraud. L. har sedan april 1922 en vald
representation (conseil représentatif) och styres af
en guvernör, biträdd af ett af ämbetsmän sammansatt
regeringsråd. Alla utrikesärenden och Frankrikes
intressen i L. handhas af franske öfverkommissarien
i Syrien. Hufvudstad är Beirut.

*Libanotis, bot. L. montana räknas i elementära floror
stundom till släktet Athamantha.

*Libau (officiellt Liepaja) tillhör nu
Lettland. 79,497 inv. (1922). — Genast
i Världskrigets början (2 aug. 1914)
bombarderades örlogshamnen af tyska kryssare,
hvarefter något senare (17 nov. s. å.) utloppen
spärrades. Staden intogs af tyskarna efter någon
strid 8 maj 1915 och utgjorde sedan en stödjepunkt
för deras Östersjöstridskrafter och 1919 en
operationsbas för deras härafdelning i Kurland.
H. J—dt.

*Libavius (urspr. Libau), Andreas. Se Medicin,
sp. 1430 (där genom tryckfel står Liborius).

*Libellulidæ, zool. Se äfven Odonata.

Liberala föreningen i Stockholm är sedan 1923 namnet på
Liberala valmansföreningen (se d. o.), hvilken inför
det proportionella valsättets första tillämpning 1910
å stadsfullmäktigevalen undergick en genomgripande
omorganisation och samtidigt antog namnet
Stockholms frisinnade valmansförening. Föreningen,
som tidigare intagit en mera själfständig ställning
till Frisinnade landsföreningen (se d. o. Suppl.),
anslöt sig först nu formligen till denna. Vid dess
sprängning 1923 utträdde den omedelbart därur och
anslöt sig senare till det på hösten s. å. bildade
Sveriges liberala parti (se d. o. Suppl.), i samband
hvarmed den antog förstnämnda namn. Föreningen har
från 1910 utöfvat en mera kontinuerlig verksamhet
än förut. Dess ordförande under denna tid ha varit
professor I. Bendixson 1910—13, rådman A. Cederborg
1913—18, andre folkskolinspektör C. Lidman 1918—24
och från 1924 ånyo Cederborg, dess ombudsmän
(sekreterare och kassaförvaltare) A. Grundel 1910—14,
Hj. H. Redin 1914—17 och från 1917 åter Grundel.
Gl.

Liberala partiet. Se Sveriges liberala parti. Suppl.

Liberala riksdagspartiet bildades 10 jan. 1924
af en del af de liberale, i regel icke
förbudsvänlige riksdagsmän, som förut tillhört
Liberala samlingspartiet (se d. o. Suppl.),
men i samband med Frisinnade landsföreningens
(se d. o. Suppl.) sprängning 1923 utträdt ur
denna. Partiet, som vid sin första riksdag räknade
14 medlemmar i Första och 6 i Andra kammaren, utsåg
till sin ordf. i Första kammaren häradshöfding B. Petrén
och i Andra kammaren riksbanksfullmäktigen
E. A. Nilson. Efter riksdagsvalen 1924 synes partiet
vid 1925 års riksdag komma att räkna 13 medlemmar i
Första och 4 à 5 i Andra kammaren. E. A. Nilson har
vid de nämnda valen fallit igenom; i Andra kammaren
har invalts ledaren för Sveriges liberala parti,
advokaten E. Löfgren.
Gl.

*Liberala samlingspartiet. Sedan det proportionella
valsättet 1910 första gången tillämpats vid
förstakammarvalen, tillkom från 1911 äfven i Första
kammaren en afdelning af liberala samlingspartiet (15
medl.). Genom Första kammarens upplösning nov. 1911
svällde denna del vid 1912 års riksdag ut till 51
medl., och partiet utgjorde nu riksdagens största,
med sammanlagdt 152 medl. (mot 150 i kamrarnas båda
högerpartier). Staaff behöll som statsminister
ledningen af partiet i dess helhet i sin hand,
och de statsråd, som sutto i riksdagen, betraktades
som själfskrifna ledamöter af förtroenderådet. Till
partiets ordf. i Andra kammaren utsågs 1912 professor
Nils Edén och till dess ordf. i Första kammaren
Ernst Beckman.

Riksdagsperioden 1912—14 dominerades af
försvarsfrågan. I de fyra försvarsberedningar, som af
regeringen utsagos i nov. 1911 för frågans utredning,
insattes nästan alla partiets mera framträdande
män. Redan 1913 började inom olika grupper af
partiet framträda ett visst missnöje med regeringens
försvarsprogram, sådant detta småningom utvecklade
sig ur samarbetet med försvarsberedningarna. Inom
partiets mindre försvarsvänliga delar, hvilka främst
torde ha företrädts af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free