- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
159-160

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lexa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare frågan ingående af partiet, som dock slutligen
med stor majoritet, 70 röster mot 10, accepterade
det program för fortsatt samverkan, som utarbetats
af de liberale regeringsmedlemmarna. Detta upptog
tillsättandet af en kommission för fullständig
revision af försvarsväsendet samt vidare som de
för tillfället aktuellaste problemen åtgärder
mot bostadsnöden och kommunalskattefrågans
framförande vid 1920 års riksdag. I sistnämnda
fråga uppstodo emellertid snart mellan ministärens
båda partifraktioner meningsskiljaktigheter, hvilka
redan 6 mars ledde till dess demission. Konungen
anmodade först Edén att bilda den nya ministären, men
efter samråd med partiets förtroenderåd afböjde Edén
uppdraget, hvilket därefter lämnades åt Branting, som
bildade sin första socialdemokratiska ministär. Denna
framlade proposition i kommunalskattefrågan. Liberala
samlingspartiet väckte i frågan en motion,
hvilken väsentligen utstakade riktlinjerna för den
provisoriska lösning, frågan vid riksdagen erhöll,
hvarvid regeringsförslaget förkastades. Vid 1920
års andrakammarval nedgick det liberala partiets
mandatantal till 47. Anledningen ansågs väsentligen
vara många frisinnade valmäns missnöje med partiets
samverkan med det socialdemokratiska, men äfven
en inom partiet allt starkare framträdande
splittring i nykterhetsfrågan. Vid Frisinnade
landsföreningens möten hade sedan länge framförts
kraf på rusdrycksförbudets upptagande i partiets
program, hvilket kraf dock hittills afslagits. Vid
1920 års landsmöte antogs emellertid ett uttalande,
hvari kräfdes, att allmän folkomröstning skulle
anställas i förbudsfrågan senast år 1922. Efter
1920 års val afböjde partiet enhälligt af den
socialdemokratiska regeringen erbjuden förnyad
regeringssamverkan. Ministären De Geer, som därefter
bildades, hade vissa liberala inslag, men tillkom
utan partiets medverkan och egentligen mot dess
önskan. 1921 års andrakammarval medförde ny reducering
af partiet, som vid sina två sista riksdagar räknade
endast 41 medlemmar i Andra kammaren. Vid de allmänna
valen 1921 till Första kammaren insattes där 38
liberaler.

Vid 1921 års riksdag medverkade partiet
kraftigt till beslut om införande af konsultativ
folkomröstning. Detta beslut bekräftades af 1922 års
riksdag, som äfven beslöt, att en sådan omröstning
i förbudsfrågan skulle ega rum samma år. Den
försiggick i aug. och blef ett svårt nederlag för
förbudsvännerna. Men den gaf äfven ny näring åt
spänningen inom det frisinnade partiet, och man
förutsåg nu dess snara sprängning. Ett landsmöte
för frågans slutliga afgörande utsattes att ega
rum vid slutet af 1923 års riksdag. Under denna
riksdag egde ett i stort sedt mycket godt samarbete
rum inom partiet, där förbudsvännernas chef,
redaktör K. G. Ekman, nu efterträdde Kvarnzelius
som förstakammargruppens ledare. Ehuru partiet icke
enigt deltog i Brantingska ministärens störtande
(genom Första kammarens beslut 5 april om direktiven
för statens arbetslöshetsunderstöd, ett beslut,
hvartill Ekman kraftigt bidrog), var partiet dock
därefter i det allra närmaste enigt om att bilda
den nya ministären, såvida anbud därom lämnats dess
ledare. I så fall hade partiets upplösning gifvetvis
uppskjutits, måhända undgåtts. I ministären Trygger afböjde partiet
erbjuden samverkan. På det 27 maj hållna landsmötet
erhöllo förbudsvännerna majoritet för förbudskrafvets
inskrifvande i Frisinnade landsföreningens program,
hvarefter mötets minoritet med Ed—n, E. A. Nilson
m. fl. riksdagsmän i spetsen anmälde sitt utträde ur
föreningen och omedelbart vidtog åtgärder för att
bilda ett nytt liberalt parti. Härigenom sprängdes
äfven riksdagspartiet. Liberala samlingspartiet, som
spelat en betydande roll i Sveriges historia under
1900-talets första årtionden, aflöstes vid 1924 års
riksdag dels af Frisinnade folkpartiet, som upptog
majoriteten af dess medlemmar (20 i Första och 30
i Andra kammaren, hvaraf flertalet förbudsvänner)
med K. G. Ekman som ledare, dels af Liberala
riksdagspartiet (se d. o. Suppl.), hvartill det
gamla partiets minoritet, i regel icke förbudsvänner,
sammanslöt sig. Af det gamla partiets medlemmar gingo
7 under denna riksdag som vildar. N. Edén afgick efter
1924 års riksdag ur Andra kammaren.

Bland efter 1911 mera framträdande medlemmar af
liberala samlingspartiet, utom förut nämnda, må
nämnas: A. T. Adelswärd, N. Alexanderson, S. Bengtsson
i Norup, M. Hellberg, A. Henricson i Karlslund,
K. P. Jansson i Edsbäcken, J. Jönsson i Refvinge,
K. G. Karlsson i Göteborg, H. Lamm, E. Löfgren,
A. Pers, B. Petrén, Jakob Pettersson i Södertälje,
G. Rosén, A. Schotte, A. V. T. von Sneidern och
O. v. Zweigbergk.
Gl.

*Liberala unionister. Deras partiorganisation
sammanslogs 1912 med den konservativa.

*Liber daticus. Uppläggandet af Liber daticus
Lundensis vetustior
sammanfaller till tiden
med Lunds domkyrkas invigning 1145. Grundstommen i
boken utgöres af notiser, som öfverförts icke från ett
nu förloradt nekrologium, utan från det ännu bevarade
Necrologium Lundense, som togs i bruk 1123.
I motsats härtill blefvo de i Liber daticus 1145—omkr.
1170 successivt införda notiserna gruppvis
eller på en gång öfverförda i nekrologiet. Jfr
"Necrologium Lundense. Lunds domkyrkas nekrologium",
utg. af Laurits Weibull (1923).
C.W—ll.

*Liberia fick genom ett fördrag med England 1911
i utbyte mot Kanre-Lahun, som förenades med brittiska
kolonien Sierra Leone, ett område s. om floden Morro,
som då blef gränsflod. Kustlandet indelas i grefskap
(counties): Bassa, Sino och Maryland, hvartdera
under en regeringssuperintendent, samt Montserrado,
som indelas i 4 distrikt med hvar sin superintendent
i spetsen. L. har 15 hamnar, af hvilka Monrovia
är mest betydande. Finansåret 1922—23 voro
statsinkomsterna 0,51 mill. doll. och statsutgifterna
0,49 mill. doll. Utrikeshandeln uppvisade 1,50
mill. doll import och 1,05 mill. doll. export 1922.

L:s finansiella läge var 1911 mycket bekymmersamt,
och den inne i landet rådande anarkien beredde
de angränsande franska och engelska koloniernas
förvaltningar stora svårigheter. Förenta staternas
regering ingrep då och skaffade 1912 L. ett
internationellt lån på 1,7 mill. doll., hvarmed
flertalet äldre skulder likviderades. I samband
därmed öfverläts för 40 år framåt faktiskt landets
finansförvaltning till Förenta staterna, som äfven
tillhandahöllo officerare för organiserandet af
en effektiv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:36 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free