- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
339-340

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luxburg-affären ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

14 sept. af tyska regeringen för att afge muntlig
rapport om sina åtgöranden; oberoende däraf lät
argentinska regeringen 16 sept. meddela den tyska,
att L. efter sina telegram ej längre vore ”persona
grata” och att hans pass därför tillställts honom
såsom ”en åtgärd, uteslutande riktad mot L. som
person”. Enär chiffertelegrammen i fråga, enligt en
öfverenskommelse från Världskrigets första år,
förmedlats genom svenska Utrikesdepartementet (som ej
kände deras innehåll), kom den s. k.
Luxburg-affären att starkt beröra äfven Sverige (se
härom Sverige. Historia, sp. 1247).
V. S—g.

Luxburg-affären [lo′ksborg-]. Se Luxburg.
Suppl., och Sverige, sp. 1247.

*Luxdorph, B. V. Hans dagböcker utges från
1915 af E. Nyström Litt.: H. O. Lange i
”Aarbog for bogvenner” III (1919).
P. E—t.

*Luxembourg, F. H. de Montmorency-Bouteville,
hertig af L. — Om hans sondotter Madeleine
Angélique
se H. Buffenoir, ”La
maréchale de Luxembourg” (1924).

*Luxembourgpalatset. Förslaget att flytta
Luxembourggalleriet från dess nuv. lokal till seminariet
vid S:t Sulpice har uppgetts liksom äfven andra
projekt till dess förflyttning och nygestaltning. Den
enda förändring, som vidtagits, är, att den utländska
samlingen liksom de senaste förvärfven af franska
konstverk 1923 blifvit ordnad i bollhuset (”le
jeu de paume”) i Tuileriesträdgården.
G—g N.

*Luxemburg. 1. Storhertigdömet L.
hade 260,767 inv. 1 dec. 1922 (132,023 män
och 128,744 kvinnor, 101 på 1 kvkm.), hvaraf
15,501 tyskar, 6,170 italienare, 4,335 fransmän och
3,695 belgier. Jordbruket omfattade 156,430 har
och sysselsatte 36 proc. af befolkningen. 1920
producerades 3,7 mill. ton järn (värde 38 mill. frcs)
och 0,69 mill. ton stål (värde 382 mill. frcs).
Författningen ändrades 15 maj 1919 därhän, att den
suveräna makten uttryckligen förklarades ligga hos
folket, att alla hemliga fördrag förklarades ogiltiga
samt att de deputerade skulle väljas med allmän
rösträtt för män och kvinnor och genom proportionella
val. Rösträtt inträder vid 21 års ålder,
valbarhet vid 25. Deputeradekammaren består af 48
medlemmar. Ministären utgöres af en statsminister
och ett växlande antal generaldirektörer (4 år
1923), alla ansvariga inför deputeradekammaren,
men ej ledamöter af denna. Ett statsråd (Conseil
d’état
) om 15 af kronan utnämnda led. har rätt
att till ny pröfning till deputeradekammaren
återförvisa af denna antagna lagar samt utgör äfven
ett slags förvaltningsdomstol. Statsinkomsterna
beräknades finansåret 1923—24 till 102,67 mill. frcs,
statsutgifterna till 104,35 mill. frcs, statsskulden
var 463,66 mill frcs 1922.

Historia. Vid Världskrigets utbrott besattes — med
kränkande af L:s neutralitet — L. med tyska trupper 2
aug. 1914, hvarvid som skäl angafs nödvändigheten att
trygga de under tysk förvaltning stående järnvägarna
genom landet. L:s regering afgaf en kraftig
protest mot neutralitetskränkningen. S. å. betalade
Tyskland ett skadestånd af 1,6 mill. frcs för skada
å skörd m. m. samt användning af vägar och allmänna
byggnader vid genommarsch af tyska trupper. Landet
hölls sedan besatt af tyska landstormstrupper, och
tyska högkvarteret var en tid hösten 1914 förlagdt
till staden Luxemburg. Den
tyska ockupationen bidrog att skärpa de inre
partistriderna i L., där en liflig agitation från
vänsterhåll drefs mot storhertiginnan Maria Adelheid,
som beskylldes för klerikalism och tyskvänlighet. Hon
fann sig ock efter krigets slut föranlåten att
(15 jan. 1919) abdikera till förmån för sin syster
Charlotte, hvilken 6 nov. s. å. gifte sig med prins
Felix af Bourbon-Parma. Tronskiftet stillade ej
upphetsningen i landet, och i sept. s. å. anställdes
folkomröstning om L:s framtida ställning. Därvid
afgåfvos 66,811 röster för storhertiginnan Charlotte
och 16,885 för införande af republik samt vidare
60,135 röster för ekonomisk union med Frankrike
och 22,242 för ekonomisk union med Belgien (enligt
Versaillesfreden hade L. upphört att vara medlem
af tyska tullunionen). Sedan Frankrike afböjt den
föreslagna ekonomiska unionen, beslöts en sådan med
Belgien; den trädde i kraft 1 maj 1922, ingicks för
50 år och innebar bl. a. afskaffandet af tullgräns
mellan de båda staterna och införande af belgiskt
mynt i L. På de platser i utlandet, där L. ej har egna
diplomatiska eller konsulära ombud, representeras det
af de belgiska. Inom L:s deputeradekammare tillhöra
26 deputerade högern, 9 det demokratisk-liberala
partiet, 6 socialdemokraterna, 4 en nationell grupp,
2 liberala folkpartiet och 1 är vilde (1924). -
Litt.: J. Anders, "Le grand-duché de L." (1919),
A. Calmes, "Der zollanschluss des Grossherzogtums
L. an Deutschland, 1842—1918" (2 bd, 1919), och
J. Remisch, "Le grand-duché du Luxembourg" (1922).

2. Belgiska prov. L. hade 223,075 inv. (51
på 1 kvkm.) 1922. — 3. L., storhertigdömets
hufvudstad, hade 47,559 inv. 1922.
1. V. S—g.

Luxemburg [lo’ksemborg], Rosa, polsk-tysk revolutionär
af judisk börd, f. 25 dec. 1870 i Zamość (dåv. ryska
Polen), d. 16 jan. 1919 i Berlin, studerade vid
tyska universitet, förnämligast nationalekonomi,
promoverades till filos. doktor och ingick, för
att erhålla tysk medborgarrätt, ett skenäktenskap
med en tysk socialist, från hvilken hon emellertid
därefter genast skildes. Redan som studentska hade
hon ifrigt deltagit i den revolutionära rörelsen
i Ryssland, och i Tyskland slöt hon sig till det
socialdemokratiska partiets yttersta vänster samt
dref intensiv propaganda både som folktalarinna
("röda Rosa") och som inflytelserik medarbetare (från
1898) i "Sachsische arbeitszeitung" och "Leipziger
volkszeitung". På de tyska partikongresserna var hon
en bland revisionismens häftigaste motståndare. Fru
L. deltog 1905 i revolutionsförsöket i Polen och
satt därpå en tid häktad i Warschau. Hon dömdes i
febr. 1914 i Frankfurt till ett års fängelse för
uppvigling till ohörsamhet mot lagarna och hölls
sedermera under Världskriget såsom politiskt farlig
i "skyddsförvar" i Breslau. Frigifven kort före
revolutionsutbrottet i nov. 1918, trädde hon vid sidan
af Karl Liebknecht (se d. o. 2, Suppl.) i spetsen
för den spartakistiska rörelsen. Häktad samtidigt med
Liebknecht under januarioroligheterna i Berlin 1919,
blef hon under transporten till fängelset brutalt
mördad; hennes lik återfanns senare i en kanal. Fru
L. gick helt upp i sin på stark öfvertygelse hvilande
propagandaverksamhet. Bland hennes skrifter märkas
"Die akkumulation des kapitals" (1913), "Die krise
der sozialdemokratie" (1919) och "Briefe aus dem
gefängniss"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:08 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free