Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 343-344 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luxburg-affären ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dynastin Peterberg (1913; uppf. med stor framgång i Stockholm
1914) och dess fortsättning Den röde André (1917;
uppf. i Stockholm 1918), Bror och syster (1915;
uppf. i Stockholm s. å.), Schopenhauer (1922;
uppf. i Stockholm 1922) och Domprosten Bomander
(1923). Berättelsen Hennerson (1916) och Breven till
Cecilia (1920), en af skönhetsdyrkan och lidelse
fylld brefroman, samt diktcykeln Dödsfången (1918)
äro äfven att tillägga. L:s Samlade arbeten började
utges 1921; första bandet innehåller "Dikter" (med
flera förut osamlade).


Lybeck, Otto Emil, sjömilitär, statsråd,
f. 19 febr. 1871 i Stockholm, blef underlöjtnant
vid flottan 1892 och avancerade till kommendör
1921. Efter att ha genomgått Krigshögskolan och
1895—97 idkat språkstudier i Ryssland blef han dels
lärare i ryska språket i marinstaben, dels 1904
förordnad att i Öst-Asien följa kriget mellan Japan
och Ryssland, dels ock marinattaché i Petersburg
(1906—11). Han tjänstgjorde dessemellan i flottans
stab (marinstaben) och som adjutant hos inspektören
af flottans öfningar till sjöss, flera somrar
som flaggadjutant, samt som lärare i strategi och
marinorganisationslära vid Sjökrigshögskolan och i
sjökrigsvetenskap vid Krigshögskolan. Flera gånger
utsedd till fullmäktig i Flottans pensionskassa,
blef han på grund af sin framstående duglighet och
stora arbetsförmåga anlitad för en mångfald särskilda
uppdrag, såsom biträde åt 2:a försvarsberedningen
1914, sekreterare i försvarsutskottet s. å.,
sakkunnig för särskildt uppdrag inom Civildep. 1915,
sakkunnig inom Sjöförsvarsdep. för utredning om
lönereglering för marinens personal och för utredning
rörande vissa marinens försvarsbehof (1915—16),
medlem af internationella kommissionen i Haag 1917,
öfverskiljedomare i internationella kommissionen i
Berlin s. å., sakkunnig vid skiljedom i Köpenhamn
rörande folkrättsmål mellan Tyskland och Danmark
1918 m. m. 1918—21 var L. chef för Sjöförsvarsdep:s
(sjöförsvarets) kommandoexpedition, och 6 juni—13
okt. 1921 var han statsråd och chef för Försvarsdep. i
von Sydows ministär. 1921—23 var han medlem af den
s. k. försvarsrevisionen. — L. har utgett Öfversikt af
marinorganisationerna inom de europeiska och förnämsta
utomeuropeiska staterna (1904), Tre sjöslag under
rysk-japanska kriget 1904—1905 (1908, tills. med
H. Lindberg), Balkankriget 1912—1913 ur sjömilitär
synpunkt (1914) samt Allmän sjökrigshistoria för
tiden från ångans allmänna införande ombord å krigsfartyg omkring
år 1850 (1919) äfvensom författat åtskilliga broschyrer
och uppsatser för tidskrifter m. m. i frågor rörande
sjöförsvaret. — Han är led. af Örlogsmannasällskapet
(1903; hedersled. 1921) och Krigsvet. akad. (1918).
H. W—l.


Lübeck, Sven Edvard Julius, vattenbyggnadsingenjör,
ämbetsman, f. 2 juni 1877 i Stockholm, student 1894,
utexaminerad från Tekniska högskolans afd. för väg-
och vattenbyggnadskonst 1898, inträdde s. å. i
Väg- och vattenbyggnadskåren, där han avancerade
till major 1920 och hvarifrån han tog afsked
1922. Redan 1899 blef L. biträdande ingenjör
vid J. G. Richerts konstruktionsbyrå, sedermera
A.-b. Vattenbyggnadsbyrån, i hvilket företag han
intagit en mycket framskjuten ställning, från 1902
som delegare och 1910—22 som verkst. direktör. Som
konsulterande ingenjör specialiserade sig L. på
vattenkraftområdet och har där såväl tekniskt som
organisatoriskt presterat ett mycket uppskattadt
arbete. L. torde ha medverkat till lösningen af
de tekniska uppgifterna vid flertalet af Sveriges
större vattenkraft- och vattenregleringsföretag
samt har också ofta anlitats för utländska
vattenkraftanläggningar, särskildt i Norge och
Finland. Han var äfven en af initiativtagarna
till bildande af Sv. vattenkraftföreningen, hvars
sekreterare han var 1909—22. 1915—24 har L. (moderat)
i Andra kammaren representerat Stockholms stad, har
varit suppleant (1916—20, 1922) och led. (1921)
af statsutskottet, led. af särskildt utskott
(1918—19, 1922) och suppleant i utrikesnämnden
(1922—23) samt gjort sig starkt gällande, särskildt i
näringspolitiska och tekniska frågor. 1922 utnämndes
L. till landshöfding i Gäfleborgs län. 19 april
1923—18 okt. 1924 var han kommunikationsminister i
Tryggers ministär och tog som sådan initiativ bl. a. i
vägfrågan och väg- och vattenbyggnadsväsendets
omorganisation. Han har varit led. i kommittéerna
för skyddande af konsumenters af elektrisk ström
intressen (1911), för Väg- och vattenbyggnadskårens
omorganisation (1914), kommissionen för
ordnande af Stockholms bangårdsförhållanden
(1915), vattenlagssakkunnige (1915),
flottstationskommittén, vintersjöfartskommittén,
kraft- och bränslesakkunnige, kommunikationsverkens
lönekommitté, Östkustbanekommittén och kommittén för
interskandinaviskt kraftutbyte samt ordf. i kommittén
för Chalmers’ tekn. instituts ombildning. Han var
ordf. 1909—11 i Sv. teknologföreningens afd. för väg-
och vattenbyggnadskonst och 1912—14 i föreningen samt
1917—19 i Sv. konsulterande ingenjörers förening. Han
var en bland initiativtagarna till bildande af såväl
Sveriges tekniskt industriella skiljedomsinstitut som
Sv. pansarbåtsföreningen. L. har bl. a. i "Teknisk
tidskr." och Sv. vattenkraftfören:s "Meddelanden"
publicerat ett stort antal uppsatser och afh. samt
har skrifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>