Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 581-582 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mochlos ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kinetiska gasteorien (se d. o.) roterar
molekylen med en frekvens af omkr. 10¹² hvarf
i sek. kring de tröghetsaxlar, som bestämmas af
atomkärnornas inbördes lägen i densamma. Enligt
kvantteorien antar emellertid rotationen endast
vissa diskreta värden ω_m (m = 0, 1, 2, . . .),
hvarvid ljus af nära samma frekvens utsändes. Man
erhåller således en serie spektrallinjer, ett
s. k. rotationsspektrum, beläget långt ute i det
ultraröda, ung. i våglängdsområdet 100—1000 μ
(1 μ = 10^—3 mm). Atomerna tänkas vara bundna vid molekylen
medelst kvasielastiska krafter. Bringas de ur
sina hvilolägen, utföra de därför mer eller mindre
harmoniska svängningar kring dessa. Äro atomerna
därtill af olika elektrisk laddning (heteropolära),
emitteras ljus af en frekvens ν_o, som för oss
fram till gränsen mellan det ultraröda och det
synliga spektralområdet. Öfver kärnsvängningarna
lagras molekylrotationen, som, då den kan både
samverka med eller motverka den förstnämnda,
ger upphof till två spektralserier ν_o ± ω_m (m = 0, 1, 2, . . .)
symmetriskt belägna kring bandets
centrum. Bringas den emitterande gasen upp till
hög temperatur eller utsättes molekylen för kraftig
elektrisk påverkan, såsom t. ex. i den elektriska
ljusbågen eller vid urladdningar i förtunnade gaser,
kunna en eller flera af valenselektronerna slungas
ut mot perifera banor. Då en dylik "ljuselektron"
åter faller in mot molekylen, emitteras ett
bandspektrum, hvars läge inom det synliga eller
det ultravioletta spektralområdet bestämmes
af denna frekvens. Häröfver lagra sig dessutom
kärnsvängningar och molekylrotationer, gifvande
upphof till ett mycket stort antal kombinationer.
E. H—én.

*Molenbeek-Saint-Jean. En del af
M. införlifvades med Bruxelles 1921.

*Moler. Moleran i Jylland har på senare tid
kommit till teknisk användning (se Hannover,
H. I. Suppl., sp. 267). Om dess ålder och
förekomsten af vulkanisk aska i densamma se
Tertiärsystemet, sp. 967. Uppgiften, att moler
förekommer "i klitterna kring Limfjorden", beror
på ett missförstånd. Den förekommer i branta
erosionsklintar, men i sammansättningar öfvergår
stundom lokalt sammansättningsledet klint till klit,
t. ex. Feggeklit, Hanklit etc. Se P. Hannover, "Om
moler og dets anvendelse" (i "Nord. tidskr.", 1924).
K. A. G.

*Molière, J. B. P. Nya svenska öfversättningar
från M. äro Tor Hedbergs "Tartuffe" (1918) och
"Äktenskapsskolan" (1919). En kort biogr. öfver M. af
H. Küntzel utgafs 1923. Bland nyare verk om M. må
nämnas M. J. Wolff, "M." (1910), Brander Matthews,
"M." (s. å.), M. Donnay, "M." (1911), E. Faguet,
"En lisant M." (1914), och Michaud, "La jeunesse de
M." (1922).

*Molin, J. P. M:s första staty, Amor, i marmor eges nu
af Nationalmuseum. — Hans son Karl Hjalmar Valentin M.
blef 1914 ledamot af konstakademien. — J. P. M:s
son Arthur M., f. 30 juni 1866 i Stockholm, blef
1899 byråingenjör i Patent- och registreringsverket
och 1912 sekreterare i Socialstyrelsen samt är
där sedan 1918 byråchef för lagärenden. Han har
anlitats i en mängd kommittéutredningar, blef 1919
expert i Arbetsrådet och är sedan 1923 dess vice
ordf. M. har representerat Sverige vid flera kongresser om
internationellt socialpolitiskt samarbete.

*Molin, Pelle. Af M:s arbeten ha vidare utgetts
Nordland (1913) och Från ådal och nordlandskust
(1916).

*Molin, Adrian, är alltjämt (1925) sekreterare och
ombudsman i Nationalföreningen mot emigrationen
och därjämte sedan 1913 verkställande direktör i
A.-b. Svensk jordförmedling. Han har ytterligare
skrifvit bl. a. Jorden och folket (1914), Riket
och folket (1916) och Storgårdar eller mindre
jordbruk? (1917). Om hans tidskrift se Nya Sverige, Det. Suppl.

Molin, Georg Conny Hjalmar, operasångare, f. 9
nov. 1885 i Norra Sandsjö socken, Jönköpings
län, studerade vid konservatoriet i Stockholm
1907—11 (sång för O. Lejdström) samt i Paris
och för R. v. Zur Mühlen i London. M., som 1911
debuterade på K. teatern som Luna i "Trubaduren", är
anställd där sedan 1914. Hans ganska omfångsrika och
klangstarka barytonröst, som eger mycket tilltalande
välljud och i det högre registret ljus färg, har
i förening med hans manhaftiga skick beredt honom
goda framgångar som Wolfram von Eschenbach i
"Tannhäuser", Amfortas i "Parsifal", Kurwenal i
"Tristan och Isolde", Härroparen i "Lohengrin",
Wotan i "Valkyrian", Amonasro i "Aida", Germont i
"Den vilseförda", Escamillo i "Carmen", Mossul
i "Konung för en dag", Nilakantha i "Lakmé",
Arnljot, Lennart Sporre i "Domedagsprofeterna",
Härvard harpolekare, Falstaff i Verdis opera
m. fl. roller.
E. F—t.

Molke, bot., namn på släktet Sonchus.

*Molkom. Se äfven Folkhögskolor. Suppl.

*Moll. 1. Karl Tom M. tog
1918 afsked från lektoratet och dog 17 juli 1922 i
Medevi. Han utgaf äfven en mycket använd Lärobok
i kemi (1914).


2. Viktor L. M. har kvarstått som
förste deputerad i Riksbanken ("riksbankschef")
under de i flera hänseenden
för bankledningen pröfvande åren under och efter
Världskriget samt återvaldes för 3 år af 1924 års
riksdag. M. var öfverrevisor i Järnvägsstyrelsen
t. o. m. 1922 och led. af försvarsberedningen
t. o. m. 1914. Han har vidare varit led. af
finansrådet (1917—20) och ekonomiska rådet (1920—21),
af kommittén ang. penningvärdets reglering (1918),
kapitalkontrollnämnden (1918—22), finanssakkunniga
(1920) och bankkommittén (1924—mars 1925).

*Mólla. Bilder af mollaer meddelas i art. Persien,
fig. 3, och Turkiet, fig. 5.

*Mollerup, W., dog 23 april 1917 i Klampenborg. Under
sina sista år sysselsatte han sig med 1600-
och 1700-talens danska kulturhistoria och utgaf
Vildskud (1917), en studie öfver äldre stadslif.
P. E—t.

Mollerup [må’ll-], Peter Johannes, dansk
matematiker, f. 3 dec. 1872 i Nyborg, tog 1896
magisterkonferensen i matematik och blef 1903 filos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>