Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Nora och Hjulsjö bergslag - * Norberg - * Norberg, Hildegaard Kr. - Norberg-Klackbergs järnväg - * Norbergs järnväg. Se Norberg-Klackbergs järnväg. Suppl. - Norblad. 1. Jakob August N. - Norblad. 2. Allan Torsten N. - Norblad-Ekstrandfonden. Se Kemistsamfundet. Suppl. - * Norcross, J. - * Nordamerikanska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annexförsamling och redovisas i jordeboken som egen socken. Areal
93,327 har med 10,791 inv. (1924).
E. A—t.
*Norberg. Socknens areal är nu 31,914 har. 6,302
inv. (1924). Grufvorna tillhöra ett tiotal
grufbolag, af hvilka de största äro Norbergs
gruf-a.-b. (akt. kap. 4,950,000 kr.; eger 101
utmål samt anriknings- och briketteringsverk
m. m.), Gröndals, Kolningsbergs, Storgrufve
och Surahammars bruks a.-b. De flesta äro
sammanslutna till Norbergs grufförvaltning,
förening u. p. a. Brytningen har under senare
år varit obetydlig (1922 omkr. 5,000 ton malm).
O. Sjn.
*Norberg, Hildegard Kr., dog 27 juni 1917
i Stockholm.
Norberg—Klackbergs järnväg benämndes fr. o. m. 1916
de till gemensam redovisning då sammanslagna Norbergs
järnväg och Klackbergs järnväg, hvilka båda banor
1918 öfvergingo i Ängelsberg—Norbergs järnvägs-a.-b:s
ego, men alltjämt trafikerades af
Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägs-a.-b., som 1922 genom köp
slutligen blef egare till järnvägarna i fråga. Numera
(1925) är sträckan Kärrgrufvan—Ängelsberg
(förutbenämnda Norbergs järnväg) 16,6 km. lång
och sträckan Norberg—Klackberg (förutbenämnda
Klackbergs järnväg) 4,3 km. Sistnämnda sträcka har
endast godstrafik.
F. P.
*Norbergs järnväg. Se
Norberg—Klackbergs järnväg. Suppl.
Norblad. 1. Jakob August N., kemist, f. 11 sept. 1839
i Gäfle, d. 13 nov. 1912 i Stockholm, filos. kandidat
1871, docent i analytisk kemi 1873—75, filos.
doktor 1875 — allt i Uppsala, var fr. o. m. 1874
kemist vid Rörstrands porslinsfabrik och utöfvade
som sådan högt skattad verksamhet. Han var i många
år ordf. i Kemistsamfundet (se d. o., äfven i Suppl.)
2. Allan Torsten N., den föregåendes brorson,
arkitekt och konstrestauratör, f. 22 dec. 1872 i
Uppsala, d. 1 jan. 1921 i Stockholm, studerade
i Stockholm vid Tekniska skolan och därefter i
Berlin och München (där han utförde dekorativa
arbeten i justitiepalatset), var en tid framåt i
Stockholm medarbetare åt arkitekten Agi Lindegren,
verkade sedan uteslutande som restauratör
af gamla byggnader och bildverk, medverkade
bl. a. vid restaurerandet af Petrikyrkan i Malmö,
domkyrkorna i Kalmar och Strängnäs, rådhusen i
Landskrona och Karlskrona m. fl. 1914 ff. utförde
han med mästerskap återställandet af den stora
Sankt Göransgruppen i Stockholms Storkyrka,
det mest omfattande restaureringsarbete af ett
medeltida polykromt bildverk, som företagits.
2. G—g N.
Norblad-Ekstrandsfonden. Se Kemistsamfundet. Suppl.
*Norcross, J., kom som flyktad jakobit 1716 till
Göteborg, upptogs bland Gathenhielms kapare och gjorde
sig beryktad genom många djärfva dåd. (Om hans anslag
1718 mot danske kronprinsen se hufvudarbetet.) Då
han dock snart började företaga kaperier äfven
mot neutrala fartyg och för egen räkning, dömdes
han 1719 till döden, men undgick straffet genom
flykt ur fängelset. Han infångades dock 1720 i
Paris, men kom åter lös och blef genom bemedling af
jakobitiska landsmän ej blott benådad af Fredrik I,
utan äfven återkallad till Sverige för användning i
Madagaskaraffären (se Madagaskar, sp. 398, och Morgan, C. W. Suppl.). Efter
kort tjänst hos tsar Peter i samma syfte kom N. till
Stockholm 1722 och kvarblef ett helt år afvaktande
sin användning och sysselsättande konung, råd
och riksdag med suppliker om tjänst och underhåll
samt med utförliga förslag till så nymodiga ting
som sjukhus för sjömän, brandförsäkringsbolag och
vattenledningar m. m. Resultatet häraf blef dock
blott en allmosa, till hans underhåll, K. M:ts
varma rekommendation till hans benådning i England
samt pass och penningar för resa dit. Han for i
stället till Danmark och sökte vinna Fredrik IV för
sina Madagaskarplaner m, m., men blef förvisad ur
landet och, när han ånyo 1726 återkom, insatt på
Köpenhamns kastell. Efter äfventyrlig rymning till
Sverige hämtades han visserligen till Stockholm
att yppa föregifna nya planer, men affärdades
på samma sätt som förut. 1727 blef han i Hamburg
gripen af danske konungens utskickade, förd till
Köpenhamn, och för sina tidigare attentat och
senare hafda hotfulla och förgripliga utlåtelser
mot Danmark och dess konung dömdes han såsom
riksfarlig brottsling till "evigt" fängelse (se därom
hufvudarbetet). Litt.: C. Sprinchorn, "J. N." (1920).
Spr.
*Nordamerikanska litteraturen. Inbördeskriget
i Förenta staterna 1861-65 var epokskiljande
äfven i litteraturhistoriskt afseende. Tiden
närmast efter kriget utmärkes litterärt af en
sträfvan efter starkare realism och särskildt
lokalfärg, som sätter sin prägel på utvecklingen
under trettio år framåt. Banbrytande härutinnan
var Bret Hartes "The luck of roaring camp" 1868,
som snart efterföljdes af hembygdsskildringar från
olika håll, Nya England (Harriet Beecher-Stowe,
Sarah Orne Jewett), Indiana (E. Eggleston), New
Orleans (G. W. Cable) o. s. v. Ganska snart urartade
dessa lokala skildringar, de undveko att röra vid
aktuella problem, men svepte allt i en slöja af
optimism och respektabilitet. Originalitet, stark
fantasi, djup verklighetsuppfattning fann man icke,
den konventionella schablonen behärskade såväl valet
af människotyper som stil och behandlingssätt. Under
1880-talet kom en något starkare våg af realism;
den sammanhängde med det sociala missnöje, som här
och där gjorde sig gällande. William Dean Howells är
det mest betydande namnet bland samtidsskildrarna,
ehuru han varsamt och skyggt undvek att följa sina
europeiska läromästare, Verga, Tolstoj m. fl.,
i hänsynslös uppriktighet, och Henry James är den
störste af skedets karaktärstecknare genom sina
minutiösa psykologiska analyser, mestadels egnade en
internationell societet på europeisk botten. "The
short story" odlades med förkärlek alltifrån Edgar
Allan Poe och Bret Harte. Spansk-amerikanska kriget
1898 framkallade en plötslig återuppståndelse af den
historiskt romantiska romanen med nationellt ämne;
förste representanten för arten är Winston
Churchill (se denne. Suppl.). Inom ett årtionde var
detta litterära mod åter försvunnet, men det visade
sig i stället ansatser till en verklig naturalism, som
ej väjde för att skildra skuggsidor af samhällslifvet
eller behandla sådana mänskliga ämnen, som förr
ansetts opassande. Bland företrädarna för denna
riktning kunna nämnas Hamlin Garland (se denae),
Frank Norris (se denne) och Upton Sinclair
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
