Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oftalmoreaktion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Oklahoma hade 1920 2,028,283 inv., hvaraf
1,058,044 män, d. v. s. 109 män mot 100 kvinnor, 11
inv. på 1 kvkm., en folkökning sedan 1910 af 22,4
proc. Negrernas antal var 149,408 och indianernas
57,337 s. å. Af 39,968 i utlandet födda hvita
voro 931 från Sverige, 297 från Norge och 561 från
Danmark s. å. Farmernas antal ökades 1910—20 med
1,806 till 191,988 med 12,93 mill. har areal,
hvaraf 7,33 mill. har odlad jord, och 1,660,4
mill. doll. värde. Äfven boskapsskötseln har gått
framåt sedan 1912, men framför allt bergsbruk och
industri. Den sistnämnda räknade 2,445 fabriker med
29,503 arb. och 401,36 mill. doll. tillverkningsvärde
(1919). Järnvägarnas längd 11,100 km., hvaraf 462
km. elektriska (1922). — Statens representanthus
skall bestå af lägst 97 och högst 107 medl. Kvinnlig
rösträtt infördes 1918. Indianerna i O. ha
sedan 1910 alltmer assimilerats med den
öfriga befolkningen; bland dem äro särskildt
osagerna kända för sin välmåga. Statsskulden
hade 1923 vuxit till 4,19 mill. doll. — Litt.:
J. B. Thoburn, "The standard history of O." (1916).
E. A—t.
Oknö, en 10 kvkm. stor ö i Mälaren, Arnö socken,
Uppsala län, mellan Aspön och Arnön.
O. Sjn.
Oksenöen. Se Yksnöen.
*Oku, Y., var 1914—16 krigsminister.
H. J—dt.
Okubavax erhålles ur frukterna af okubaträdet
(Myristica ocuba), hvars växtort är
Amasonflodens stränder. Vaxet extraheras
genom frukternas urkokning med vatten och
brukas i Brasilien för tillverkning af ljus.
G. H—r.
*Okular. — 2. Se äfven Mikroskop.
*Okularmikrometer. Se äfven Mikroskop. Å sp. 569
rad 7 nedifrån står parallellipipedisk bör vara
parallellepipedisk.
*Okuma, Shigenobu, blef i april 1914 ånyo
premiärminister med dåv. baron Kato (se d. o. Suppl.,
sp. 965) som utrikesminister. Det var O:s ministär,
som tillställde Tyskland ett oantagligt ultimatum
(15 aug. 1914) och därefter krigsförklaring
(23 aug. s. å.) samt 1915 afpressade Kina
vidtgående politiska och ekonomiska privilegier
(se Japan. Suppl., sp. 744, och Kina. Suppl.,
sp. 1011—12). Han utsattes i jan. 1916 för ett
attentat, afgick 2 okt. s. å. och öfvergick
då helt till privatlifvet. S. å. upphöjdes
han till markis och erhöll 1918 furstlig
värdighet. Han dog i Tokyo 9 jan. 1922. —
O. har utgett Fifty years of new Japan (1910).
V. S—g.
Okände soldaten, Den (eng. The unknown warrior,
fr. Le soldat inconnu, it. Il milite ignoto). I
England uppkom 1920 tanken på att i Westminster abbey
låta högtidligen begrafva liket af någon af de på
västfronten stupade brittiske soldater, som ej kunnat
identifieras vid grafläggningen i soldatkyrkogård
i Frankrike. Närmast tänkte förslagsställarna
därvid på den tröst en dylik begrafning kunde bereda
efterlefvande till sådana stupade, hvilkas grafplats
var okänd. Småningom blef en annan synpunkt den
förhärskande, nämligen tillbörligheten af en hela
nationens gemensamma hyllning åt de i kriget stupade
landsmännen. Ett oidentifieradt lik uppgräfdes på
en brittisk soldatkyrkogård och fördes till London
11 nov.; kistan (med fältmarskalkar och amiraler som
pällbärare) fördes först till cenotafiet i Whitehall,
där konungen, som sista stycket af vägen gått närmast
efter kistan som "främste sörjande", nedlade en krans på
kistan. Sedan fördes den till Westminster abbey, där konungen
beströdde den med jord från slagfälten, hvarefter under de närmaste
dagarna öfver 1 mill. människor defilerade förbi
grafven. — Tanken att på detta sätt hylla de stupade
vann genast anklang i Frankrike, där den enligt en 9
nov. promulgerad lag bragtes tiil utförande samma dag
som i England, tvåårsdagen af vapenstilleståndet. I 8
olika frontdelar hade man uppgräft lik af stupade, som
identifierats såsom fransmän, men hvilkas namn voro
okända; de 8 kistorna fördes till Verdun, där efter
en högtidlig likvaka en soldat af 132:a regementet
utvalde en af dem genom att på denna nedlägga en
blombukett. Kistan fördes på natten med extratåg till
Paris och där i högtidlig procession jämte en urna
med Gambettas hjärta (från Jardies vid Ville d’Avray)
till Pantheon. Där hölls minnestalet af presidenten
Millerand, som i den okände soldatens person hyllade
"den namnlöse och triumferande representanten för
poiluernas hjälteskara". Urnan och den okände
soldatens kista uppställdes under Triumfbågen;
urnan återfördes på aftonen till Pantheon, och
kistan begrofs vid Triumfbågen. — Englands och
Frankrikes exempel följdes af flera andra deltagare
på segrarsidan i Världskriget. Sålunda begrofs 11
nov. 1921 den amerikanske okände soldaten, hämtad från
Frankrike af ett örlogsfartyg, på nationalkyrkogården
i Arlington, nära Washington, och den italienske
4 nov. 1921 under Viktor Emanuel II:s monument
("fäderneslandets altare") i Rom. Den belgiske
okände soldatens stoft nedsattes 11 nov. 1922 vid
foten af "konstitutionspelaren" på Place du congrès
i Bruxelles. Portugals okände soldat är begrafven
i klosterkyrkan Santa Maria da Vittoria i Batalha;
äfven Canada och Rumänien ha på samma sätt hyllat
sina stupade. — Vid de okände soldaternas grafvar
(särskildt i Paris och London) nedläggas alltjämt
blomsterhyllningar i mängd på minnesdagar från kriget,
vid besök af utländska suveräner eller korporationer,
sammanträden af kongresser och konferenser o. s. v.
V. S—g.
*Olafsen. 1. Olaf O. har ytterligare utgett
bl. a. Myrsmeltningen i Norge i ældre tid
(1916), Kvarn i fortid og nutid (1921) och Norske
slegtsnavne. Deres oprindelse og historiske utvikling
(1922).
*Ólafsson. — 2. Jón Ó. (sp. 575) blef 1905 kungavald
och 1908 folkvald alltingsman och dog 1916.
*Olai, Sankt. Församlingen omfattar 329 har. 20,207 inv. (1925).
Olander, Valborg Henrika, lärarinna, f. 14 maj 1861
på Uddeholms bruk, Värmland, genomgick 1876—79 Högre
lärarinneseminariet i Stockholm, var 1879—88 lärarinna
vid flera olika elementarläroverk för flickor och
1888—1916 adjunkt vid folkskollärarinneseminariet i
Falun, där hon också togs i anspråk för kommunala
och kvinnorösträttsuppdrag m. m. Tillsammans med
professor Gustaf Cederschiöld har hon utgett flera
för skolundervisningen i svenska afsedda böcker,
Svensk uppsatsskrifning (2 dlr, 1896, flera uppl.),
Vinkar och råd (1901), Svensk språklära för folkskolor
och allmänna läroverkens lägre klasser (1904) och
Riktlinjer för modersmålsundervisningen (1916),
och ensam Handbok till Nils Holgerssons underbara resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
