- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
901-902

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oftalmoreaktion ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O’Leary [å͡uli’əri], Peter (ir. Ua Laoghaire, Peadar),
irländsk författare, f. 1839, d. 1920, kanik, präst
i Castlelyons, började författa först efter sedan
"Gaelic league" stiftats 1893, men medhann likväl
ett stort antal utmärkta arbeten, af hvilka Séadna
("Schíane", 1921) står främst genom stilkonst,
folklifsskildring och humor. Nämnas må vidare
Niamh, en berättelse om slaget vid Clontarf, många
öfversättningar ("Don Quixote", Aisopos’ fabler
m. m.) och forniriska sagor. Han skapade en god,
modern irisk prosastil, grundad på folkspråket i Cork,
hvilket af honom behandlades med klarhet och kraft.
R—n B.

*Oleater. Kaliumoleat är ofta en hufvudbeståndsdel
i såpa, medan natriumoleat i mera underordnad mängd
ingår i tvål.
K. A. V—g.

Olefiniska terpener, Alifatiska terpener, kem.,
omättade kolväten (i allmänhet med 10 kolatomer),
med öppen kolkedja, hvilka genom ringslutning
kunna öfvergå i vanliga terpener (se d. o.). Jfr
Myrcen och Olefiniska kamferarter.
K. A. V—g.

Oleksiniec. Se Novoalexinets. Suppl.

*Oleometer. Rad 2—3 står aerometer bör vara areometer.

Oles, Alexander. Se Ukrainska litteraturen, sp. 887.

Olethreutes variegana, zool. Se Vecklarfjärilar,
sp. 959.

Oleum lumbricorum och O. scorpionum, farm. Se
Organoterapi, sp. 862.

Oleum ovorum, äggolja (se d. o.).

Oleum vitelli, äggolja (se d. o.).

*Olga Konstantinovna var nov.—dec. 1920 efter
ministären Venizelos’ afgång (15 nov.) ordf. i
det regentskap, som styrde Grekland till konung
Konstantins återkomst 19 dec.

Olier [åliē], J. J. Se Saint-Sulpicekongregationen.

*Olin, Elisabet. Hennes make var född 1728
(ej 1729). Fru O. hade vid Riddarhuskonserterna,
kavaljerskonserterna och frimurarkonserterna gjort
sig uppskattad som ypperlig sångerska flera år,
innan hon 1773 af Gustaf III fästes vid hans svenska
operateater. Bland hennes roller må äfven framhållas
Eurydike i "Orfeus" och Klytemnestra i "Ifigenia i
Aulis", i hvilken senare hon nådde en förebildlig
höjdpunkt af verkligt dramatisk operasång; eljest
var hon icke minst koloratursångerska. Hon måtte ha
egt genialisk begåfning, enär hon utan föregångare
på svensk scen och utan läromästare eller utländska
studiefärder förvärfvade sig fulländad röstutbildning
och sångkonst samt genast var hemmastadd på
tiljan. Mus. akad. kallade henne (1782) till
hedersled., och hon utnämndes till hofsångerska. —
Fru O. stod i ett flerårigt ömt förhållande till sin
unge sceniske motspelare Karl Stenborg (se denne),
som sedermera blef gift med hennes äldsta dotter. —
Litt.: J. Flodmark, "Elisabeth Olin och Carl Stenborg"
(1903).
E. F—t.

Olin, Karl (Carl) Oskar, läkare, f. 14 juni 1865
i Fjälkinge, Kristianstads län, med. licentiat vid
Karolinska institutet 1894, har sedan 1895 utöfvat en
med åren växande praktik (framför allt på mag- och
tarmsjukdomarnas område) i Stockholm. Han utnämndes
1915 till lifmedikus samt 1919 till förste lifmedikus
och konungens läkare.

Olin, Gustaf, jurist, f. 19 nov. 1872 i Lund,
blef där student 1890 och juris kandidat
1899 samt i Svea hofrätt fiskal 1909 och
hofrättsråd 1911. Han har innehaft åtskilliga,
lagstiftningsarbetet berörande förordnanden inom
Civil- och Justitiedep., bl. a. varit led. och
sekreterare i Strafflagskommissionen 1916—23 samt
led. i dennas arbetsutskott 1919 ff. Kommissionens
"Förslag till strafflag, allmänna delen" (1923)
är sålunda undertecknadt äfven af O., som däri
(sid. 481—528) angett en delvis afvikande ståndpunkt
och sedermera i "Svensk juristtidning" 1924 skildrat
Den svenska strafflagsrevisionen. Tidigare hade
O. jämte A. Åkerman (se denne, sp. 971) på offentligt
uppdrag utarbetat Promemoria ang. lagstiftning
om arbetsaftal
(1907, omtryckt 1910) samt själf
författat Några hufvudpunkter i utländsk lagstiftning
ang. rättsförhållandet mellan arbetsgifvare och
arbetstagare
(1908, omtr. 1910), Kollektivavtalet
i den utländska lagstiftningen
(1911) och en del
tidskriftsuppsatser.
C. G. Bj.

*Olinda. Biskopsdömet blef 1910 ärkebiskopsdöme
(sedan 1919 O. och Recife, med Recife som residens).

Olirazowski, Tomasz August. Se Polska litteraturen,
sp. 1273.

Olita, förutvarande fästning i ryska guv. Vilna
vid Njemen ungefär midt emellan Kovno och Grodno,
där järnvägen Suvalki—Orany—Vilna öfvergår floden,
tillhör numera Litauen. Befästningarna, som anlades
1895—1900 och ansenligt förstärktes under åren
närmast före Världskriget, bildade ett af 4 fort och
flera permanenta batterier bestående brohufvud på
Njemens vänstra (västra) strand omkr. 4,000 m. från
den lilla staden O. Under Världskrigets första år
spelade fästningen en viktig roll som upptagsställning
och samlingsplats för de i östra delen af Ostpreussen
och norra Polen slagna ryska arméerna. I samband med
Kovnos eröfring af tyskarna 18 aug. 1915 och dessas
öfvergång af Njemen och framryckning mot ryssarnas
förbindelselinje O.—Orany öfvergåfvo de senare, efter
någon strid i förterrängen, 26 s. m. fästningen och
återtågade österut, hvarpå O. besattes af 10:e tyska
armén (v. Eichhorn). Jfr Världskriget, sp. 174, 178,
186 och 192.
H. J—dt.

*Oliv. Oliverna (omogna, gröna) användas i Sverige
ofta till smörgåsbordet, inlagda i saltlake,
hela eller rundskurna med fyllning af färs. I den
finare matlagningen nyttjas oliver till garnering,
i såser, som fyllning i vol-au-venter m. m.
G. L—m.

*Oliva. 1. Köpingen O. tillhör nu den "fria staden"
Danzigs område.

Olivecrona, Gustaf Vilhelm Detlof, brorsons son
till den i hufvudarb. omnämnde S. R. D. Knut O.,
civilingenjör, f. 30 dec. 1870 i Vårsätra, Uppsala
län, utexaminerad från Tekn. högskolans afd. för
väg- och vattenbyggnadskonst 1893, löjtnant 1899
och major 1919 i Väg- och vattenbyggnadskåren, var
1896—99 anställd vid Statens järnvägsbyggnader
och 1900—01 extra byråingenjör i Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. O. verkställde 1901 på
uppdrag af rysk-kinesiska banken undersökningar för
järnväg från Kiachta öfver Mongoliet till Peking och
var 1902—03 anställd i Kina, dels som arbetschef för
en vattenledningsanläggning i Tien-tsin Native City,
dels som ingenjör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:18:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free