Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 911-912 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olivehäll ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nya och utvecklingskraftiga former för det frivilliga
bildningsarbetet bland de breda samhällslagren.
För det statliga arbetet på detta område har han
tagits i anspråk som led. af ett flertal kommittéer
och sakkunnigutredningar. Från 1917 har han
utgett tidskr. ”Bokstugan”, närmast organ för
studiecirklarna, hvarjämte han behandlat olika sidor
af folkbildningsarbetet i bl. a. Folkets bildningsarbete
(1911), Bildningssynpunkter (1912), Folkbildning
och självuppfostran (1921) och Folkbildningsarbetet
i England (1924).
K. E. S—g.

Olsson, Axel Vilhelm Martin, konstforskare
och arkitekt, f. 30 april 1886 i Tensta,
Uppsala län, filos. licentiat i Uppsala 1914, studerade
arkitektur vid Tekniska högskolan 1908—10 och
1913—15, blef arkitekt i Byggnadsstyrelsen 1918
och s. å. professor i svensk arkitekturhistoria vid
Konsthögskolan. O. ledde de vetenskapliga arbetena
vid Riddarholmskyrkans restauration 1914 o. f.
samt utgaf med anledning däraf Riddarholmskyrkan.
Konsthistoriska studier (1918) och Magnus
Ladulås’ och Karl Knutssons gravar (tills. med K.
M. Fürst, 1921). Han har vidare skrifvit Kungsholms
kyrka (1915), Kyrkor i Väddö och Häverö
skeppslag (tills. med K. Asplund, 1918) samt
uppsatser i arkitekturhistoriska ämnen. O. uppgjorde
äfven program för Kalmar slotts iståndsättande och
har öfvervakat arbetena där från 1920.
G—g N.

Olsson-Seffer, Per (Hjalmar), svensk-amerikansk
botanist, f. 14 sept. 1873 i Ekenäs,
Finland, af strax förut från Värmland inflyttade
föräldrar, mördad af ett röfvarband i Mexico 29 april
1911. O. blef student i Åbo 1892, bedref vid
Helsingfors’ och Uppsala universitet naturvetenskapliga
studier, särskildt i botanik, reste 1899 till London
och 1900 till Australien, där han var anställd i
regeringens tjänst och författade på officiellt förordnande
ett beskrifvande arbete, Queensland (1902),
reste sistn. år till Amerika, där han efter studier
vid Leland Stanford university i Kalifornien blef
filos. doktor 1905, hvarefter han någon tid vid
nämnda universitet var kursledare i systematisk
botanik och växtpatologi. 1906 flyttade O. till
Mexico, där han stod i regeringens tjänst som
expert i tropisk agrikultur. Han förestod den botaniska
experimentalstationen i Tezonapa och redigerade
den officiella tidskriften ”American review of
tropical agriculture”. Han företog botaniska resor
till Japan, Ceylon o. s. v. O. blef i mars 1911
utnämnd till professor i botanik vid nationaluniversitetet
(Universidad nacional mexicana) i Mexico
city. Han egnade särskild uppmärksamhet åt
sanddynernas flora, Relation of soil and vegetation on
sandy seashores (i ”Botanical gazette”, 1909),
Genesis and development of sand formations on
marine coast (i ”Augustana library publications” 1910),
The sand strand flora of marine coasts (ibid., s. å.)
samt Castilloa-släktets fysiologi.
O. A. L—r.

*Olssön, Chr. W. E. B., dog 3 nov. 1915.

Olstorp, herrgård i Västra Ryds socken,
Östergötland, invid Smålandsgränsen, omfattar 5 3/8 mtl
med en areal af 850 har, hvaraf 112 har åker.
Tax.-v. 222,200 kr. (1924) för jordbruksfastighet
samt 178,000 kr. för elektr. kraftstation, såg och
kvarn. Hufvudbyggnaden, af reveteradt trä i 2
våningar, uppfördes 1783. O. tillhörde under medeltiden
Vreta, Skänninge och Vadstena kloster, lades
efter kyrkoreduktionen under Kungsbro kungsgård
och donerades 1621 till ståthållaren O. S. Mörner,
hvars sonsons son 1761 bortbytte den. Bland senare
egare märkes släkten Schmiterlöw (1773—1835).
Nuv. egare är sedan 1925 A. Carlsson.
O. Sjn.

*Olszewski, K. S., dog 1915 i Krakau.

O. Olufsen. (Foto Elfelt.)

*Olufsen, Ole, företog vetenskapliga resor till
Tunisien 1914, till Sahara 1922—23 och till Tunisien och Marokko
1924. Han lämnade platsen som sekreterare i Geografisk selskab
1923. O. har skrifvit ytterligare bl. a. Sahara (1914),
Yellowstone nationalpark (1916) och Hos örkenens
sönner (1924). Han är bl. a. korresp. led. af Sällskapet
för antropologi och geografi (1920).
P. E—t.

*Olycksfall i arbete. 1901 års lag ang. ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete har
aflösts af lag 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete. Medan 1901 års lag afsåg allenast
arbete inom vissa särskilda i lagen uppräknade
yrkesgrenar, har lagen af 1916 en vidsträcktare räckvidd.
Dess utgångspunkt är, att enhvar arbetare —
oberoende af arbetets art — är försäkrad för skada
till följd af olycksfall i arbete. Kostnaden för
försäkringen bestrides, med bidrag af statsmedel till
omkostnaderna, genom försäkringsafgifter, som
erläggas af arbetsgifvaren. Försäkringen eger rum i
Riksförsäkringsanstalten eller eventuellt i för
ändamålet bildadt ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag.
Med arbetare förstås — med vissa undantag
— enhvar, som mot aflöning används till arbete för
annans räkning, utan att i förhållande till honom
vara att anse som själfständig företagare, så ock
enhvar, som för vinnande af yrkesutbildning utan
aflöning utför dylikt arbete. Med arbetsgifvare
förstås enhvar, för hvilkens räkning sådan arbetare
används till arbete, utan att mellan dem står
någon tredje person, hvilken såsom själfständig
företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.
Som allmän förutsättning för, att olycksfall skall
berättiga till ersättning enligt ifrågavarande lag,
gäller, att det skall förefinnas ett kausalsammanhang
mellan olycksfallet och den verksamhet, i hvilken
den skadade var anställd. Ganska detaljerade
föreskrifter äro gifna rörande ersättningens belopp
för olika fall. Enligt särskilda regler kan den
skadades eget vållande till skadan medföra, att
ersättningen uteblir eller minskas.
A. E—g.

*Olycksfallsförsäkring. I Sverige drifva f. n.
(1925) 13 aktiebolag och 2 ömsesidiga bolag privat
olycksfallsförsäkring, hvarjämte 12 ömsesidiga
bolag drifva social olycksfallsförsäkring för
arbetsgifvarna enl. 1916 års lag om försäkring för
olycksfall i arbete (se ofvan). Vid 1923 års slut voro
i det förra slaget af bolag försäkrade omkr. 110,000
personer. Sammanlagda premieintäkten för enskild
och kollektiv försäkring uppgick till 6,905,611 kr.
S. å. utbetalades i skadeersättningar 3,778,246 kr.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>