Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1917), De tre systrarna (s. å.), skådespelet
Thomas Thorild (s. å.; uppf. 1921 i Stockholm),
Grevarna Andersson (1918), Bondlandet (1919),
Prinsessan roar sig (1921), Vad kvinnan vill (1922),
Förtrollningen (1924), Hjortbröderna (s. å.)
och Ulla-Britas kung (s. å.).
R—n B.
Ossining, stad. Se Sing-sing.
*Ossorio y Bernard, M., dog 1913.
Ad. H—n.
Ostariophysi, zool. Se Fiskar, sp. 418.
*Osteitis, med. Se äfven Tändernas
sjukdomar och vård, sp. 756.
*Osten. 1. Karl Henrik von der O.
anställdes 1655 som ingenjör vid Karl X Gustafs armé
i Polen, blef 1656 major "zu fuss" och generalkvartermästarlöjtnant
samt senare s. å. kommendant i Lowicz, då Dahlbergh
efterträdde honom som generalkvartermästarlöjtnant. I
dansk tjänst blef han vid krigsutbrottet 1675
"högstkommenderande ingenjörofficer", blef 1676
kommendant på Kronborg och 1677, samtidigt med att
han blef kommendant i Kristianstad, generalmajor.
L. W:son M.
*Ostende hade 44,271 inv. 1923. Under Världskriget
hölls O. besatt af engelsmännen 15 aug.—14 okt. 1914
och därefter af tyskarna, som där anordnade en bas
för undervattensbåtar och jagare. Denna bombarderades
af engelska och franska flygare 14 gånger 1915—17
samt 6—12 maj, 22 juni och 8—15 aug. 1918, hvarjämte
hamnen besköts från engelska örlogsfartyg flera gånger
1915, 1917 och 1918. Engelska sjöstridskrafters
försök natten 22—23 april 1918 att medelst sänkta
fartyg spärra inloppet till tyskarnas u-båtshamn
misslyckades, men upprepades natten 9—10 maj, då
den gamla pansarkryssaren "Vindictive" sänktes i
hamninloppet, som delvis spärrades. O. besattes åter
af de allierade 17 okt. 1918. Jfr Världskriget, sp. 170, 244 och 260.
L. W:son M. H. J—dt.
Ostenfeld. 1. Harald O., dansk biskop, f. 6 okt. 1864
vid Horsens, teol. kandidat 1887, var 1897—1911
präst på Frederiksberg och blef biskop 1911 öfver
Själlands stift och 1923 i Köpenhamns stift. Han är
en praktiskt verksam kyrkoman med lifligt socialt
intresse och har tagit stor del i församlingsarbetet
i hufvudstaden, men däremot icke idkat teol. studier
i större omfång. Han blef teol. hedersdoktor i Lund
1923. — 2. Asger Skovgaard O., den föregåendes
broder, ingenjör, f. 13 okt. 1866 vid Horsens, tog
ingenjörsexamen 1890, blef 1894 docent vid Polyteknisk
læreanstalt i teknisk mekanik samt professor 1900 i samma ämne,
1905 i byggningsstatik och järnkonstruktioner.
O. har utgett en rad handböcker. Han är hedersdoktor
i teknik i Prag (1923).
1—2. P. E—t.
Ostenfeld, Carl Emil Hansen, dansk botanist,
f. 3 aug. 1873 i Randers, tog magisterkonferens i
naturhistoria 1897 och blef filos. doktor
1906 på afh. Plantevæksten paa Færöerne
med særligt henblik paa blomsterplanterne.
1900—18 var han inspektör på Botanisk museum, 1918—23
professor i botanik vid Landbohöjskolen och är från
1923 professor i botanik vid universitetet; han är
dessutom sedan 1900 ledare af hafsundersökningarnas
planktonlaboratorium. O. har deltagit i en
lång rad vetenskapliga resor, såsom 1895—96 med
"Ingolf" till Grönland, 1897 och 1903 till Färöarna,
1905 till Ungern, 1908 till Schweiz, 1910 med "Thor"
till Medelhafvet, 1914 till Australien, 1922
med "Dana" till Atlantiska hafvet. Han har behandlat
i synnerhet växtgeografi, artbildning och plankton
samt har utgett bl. a. De danske farvandes plankton
(1913—16), Contributions to Westaustralian botany
I—III (1916—21), Grundrids af den systematiske
botanik (1923) samt (i förening med O. Gelert)
Flora arctica (I, 1902) och (i förening med A. Mentz)
Billeder af Nordens flora (I 0151III; 2:a uppl. 1917 015123).
P. E—t.
Osteoarthritis deformans. Se Ålderssjukdomar, sp. 1003.
Osteoklasi (af grek. osteon, ben, och klasis,
brytning), gammal, numera ej så mycket använd
kirurgisk, resp. ortopedisk operation, bestående
i våldsamt afbrytande af ben i syfte att korrigera
krökningar å de långa benen eller vinkelställningar i
eller invid ledgångsregionerna. Osteoklasien, som
kan utföras rent manuellt eller med för ändamålet
konstruerade apparater, osteoklaster, har
kommit mycket ur bruk, sedan man efter aseptikens och
narkosens införande hellre åstadkommer den önskade
effekten genom öppen operation, osteotomi (se
d. o.). Osteoklasi används dock ännu på sina håll,
särskildt vid hjulbenthet hos små barn efter engelska
sjukan. En mycket vanlig osteoklasi var förr
uppbrytningen af felläkta benbrott, något som numera
på grund af förbättrad frakturbehandling rätt sällan
förekommer.
P. Hgld.
Oster, Nicolas, fransk präst, f. 1738 i
Hellimer, Lothringen, d. 1816 i Sarralbe
(dep. Moselle), teol. doktor, 1763 präst i Metz’
stift, var 1768—79 rektor vid Collège royal
i Bouquenom (nu Saar-Union i dep. Bas-Rhin).
När genom 1779 års riksdagsbeslut och senare
stadganden religionsfriheten blifvit införd och ordnad
i Sverige, utsåg propagandan i Rom 1782 abbé O. till
apostolisk vikarie i detta land med uppgift att
återupprätta katolska religionen där och förhandla
med hofvet i religionsärenden. I öppet bref af 15
sept. 1783 förordnades han af Gustaf III att vara
ledare af och ha högsta tillsynen öfver hans katolska
undersåtars samvets- och religionsangelägenheter.
O. grep sig med ifver an att bilda en församling i
Stockholm, den första katolska sedan reformationens
dagar, och trodde sig skola bereda katolicismen
rum genom trägen uppvaktning vid hofvet och hos de
förnäme. Emellertid förlorade han den eftertrådda
gunsten hos de maktegande och retade hufvudstadens
prästerskap emot sig genom att i sin kyrka uppta en
luthersk kvinna och sätta sig emot bestämmelserna
om s. k. blandade äktenskap. Propagandan var
missnöjd med hans uppträdande och penningkraf för
ökning af prästernas och församlingarnas antal,
och då abbén, som 1789 på orlof lämnat Stockholm,
gång på gång sökte förlängd tjänstledighet och
t. o. m. utan vederbörandes vetskap 1790 öfvertog
förvaltningen af abbotstiftet Clairac i Guienne,
hvartill kommo intriger mot honom från pro-vikarien i
Stockholm, Th. R. d’Ossery, blef han 1790 afsatt. För
befolkningens hot måste han 1791 lämna Clairac,
slöt sig till de edvägrande prästerna, undgick
giljotinen endast genom svenske ambassadörens
i Paris mellankomst och flydde till Bajern. Vid
kultens återställande blef han "grand vicaire" hos
biskopen af Metz och sedermera kyrkoherde i Sarralbe.
Se Th. Westrin, "Ett kraftprof med Rom under den
svenska religionsfrihetens första dagar" (i "Hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
