- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
961-962

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paleogeografi - * Paléologue, G. Maurice - * Palestina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

paleogeografiska kartor framställes främst
fördelningen mellan land och haf vid någon bestämd
tidpunkt, och genom att göra upp dylika kartor med
så korta mellanrum som möjligt kan man erhålla en
ganska säker bild af den geologiska utvecklingen i
detta afseende.
K. A. G.

*Paléologue, G. Maurice, kvarstannade som
ambassadör i Petersburg till maj 1917, då hans intima
tidigare förbindelser med hofkretsarna ansågos kräfva
hans ersättande med en för samarbete med den nya
regimen mera lämpad diplomat. Han var därefter 1920
generalsekreterare i utrikesministeriet. P. har
skildrat sin ambassadörstid i Petersburg i det
underhållande memoarverket La Russie des tzars pendant
la grande guerre
(3 bd, 1921—23) och ytterligare
Le roman tragique de l’empereur Alexandre II (1923;
"Kejsar Alexander II:s tragiska kärlekssaga",
1924). På sv. har utkommit äfven "Romantik och
diplomati" (1925).
V. S—g.

*Palestina eröfrades 1917—18 under Världskriget
af engelsmännen under befäl af general Allenby. Om
operationerna och striderna där mellan brittiska och
turkiska arméerna se Världskriget, sp. 232—234, 249
och 250. — Litt.: H. Pirie-Gordon, "A brief record
of the advance of the Egyptian expeditionary force"
(1919; officiell), och G. A. Nyblæus, "Engelska
kavalleriet under fälttåget i Palestina" (1925).
H. J—dt.

Palestina efter Världskriget. Sina anspråk på
P. afträdde Turkiet till de allierade stormakterna
definitivt först genom freden i Lausanne 24 juli
1923. Efter eröfringen stod P. först under brittisk
militärförvaltning till 1 juli 1920. Det förklarades
sedermera för brittiskt mandatområde under Nationernas
förbund, hvars råd godkände mandatbestämmelserna
24 juli 1922. Mandatet omfattar äfven landet ö. om
Jordan, sedan april 1921 ett "oberoende" arabrike
Transjordanien (se d. o. Suppl.) under brittisk
öfveruppsikt.

Gränser. Det egentliga mandatområdet P. gränsar i
v. till Medelhafvet, i s. till Egypten och Hedjas
(gränslinjen går från v. om Rafa till ö. om Taba
vid Akabaviken), i ö. till Transjordanien (gränsen
följer Jordan och Döda hafvet och går sedan rakt
söderut) samt i n. till franska mandatområdet
Syrien. Där går, enligt konvention af 23 dec. 1920,
gränsen från hafskusten strax s. om Ras-el-Nakura
(ungefär midt emellan Tyrus och Acre) först österut,
så i en båge mot n. till Dan, därefter öfver Jordan
i dess öfre lopp till en punkt v. om Banijas,
sedan söderut till östra stranden af Genesaret och
därifrån till El Hamme vid floden Jarmuk, som den
sedan följer. Transjordaniens östra gräns är ännu ej
närmare fastställd.

Egentliga P:s areal beräknas utgöra omkr. 23,000
kvkm. — Befolkningen uppgick vid census okt. 1922
till 757,182 pers., hvaraf 590,890 muhammedaner,
83,794 judar, 73,024 kristna, 7,028 druser och
163 samariter. Antalet judar har genom senare
invandring afsevärdt ökats, troligen till öfver
100,000. Muhammedanerna äro mestadels araber, till
ej obetydlig del dock af blandad härkomst. De tala
alla arabiska liksom äfven flertalet af den kristna
befolkningen. Före 1850 fanns i P. endast ett litet
fåtal judar, invandring började på 1850-talet i liten
skala och tog god fart på
1880-talet i samband med judeförföljelserna i
Ryssland. Under Världskriget nedgick antalet judar
i P. betydligt genom förvisning eller frivillig
emigration (från 100,000 à 120,000 år 1914 till 50,000
à 65,000 år 1919). Från brittiska ockupationen
1917—18 till slutet af 1923 beräknas 35,000 judar ha
invandrat. Okt. 1923—sept. 1924 uppgingo de judiska
invandrarna till 13,228 (hvaraf 4,877 från Polen,
2,406 från Ryssland, 595 från Litauen, 570 från
Rumänien, 558 från Bulgarien, 501 från Grekland, 499
från Jemen och 476 från Mesopotamien).

Jordbruket är
af gammalt P:s hufvudnäring. Ännu 1922 voro blott
500,000 har, 1/4 af den odlingsbara jorden, under
odling. De arabiske jordbrukarnas odlingsmetoder äro
ytterligt primitiva. Med stöd af sionistorganisationen
och enskilda judiska mecenater, främst baron Edmond de
Rothschild, ha judiska kolonister uträttat mycket för
ett rationellare jordbruk. Planer äro å bane att genom
dränering återvinna sumpmarkerna vid sjön Hule och
genom irrigation den fordom fruktbara Jerikoslätten
åt odlingen. Kring Jafa ligga blomstrande judiska
nybyggarsamhällen med löftesrik apelsin- och vinodling;
särskildt märkes det 1909 anlagda Tel Aviv (se
d. o. Suppl.). I närheten ligger landtbruksskolan
Mikveh Israel, anlagd 1870 af Alliance israélite
universelle och den af en judisk studentförening 1882
anlagda vinodlingsmönsterfarmen Rishon-le-Zion. Sedan
P. frigjorts från det ottomanska tobaksmonopolet, går
tobaksodlingen raskt framåt (600,000 kg. 1923—24). P:s
produktion 1923 omfattade bl. a. 88,362 ton hvete,
27,519 ton korn, 16,103 ton durra, 1,116 ton
oliver. Apelsinodlingen har vuxit därhän, att P. i
fråga om apelsinexport kommer närmast efter Amerika,
Spanien, Italien och Japan; af hela apelsinskörden
komma 90 proc. från trakten af Jafa, och 40 proc. af
apelsinodlingarna äro i judiska händer. — Skogsvård
saknades under den turkiska tiden. Nu ha statsskogar
reserverats, och trädplantering pågår i stor skala
(omkr. 3 mill. träd planterade åren 1923—24). —
Bergsbruket är obetydligt. Vidtomfattande planer äro
emellertid å bane på att ur Döda hafvet utvinna kali
och magnesium i stor skala. — Industriens, liksom
jordbrukets, utvecklingsmöjligheter sammanhänga
med tillgodogörandet af Jordans vattenkraft (se
nedan, sp. 965). Högst stå kvarnindustrien och
tvålfabrikerna; äfven finnas tegelbruk, cement-
och cigarrettfabriker. På industriella företag
ha sedan 1918 nedlagts 1,200,000 egyptiska pd,
hvaraf 5/6 af judar. — Handel. P:s import betingade
1923 ett värde af 4,935,265 egypt. pd, exporten
1,555,730 egypt. pd. Importen har föga växlat sedan
1919, exporten däremot småningom fördubblats (från
733,443 egypt. pd budgetsåret 1919—20). Förnämsta
importvaror 1923 voro bomulls-, trä- och järnvaror,
socker, cigarretter, mjöl, ris, maskiner, oljor
och bensin. S. å. voro de förnämsta exportvarorna
apelsiner, tvål, meloner, vin och hvete. För
handelsbalansens förbättring fordras betydande
utveckling af jordbruket och exportindustrierna. —
Kommunikationer. Järnvägarnas sammanlagda längd
1922 utgjorde 1,061 km. De utgöras af sträckan
Rafa—Haifa på den militärjärnväg engelsmännen
under Världskriget byggde från Kantara i Egypten
(den trafikeras af P. ända till Kantara), vidare
linjen Jafa—Jerusalem, bibanan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:32:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free