Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då tyska militärer började nedrifva de
allierade flaggorna, utbröto oroligheter, som
inom några timmar utvecklade sig till fullt
uppror. Den polska befolkningen beväpnade sig,
och efter häftiga gatustrider drefvos tyskarna ur
staden. Landtbefolkningen följde exemplet, och inom
14 dagar var hela prov. Posen i polsk besittning. En
provisorisk regering bildades, som proklamerade
prov:s anslutning till det öfriga P. Striderna
afstannade efter hand, men först efter fredsslutet i
Versailles (1919) inträdde fredstillstånd på gränsen
till Tyskland. Medan P. ansattes af bolsjevikerna i
ö. och af ukrainerna vid Lemberg, inföllo tjechiska
trupper i Teschen-området och intogo dess västra
del äfvensom Spisz (ty. Zips) och Orava. Genom en
interallierad kommissions förmedling afslöts mellan
polacker och tjecher ett stillestånd 25 febr. 1919,
och som gräns uppdrogs en linje v. om Teschen,
hvarvid de rika kolgrufvorna i Freistadt tillföllo
tjecherna. Paderewski, som från Posen anländt
till Warschau i jan. 1919, bildade där s. m. på
uppdrag af Piłsudski en ny ministär och öfvertog
ledningen af utrikesministeriet. 26 jan. 1919 skedde
val till en konstituerande församling (sejm), som
sammanträdde 9 febr. s. å. I april 1919 anlände
Hallerska armén till P., och genom dessa välrustade
truppers ingripande kunde polackerna under loppet
af sommaren rensa sydöstra P. från ukrainska trupper
och tränga ryssarna tillbaka ända till Berezina. Det
andrum, som därigenom vanns, begagnades till att
organisera landets förvaltning och iordningställa
järnvägslinjerna samt öfriga allmänna inrättningar.
Fredstraktaten i Versailles af 28 juni 1919
undertecknades af Paderewski och Dmowski. Enligt denna
återförenades prov. Posen och (till största delen)
Westpreussen med P., hvarvid gränsen skulle definitivt
fastställas af en interallierad kommission. Danzig
(se d. o. Suppl.) med omnejd skulle bilda en fri
stad med egen styrelse under Nationernas förbunds
beskydd och en af detta utnämnd öfverkommissarie
för afgörande i första hand af tvistigheter med P.,
som i Danzig erhöll vissa särskilda rättigheter i
syfte att lämna P. fritt tillträde till hafvet. I
Öfre Schlesien och Masuren skulle en folkomröstning
afgöra om deras anslutning till P. Omröstning skulle
äfvenledes afgöra, huruvida Teschen-området skulle
tillfalla P. eller Tjecho-Slovakien. Om de östra
gränserna skulle de allierade fatta beslut vid ett
senare tillfälle.
Upptagna af inre strider mot de kontrarevolutionäre
generalerna Denikin och Wrangel, läto bolsjevikerna
striderna mot P. hvila under senare delen af 1919, men
sedan de krossat Denikin och trängt Wrangel tillbaka
till Krim, började de förbereda en ny offensiv mot
P. För att förekomma dem ingick Piłsudski i början
af 1920 med den ukrainske folkledaren Petljura en
öfverenskommelse, enligt hvilken P. skulle understödja
bildandet af en ukrainsk fristat, hvars gränser mot
P. i traktaten fastställdes i öfverensstämmelse
med den forna gränsen mot Galizien. I maj ryckte
polackerna i förbund med Petljuras trupper fram
i Ukraina och besatte Kiev, som öfverlämnades åt
Petljuras regering. Men ukrainerna voro inbördes
söndrade, och då ryssarna i juni med öfverlägsna
krafter angrepo från såväl n. som s., måste polackerna
retirera på hela linjen. En half mill. ryssar,
tatarer, kosacker och kineser
framträngde härjande och plundrande öfver P:s
redan under Världskriget hårdt pröfvade östra
landsdelar. Ställningen föreföll förtviflad, och den
nybildade polska ministärens chef Wł. Grabski reste
till Spa för att af de där församlade engelske och
franske regeringscheferna begära hjälp mot den hela
Europa hotande bolsjevikiska faran. Lloyd George
lofvade i de allierades namn hjälp på villkor,
att P. som sin östra gräns antoge Bug-linjen (den
s. k. Curzon-linjen) och afstode från omröstning
i Teschen-området. Grabski antog dessa villkor,
men hjälpen uteblef likväl fullständigt. Tvärtom,
när ryssarna fortsatte sin segerrika frammarsch,
förordades af Lloyd George förhandlingar med dem,
och de ryska fredsvillkoren inneburo bl. a., att
polska hären skulle reduceras till 50,000 man och
P. ställas under bolsjevikisk styrelse. Ur detta
förtviflade läge räddades P. genom sitt folks
uppoffrande hjältemod. Tusentals frivilliga,
studenter, arbetare och skolungdomar strömmade
till fanorna; från Frankrike anlände på presidenten
Millerands initiativ 1,000 franska officerare under
ledning af general Weygand, förstärkning i vapen
och ammunition sändes från Frankrike, öfver Danzig,
då Tjecho-Slovakien och Tyskland nekade att låta
transporterna gå öfver sina områden. Äfven Danzig
vägrade att genomsläppa sändningarna, hvarför
deras urlastning där verkställdes af franska
marintrupper. Den polska frivilliga armén kunde
sålunda utrustas och beväpnas. Ryssarna voro 13
aug. redan framme vid Warschaus förstad Praga och
hotade Thorn i v. 15 aug. började under Piłsudskis
öfverbefäl den polska motoffensiven, som efter häftiga
strider genombröt den ryska fronten på tre ställen,
vid Ciechanow, Radzymin och Demblin. Fullständigt
slagna, måste ryssarna fly, kvarlämnande tross och
artilleri och med en förlust af 100,000 fångar;
den norra ryska armén flydde till ett antal af öfver
50,000 in på ostpreussiskt område, som den passerade,
utan att interneras, och förenade sig vid Lida med
resterna af den slagna ryska armén. I ett blodigt
slag i dessa trakter led den bolsjevikiska hären
ett nytt stort nederlag, och i slutet af aug. var
P. rensadt från de ryska trupperna. Vilna hölls
emellertid af litauerna, och Nationernas förbunds
råd förbjöd den polska härledningen att besätta
denna stad. 2 divisioner af polska armén under
befäl af general Zeligowski, bestående af soldater
från Vilna och omnejd, beslöto då att på egen hand
fördrifva litauerna; de inryckte 8 okt. i Vilna
och proklamerade trots Englands och Frankrikes
protester Vilna med område som en fristat under
P:s beskydd (se Vilnaområdet. Suppl.). Efter ett 20
febr. 1922 enhälligt fattadt beslut af Vilnaområdets
"sejm" om anslutning till P. erkände omsider
ambassadörskonferensen 1923 Vilnas införlifvande
med P. Litauens erkännande har emellertid hittills
uteblifvit. Efter långvariga förhandlingar afslöts
18 mars 1921 i Riga fred med Ryssland, hvarvid P:s
gränser i ö. fastställdes i sin nuv. utsträckning.
Folkomröstningen i Teschen-området inhiberades,
och de allierade delade upp landet mellan P. och
Tjecho-Slovakien, hvarvid blott staden Teschen förblef
i P:s besittning. I Masuren gaf den i första hälften
af aug. 1920 företagna omröstningen ett för Tyskland
gynnsamt resultat. Omröstningen i Öfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
