- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
1285-1286

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rhallis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkta af stark exotisk lokalfärg, men psykologiskt
föga afvikande från kända mönster i genren af
europeiska författare. Nämnas må Saâda la Marocaine
(1919; sv. öfv.), Les juifs ou la fille d’Eléazar samt
Le café chantant.
Kj. S—g.

Rhallis, Demetrios. Se Rallis, D. (äfven
i Suppl.).

Rhamphomyia, zool. Se Sväfflugor.

Rheedia [rē-] L., bot., trädsläkte af fam. Guttiferæ,
underfam. Clusioideæ, med 30 arter i tropiska
Amerika. De raka grenarna ha långa internodier och
smala eller äggrunda blad. Blommorna äro tämligen små,
gulgröna. Rheedia-arternas frukter äro ätliga och
välsmakande, af Rh. acuminata erhålles en grönaktig
balsam, Mariebalsam.
G. L—m.

Rheidæ, zool. Se Strutsfåglar.

*Rheinbaben, Georg von, dog 25 mars 1921 i
Düsseldorf. Från öfverpresidentsposten hade han
afgått i mars 1918.

*Rheindahlen införlifvades 1921 med München-Gladbach.

Rheingönheim [rajn- -hajm], by i Bajern, 5 km. s. om
Ludwigshafen. Tillverkning af kemikalier, socker och
cigarrer. 4,858 inv. (1919). I närheten utgräfdes 1912
ett romerskt kastell med betydande fynd af grafvar,
mynt, urnor, bronsfat, vapen m. m. från åren 51—74
e. Kr.
E. A—t.

*Rhen. (Sp. 85) Kromme Rijn är nu genom en
tvärdamm afdämd från förbindelse med R. (jfr
Vecht 1). — (Sp. 87) Genom Elsass-Lothringens
återförening med Frankrike 1919 bildar R. ånyo
gräns mellan detta och Tyskland från trakten af
Basel till Lauterburg. Centralkommissionen för
flodfarten på R., som genom Versaillesfreden
1919 fått sitt säte flyttadt från Mannheim till
Strassburg, består enligt fredstraktaten nu af 4
representanter för Frankrike, som tillika utser
dess ordförande, 4 för de tyska strandstaterna
samt 2 hvar för Belgien, Italien, Nederländerna,
Schweiz och Storbritannien. Kommissionen beslöt i
maj 1922 anläggandet af en sidokanal under Frankrikes
kontroll till öfre R. i Elsass, som skulle möjliggöra
flodfarten för större farkoster ända till Basel och
leda den schweiziska skeppsfarten öfver på franskt
område. Under arbete är dessutom regleringen af
R. till en sammanhängande farled mellan Basel och
Bodensjön, hvarvid de långa ofarbara sträckorna
kringgås genom sidokanaler; vattenfallskraften
i dem (omkr. 600,000 hkr) skall industriellt
utnyttjas. Fyra fall (vid Augst-Whylen, Rheinfelden,
Laufenburg och Eglisau) äro redan utbyggda och
lämna tills. 240,000 hkr, och utbyggandet af flera
andra är planeradt. Kostnaden för dessa företag,
kraftstationerna oberäknade, anslås till 103
mill. frcs. För främjande af dessa planer ha flera
enskilda föreningar bildats, bl. a. Verein für die
schiffahrt auf dem Ober-Rhein (1905), Vereinigung zur
förderung der schiffbarmachung des Rheins bis zum
Bodensee (1907) och Nordostschweizerischer verband
für Rheinschiffahrt (1908), hvilka tillsammans
utge tidskriften "Rheinquellen" (sedan 1906), samt
Internationale Rheinschiffahrtsvereinigung (1908).
— (Sp. 88) Rhengränsens partiella återställande var en
af Frankrikes hufvudvinster i Världskriget. Genom
besättandet af landet v. om R. ända till Koblenz
under 15 år behärskar Frankrike under denna tid
strategiskt mellersta R., hvarjämte det i brohufvudet Mainz har en infallsport till
Tyskland, och genom Versaillesfreden bestämmelse, att
den neutrala zonen hvarken får befästas eller militärt
besättas, har R. förlorat sitt strategiska värde för
sistnämnda land. — R.—Maas—Schelde-kanalen,
afsedd att förbinda Antwerpen med R., sedan
länge föreslagen, blef genom freden i Versailles
1919 Tyskland ålagdt att medverka till. — År 1917
börjades arbetet med anläggningen af en kanal mellan
Main och Donau (se Rhen—Main—Donau-kanalen
Suppl.). Se äfven Mittellandkanalen och
Rhen—Rhônekanalen. Suppl. — Jfr R. Hennig, "Rheinschiffahrt
und Versailler friede" (1921), och W. von
Neuffer, "Die zukunft der Rheinschiffahrt" (1922).
E. A—t.

*Rhendepartementen tillhöra efter Versaillesfreden
1919 åter Frankrike. De äro nu Haut-Rhin (3,505,26
kvkm. 468,943 inv. 1921), Bas-Rhin (4,784,44
kvkm. 651,686 inv. s. å.) och Territoire de Belfort
(608,49 kvkm. 94,338 inv. s. å.), tills. 8,898,19
kvkm. med 1,214,967 inv. (1921).
E. A—t.

Rhengrefve. Se Wildgraf.

Rhenguldet (Das Rheingold), musikdrama i 1 akt,
förspelet till Nibelungen-cykeln, af R. Wagner (se
denne, sp. 303 och 307), uppf. i Stockholm f. g. 1901.

Rhenium, kem., nyupptäckt metalliskt grundämne. Enligt
meddelande af prof. W. Nernst till preussiska
vetenskapsakademien skola två tyska fysiker, d:r
Walter Noddack och d:r Ida Tacke, med biträde af
d:r Otto Berg i vissa mineral ha upptäckt de två
länge eftersökta grundämnen, som motsvara atomnumren
43 och 75 i det periodiska systemet (se Grundämnen.
Suppl., sp. 93 o. 94) och alltså tillhöra
manganserien af grupp VII. För att dokumentera,
att upptäckten skett i Tyskland, har man gett de
nya grundämnena namnen masurium, med tecknet Ma
(för n:r 43), och rhenium, tecknet Re (för n:r 75).

På grund af teoretiska spekulationer öfver de
sökta grundämnenas plats i det periodiska systemet
hade de två förstnämnda forskarna dragit den
slutsatsen, att desamma närmast skulle vara att
söka dels i den naturliga platinamalmen, dels i
mineral af tantalitgruppen (se d. o. samt
Kolumbit och Tantalit). Det gällde alltså
först och främst att på kemisk väg söka anrika
de antagligen ytterligt små mängder, som kunde
vara att finna i dylika mineral. Den analysgång,
som följts vid anrikningsförsöken, grundar sig på
följande slutsatser beträffande de sökta ämnenas
kemiska natur, hvilka man härledt af deras plats i
systemet: 1) att de vid råmaterialets smältning med
soda och salpeter borde ge upphof till vattenlösliga
alkalisalter, 2) att dessa salter borde vara fällbara
med merkuronitrat, och 3) att salterna i utspädd
(sur eller alkalisk) lösning endast med svårighet
eller icke alls skulle fällas af svafvelväte. De
koncentrat, som vunnits efter dessa principer, blefvo
nu underkastade röntgenspektroskopisk undersökning,
hvilken af d:r Otto Berg och d:r Ida Tacke utförts
å fysikaliska laboratoriet vid Siemens & Halskes
Wernerwerk. Det visade sig därvid, att preparaten
ur kolumbit företedde just de spektrallinjer, som
voro att vänta för de sökta elementen och som icke
tillhörde något förut kändt grundämne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:22:14 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free