Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Rumänien - Rumänska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på införlifvandet af Bessarabien och äfven (mars
1920) lyckades förmå Högsta rådet till ett sådant
erkännande. Under tiden afgingo hans
ministerkolleger, och makten öfvertogs af en ministär
Averescu (mars 1920–dec. 1921), som stöddes bl. a.
af ett nybildadt konservativt "folkparti", och Take
Ionescus konservativ-demokratiska grupp. Den nya
ministären vann vid valen i maj genom starkt
valtryck en stor seger, och dess utrikesminister, Take
Ionescu, hade ledande andel i tillkomsten af R:s,
Tjecho-Slovakiens och Jugo-Slaviens
defensivsammanslutning (se Lilla ententen. Suppl.),
hvarjämte ett försvarsförbund slöts mellan R. och
Polen. Beslut fattades 1921 om en genomgripande
jordreform, enligt hvilken staten skulle expropriera
alla storgods (öfver 500 har; trädgårdar, vinberg,
skogar och oljefält ej inräknade) och på rimliga
amorteringsvillkor afyttra dem till småbönder.
Enligt denna jordreform skulle 2 mill. har jord
öfverflyttas från de store godsegarna till bönderna.
Ministären Averescu afgick 17 dec. 1921, och Take
Ionescu blef ministerpresident, men redan i jan.
1922 möttes han i deputeradekammaren af ett
misstroendevotum, och liberalerna kommo åter till
makten med en ministär Bratianu, som genast upplöste
parlamentet och genom hänsynslöst valtryck skaffade
sig tillräcklig majoritet. Oppositionspartierna
uttalade sin protest mot valfrihetens kränkande,
frånkände det nyvalda parlamentet behörighet och
drogo sig tillbaka från förhandlingarna. Det nya
parlamentet lät däraf ej hindra sig från att
slutföra det länge uppskjutna författningsarbetet, och
28 mars 1923 promulgerades R:s nya författning
(se ofvan, sp. 68–69). De nya landsdelarnas
sammanslutning med de gamla hade 1922 firats med
konungaparets kröning i Alba Julia i
Transsylvanien, där Mikael den tappre, vojevod af Valakiet
(se d. o., sp. 368), efter sin stora seger 1599 låtit
kröna sig till furste äfven öfver Moldau och
Siebenbürgen. Finansministern Vintilla Bratianu,
ministerpresidentens broder, har haft att dragas med svåra
valutabekymmer, men lyckats åvägabringa jämvikt
i budgeten och träffa uppgörelse med ett flertal
utländska fordringsegare. Hos det utländska
storkapitalets män väcktes emellertid en viss misstro
genom bröderna Bratianus gruflagstiftningspolitik.
I 1923 års författning (artikel 19) nationaliseras
alla naturrikedomar under jorden, hvarjämte åt
framtida gruflagstiftning öfverlåtes att närmare
reglera exploateringen. Äldre koncessioner
respekteras, men koncessioner för all framtid beviljas ej,
och en maximitid af 50 år efter författningens
promulgering stadgas för äldre koncessioners giltighet.
Kontrollen öfver statens samarbete med
koncessionsinnehafvarna har senare anförtrotts åt af regeringen
för 5 år utsedda "råd", hvilkas medlemmar tagits
bland det härskande partiets finansiella
förbindelser. Oppositionsgrupperna bestrida giltigheten af
dessa lagar och ha utfäst sig att, när de komma till
makten, underkasta dem revision. Jordreformens
genomförande har flerstädes beledsagats af
skandalöst godtycke, och i allmänhet har
regeringspartiet utsatts för skarpa anklagelser för korruption.
General Averescu anordnade juni 1924 ett
regeringsfientligt massmöte af 30,000 bönder, hvilket
gaf anledning till statshvälfningsrykten, men
upprepade försök att åstadkomma en fast koalition
mellan oppositionsgrupperna ha strandat. Med
Ryssland har regeringen sedan Genuakonferensen
1922 tid efter annan fört underhandlingar om
uppgörelse, men de ha strandat på rysk vägran att
erkänna Bessarabiens införlifvande med R. och att
återställa de 12 mill. pd st. i guld, som
Nationalbanken 1916 vid tyskarnas annalkande deponerade i
Moskva. R:s återhämtande efter krigsårens
förödelse har gått långsamt, och särskildt järnvägarna
och deras rullande materiel befinna sig i dåligt
skick, till men ej minst för exporthandeln.
Landets utrikeskredit har emellertid afsevärdt
förbättrats, vissa exportgrenar, t. ex. timmerutförseln, ha
visat lofvande utveckling, och på sista tiden har
utjämning börjat inträda i förhållandet till Ungern
och Bulgarien, i viss mån äfven till Ryssland, med
hvilken stat t. ex. 1924 träffades aftal i Cetatea
alba (Akkerman) om sträng gränsvakt vid Dnjestr
för att hindra "röda" friskarors inträngande på
bessarabiskt område.
Litt.: N. Iorga, "Histoire des roumains de
Transylvanie et de Hongrie" (2 dlr, 1915–16),
"Die rumänen" (bd 4 af Helmolts
"Weltgeschichte", 2:a uppl. 1920) och "Histoire des
roumains et de leur civilisation" (1920; 2:a uppl.
1922), S. Serbesco, "La Romanie et la guerre"
(1918), D. Draghicesco, "Les roumains" (s. å.), F.
Schmolz, "Gross-rumänien wirtschaftlich, politisch
und kulturell" (1921), V. Serdaru, "Le pétrole
roumain" (s. å.), V. Clark, "Greater Rumania"
(1922), M. Gillard, "La Roumanie nouvelle"
(1923), O. G. Lecca, "Formation et développement
du pays et des états romains" (s. å.), S. Mehedinti,
"România" (s. å.), V. V. Badulesco, "Les finances
publiques de la Roumaine" (1924), I. L. Evans,
"The agrarian revolution in Roumania" (s. å.) och
"Rumania, an economic handbook" (Washington,
1924; utg. af amerikanska handelsdepartementets
"Bureau of foreign and domesticcommerce").
V. S–g.
Rumänska språket. Sedan rättskrifningen
reformerats i fonetisk riktning (se hufvudarbetets
art., sp. 1176), kan det rumänska uttalet anges
genom tämligen enkla regler. 1. Vokaler och
diftonger. De betonade vokalerna och
diftongerna voro aldrig, om ej möjligen vid särskildt
eftertryck på orden (emfatiskt uttal), helt långa,
utan som t. ex. i ry. halflånga (halfkorta), de
obetonade naturligtvis korta, och kvaliteten är i alla
lägen densamma. Vokalen i uttalas sluten: și (lat.
sic), och, bine (lat. bene), väl, inima (lat. anima),
hjärta, cuvinte, pl. af cuvânt, ord, eg. öfverläggning
(lat. conventus, församling), ti’neri, pl. af tânar (lat.
tener), ung; ett obetonadt i uppgår i föregående
konsonant: ieri (lat. heri), i går, iezi, pl. af ied
(lat. haedus), killing, ochi, pl. af ochiu [okj], öga,
Iași [jaʃ], Jassy, men i de bestämda plur.-formerna
iezii, ochii etc. höres i; u uttalas som europeiskt
(tyskt och italienskt) u, således mellan svenskt u
och o: lume (af lat. lumen, ljus), värld, duce (lat.
ducere), föra, unde (lat. unde, hvarifrån), hvar?;
o uttalas som (slutet) å: somn (lat. somnus), sömn,
orb (lat. orbus, beröfvad, näml. ögonens ljus), blind,
codru, skog; e uttalas som svenskt (stockholmskt)
eller halföppet (nästan slutet) e: ger (lat. gelu),
frost, cer (lat. cœlum), himmel, rece (lat. recens,
frisk), kall; a som europeiskt eller närmast som
ryskt a: fag (lat. fagus), bok, care (lat. qualis),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
