Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Schweiz - Schweiziska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Schweiziska litteraturen
246
varit hänvisade till Genève för sin handel och där-
för ej skilts från denna kanton genom någon tull-
gräns, stadgades, att dithörande bestämmelser "ej
längre motsvarade nu rådande situation", hvarför
S. och Frankrike skulle genom direkt inbördes af tal
"reglera dessa områdens rättsläge på de villkor
båda länderna funno lämpligt". I ett bihang till
art. 435 återgåfvos en schweizisk not af 5 maj
och ett franskt svar af 18 maj 1919, hvilka tydde
på, att zonaftalet ej tolkades fullständigt lika af
de båda parterna. Härom uppstod ock snart en
diplomatisk konflikt dem emellan. Efter förhand-
lingar ingicks 7 aug. 1921 en fransk-schweizisk
konvention, enligt hvilken S. mot en del ekonomi-
ska förmåner medgaf tullgränsens íramflyttning till
den politiska gränsen. Konventionen blef emeller-
tid förkastad vid folkomröstning i S. febr. 1923,
och franska regeringen (Poincaré) företog sig då
egenmäktigt att framflytta tullgränsen utan det
schweiziska samtycke, som tydligt förutsattes i
Versaillestraktatens art. 435. S. begärde då skilje-
dom om fördragsbestämmelsens innebörd, men Poin-
caré ville medge skiljedom endast om skadeståndets
storlek. Sedan Poincaré 1924 aflösts som kon-
seljpresident och utrikesminister af Herriot, enades
man 30 okt. 1924 om den kompromissformel, som
skulle underställas Permanenta internationella skil-
jedomstolen i Haag, när ärendet dit hänsköts.
Skiljedomen skulle nu omfatta hufvudpunkten om
fördragsartikelns tolkning, men under tiden skulle
den af Frankrike bestämda tullgränsen gälla. -
S. ingick 1920 som stiftande medlem i Nationernas
förbund och fick därvid uttryckligen fastslaget, att
det som permanent neutral stat fritogs från att
deltaga i militära ""sanktioner", men åtog sig att
deltaga i de ekonomiska och att kraftigt försvara
sitt eget område mot anfall; S. fritogs uttryckligen
äfven från att tillåta passage af utländska trupper
ïenom sitt område. Efter liflig agitation godkän-
des därefter genom folkomröstning (maj 1920) be-
slutet om schweizisk anslutning till förbundet,
hvars säte förlagts till den schweiziska staden
Genève. En i den österrikiska provinsen Vorarl-
berg 1919 uppkommen rörelse för anslutning till
Schweiziska edsförbundet motarbetades af de allie-
rade stormakterna och ledde ej till resultat. Där-
emot träffades af tal (1920) om post- och telegraf-
union med furstendömet Liechtenstein, hvartill se-
nare tillkom äfven tull- och myntunion och aftal
om, att S. i utlandet bevakar Liechtensteins in-
tressen. S. har under de senaste åren ingått för-
drag om obligatorisk skiljedom med Österrike,
Tyskland och Italien och förberedt ett liknande
fördrag med den återstående grannen, Frankrike.
Landets inre utveckling går lugnt framåt, och in-
dustrien börjar repa sig efter krigs- och efterkrigs-
ârens svårigheter. Ett förslag om att bemyndiga
förbundsrådet att vid ekonomisk kris öka den 1919
till 48 timmar bestämda arbetsveckan till 54 tim-
mar afslogs 1924 genom folkomröstning. - För-
bundsrådets president för år 1926 är Heinrich
Haeberlin från Thurgau.
Litt.: H. Barth. "Bibliographie der Schweizer
íreschichte" (1914; går till 1912), U. Lampert,
"Das schweizerische bundesstaatsrecht" (1918),
A. Heusler, "Schweizerische verfassungsgeschichte"
(1920), C. G. Picavet, "La Suisse" (s. å.), G.
Wiget, "Schweizergeschichte vom Dreilanderbund
bis zum völkerbund" (1921), E. Gagliardi, "Ge-
schichte der S." (2 bd, s. å.), G. Sauser-
Hall, "La nationalité en droit suisse" (s. å.),
och A. Hill, "Switzerland, past and present"
(1924). V.S-g.
Schweiziska litteraturen. Deladt i en fransk-
språkig och en tysktalande del, har Schweiz en
litteratur af större betydelse på hvartdera språket,
hvarjämte det finns mindre litteraturer på r ä t o-
r om ans k a språket (se d. o.) och på itali-
enska.
1. Den schweiziska litteraturen på franska tog
sin början på 1300-talet, och Othon de Grand-
son (d. 1397) är den förste namngifne skalden.
Under 1400-talet florerade särskildt i Vaud my-
sterie-(och moralitets-)författandet; en roman ur
sagokretsen kring Karl den store, "Fierabras le
géant" af Jean Bagnyon 1478 räknas som
århundradets förnämsta litteraturalster. Reforma-
tionstidehvarfvet gjorde Genève till den reformerta
hufvudorten, sedan Calvin bosatt sig där; reforma-
torerna, af hvilka Farel och Yiret voro de näst
Calvin betydelsefullaste, nyttjade i många fall
franska språket i sina skrifter; François de
B o ni v ar d (se denne; "fången på Chillon")
skref i reformert anda den viktiga "Chronique d^e
Genève". Calvins skugga låg i ett par århundra-
den öfver Genèves litteratur. Franska reformerta
flyktingar, såsom Agrippa d’Aubigné (se
denne), spelade en stor roll i Schweiz’ litterära
lif, i synnerhet efter Nantesiska ediktets upphäf-
vande. Det viktigaste litterära organet under 1700-
talet var tidskr. "Mercure suisse" (1732-84).
Under århundradets första hälft var det väsentli-
gen vetenskapsmän, bl. a. nationalekonomen Sis-
m o n d i (se denne), som dominerade i den fransk-
schweiziska litteraturen; 1712 föddes i Genève den
schweizare, som starkast påverkat världslitteratu-
ren , Jean Jacques Kousseau (se denne),
som tidtals också var bosatt i Schweiz. Till hans
yngre samtida hörde filosofen Charles de
B o n n e t (se denne) och statsmannen Jacques
Necker (se denne). Den sistnämndes dotter,
madame de Staël (se Staël von Holstein
7) och politikern Benjamin Constant de
Rebecque (se denne) tillhöra också i viss mån
Schweiz. Stor betydelse för romantiken fick histo-
rikern Paul Henri Hållet (se denne). Lo-
kalpoesien fick en representant i P h. B r i d e l
(1757-1845) från Yaud, som skref "Poésies hel-
vétiennes" och som på flera sätt stimulerade na-
tionalkänslan, bl. a. genom att skildra Alpernas
skönhet. Senare framstående författare voro kyrko-
historikern M e r l e d’A u b i g n é (se denne) och
novellisten R. T ö p p f e r (se denne). I A l e x a n-
d r e Vinet (se denne) egde det franska Schweiz
en betydande och samlande kyrklig personlighet,
samtidigt med att H. F. A m i e l (se denne) i
tillbakadragen isolering skapade ett intressant verk,
den stora dagboken. Skönlitteraturen företräddes af
Victor C h e r b u l i e z (se denne) och skaldin-
nan Alice de C h a m b r i e r (se denna), ro-
manförfattarna Ë d o u a r d Röd (se denne) och
Samuel C or nu t (1861-1918), den mång-
sidige Marc Monnier och hans son P h i-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
