Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetsig vinkel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Sporogonites-Språkgeografì
452
Rhodos och kringliggande smärre öar, eíter att 1912
ha besatts af Italien, formligen af träddes dit af
Turkiet i Lausannefreden 24 juli 1923. Se M.
D. Volonakis, "The island of roses and her eleven
sisters" (1922).
Sporogonïtes, paleolot. Se Psilophyta-
les. Suppl., sp. 1178.
*Sporozoa, zool., klass inom hufvudgruppen
Protozoa (se d. o.). Alla dithörande former
äro parasiter, och i sammanhang därmed saknar
flertalet rörelseorgan och mun. Många lefva, så-
vida eller så länge storleksförhållandena sådant
medge, i andra celler. Sporadiskt uppträdande af
amebaliknande rörelseförmåga och hopdragbara
(rörliga) gisseltrådar antyda en närmare släktskap
med Flagellata eller Rhizopoda. L-e.
Sporro’ng, släkt af "gördelmakare" (se d. o.),
af vallonskt ursprung. Medlemmar af denna släkt
inflyttade till Stockholm under senare delen af
1600-talet. De mest betydande blefvo Karl
Klas (Carl Claes) S. (f. 1819, d, 1864) och
dennes son Fredrik S. (d. 1896), hvilka upp-
arbetade verkstaden till mekanisk fabrik för
arbeten af järn, stål och andra metaller. Under
namnet C. C. Sporrong & c:o har firman utveck-
lats och eger nu en fabrikskomplex på Kungsholmen
och ett affärshus vid Kungsgatan. Den utför gr of re
och finare (knappar) metall arbeten, men af ven me-
daljer och plaketter.
Sport, trädg., detsamma som knoppmuta-
tion (knoppvariation, se d. o.).
* Sportler. Ny taxa för vissa förrättningar vid
tullverket är af K. M:t fastställd 17 maj 1923
(Sv. förf. saml. n:r 177). - Bestämmelsen om rätt
för advokatfiskalen i Kammarkollegiet att åtnjuta
provision å danaarfsmedel är upphäfd genom k.
kung. 18 juni 1925. Den expeditionslösen, som
eljest skulle tillkomma befattningshafvare, å hvilka
afiöningsreglementet 22 juni 1921 för befattnings-
hafvare vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, eger till-
lämpning, skall enligt k. kung. l juni 1923 (Sv.
förf. saml. n:r 178), där ej K. M:t för särskildt
fall annorlunda förordnar, medelst stämplar redo-
visas till statsverket. Jfr Anmärkning, sp.
220, och E x p e d i t i o n s l ö s e n, sp. 699, båda
i Suppl. R. V.
Spränger, E du ar d, tysk filosof, psykolog och
pedagog, f. 27 juni 1882 i Grosslichterfelde, e. o.
professor i Leipzig 1911, ord. professor där 1912
och i Berlin 1920, har särskildt fullföljt det
uppslag, som Dilthey gett till studium af olika
människotyper. I Lebensformen (1914; 3:e uppl.
1922) har han skildrat olika typer med hänsyn
till det hufvudändamål, hvarpå lifvet inriktats,
nämligen den teoretiska, den ekonomiska, den este-
tiska, den sociala, den politiska och den religiösa
lifsformen. Bland hans öfriga skrifter må nämnas
Die grundlagen der geschichtswissenschaft (1905),
Phantasìe und weltanschauung (1911), Wand-
lungen im ivesen der universität seit 100 jahren
(1913), Schule und l ehr er sch af t 1813-Í913 (1913)
och Psychologie des jugendalters (1925), hvarjämte
han utgett två mycket uppskattade arbeten om
W. v. Humboldt. S-e.
*Sprinchorn, Karl (Carl) K. S., blef stu-
dent 1870 (ej 1871). Han har vidare utgett bl. a.
John Norcross (1920), Malmöhus läns hushållnings-
sällskaps historia (1923) och Sjuttonhundratalets
planer och förslag till svensk kolonisation i främ-
mande världsdelar (i "Hist. tidskr.", 43, 1923).
*Spring-Rice. - 2. Sir Cecil A. S. dog 14
febr. 1918 i Ottawa på hemresa till England.
*Sprinklers. Se Brandväsende äfven i
Suppl., sp. 793-794,
Sprisegel. Se Segel, sp. 1436.
Spritblått, kem. o. tekn. Se A ni l i n b l å 11.
Suppl.
Spritcentralen, vanlig förkortning för Vin-
och spritcentralen (se d. o. Suppl.).
*Spritdrycksaccis. Se Spirituosa-acci-
sen. Suppl.
Språkgeografi, den under de senaste årtiondena
alltmer utvecklade språkvetenskapliga metod, hvil-
ken som sitt viktigaste material använder språkliga
kartor öfver större eller mindre områden, på hvilka
kartor ett ord eller en sats på ett flertal punkter
anges i den form, under hvilken de där uppträda.
Ju större området för kartläggningen är, ju tätare
de undersökta punkterna och ju talrikare de hvar
på sitt kartblad förtecknade språkföreteelserna äro,
desto rikare bli möjligheterna till språkvetenskap-
liga slutsatser. Dessa slutsatser kunna röra ljud-
läran, formläran, ordförrådet eller syntaxen. Af
formernas fördelning öfver det undersökta området
samt genom jämförelse dem emellan och under an-
litande af på historisk väg vunna kunskaper röran-
de det äldre språket på olika håll kan man sluta
till den språkliga utvecklingsgången i olika hän-
seenden, och man har på detta sätt kommit till
resultat af utomordentlig betydelse. Dessa resultat
röra till stor del enskilda fall af större eller mindre
räckvidd, men äro också ofta af principiell inne-
börd. Sålunda har man konstaterat, att ordens
vandring från en ort till en annan, äfven i fråga
om mycket vanliga begrepp, spelar en vida större
roll, än man förut antagit, så att det autoktona språk-
elementet på en ort är vida mindre, än man skulle
kunna tro. Detta nödvändiggör en omläggning i
metoden för dialektmonografier, sådana de förut
varit vanliga, i så måtto, att det använda materia-
let måste sofras med vida större kritik, än hittills
varit fallet, och ses i förhållande till ett större om-
rådes talformer. Körande orsakerna till vissa ords
död och ersättande med andra har språkgeografien
ledt till mycket betydelsefulla resultat. Särskildt
ha homonymien samt en till följd af ljudförändrin-
garna alltför stark reduktion framstått såsom de-
struktiva för ordens existens. Språkgeografien kastar
vidare klarhet öfver vissa centrala måls - särskildt
riksspråkets - utbredning på de lokala målens be-
kostnad och skänker möjlighet att med noggrannhet
visa gången af denna spridning. - I stort sedt kan
språkgeografien sägas tillämpa den jämförande språk-
forskningens traditionella metod, men under med
afseende på materialet ojämförligt gynnsammare
villkor, som möjliggöra en hög grad af fulländning i
undersökningsmetoden och säkerhet i dess resultat.
- Äfven om lingvistisk kartläggning af här ifråga-
varande art icke förut var okänd, måste dock pro-
fessorn i fransk dialektologi vid 1’Ëcole des hautes
études i Paris Jules Gilliéron (f. 1854 i
Schweiz) sägas vara grundläggaren af den språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
