Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stachovitj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Stadetullen-Stadsbibliotek
460
blef student i Lund 1889, tog prästerliga ämbets-
examina 1893 och folkskollärarexamen 1894 samt
blef teol. kandidat 1898. Han var inspektör vid
Hälsingborgs folkskolor
1898-1901, prästvig-
des 1900 och kallades
1901 till sjömanspräst i
Calais, Dunkerque och
Boulogne samt pastor
vid svenska försam-
lingen i Paris. Åter-
kommen till Sverige
1905, tjänstgjorde han
till 1910 som statens
folkskolinspektör och
fortsatte samtidigt sin
prästerliga verksamhet,
först i Malmö och se-
dan - efter 1909
erhållen kallelse som fjärde profpredikant -
som kyrkoherde i Ystad. Därifrån erhöll han
1924 transport till Sankt Peters kloster. – Bland
den stora allmänheten torde S. framför allt vara
känd som en andlig vältalare af hög rang. Med
sina djupa rötter i det gammalkyrkliga fromhets-
lifvet, sin homiletiska skarpblick och sin säkra,
stundom glänsande formgifninsfskonst represente-
rar han ock något af det bästa i sydsvensk pre-
dikotradition. S:s rika erfarenhet och stora arbets-
förmåga ha äfven på annat sätt kommit det kyrk-
liga lifvet till godo. Bl. a. var han led. af 1919 års
evangeliebokskommitté och lärare vid praktisk-
teologiska öfningsinstitutet i Lund 1919-24. S.,
som vid 1923 års domkyrkojubileum i Lund pro-
moverades till teol. doktor, uppfördes vid 1925 års
biskopsval i Lunds stift på andra förslagsrummet.
Af stiftets prästerskap valdes han s. å. till ombud
i kyrkomötet. Med sin praktiska och organisato-
riska begåfning har S. tagits i anspråk äfven för
kommunala och politiska värf. Bl. a. var han
1912-17 led. af Första kammaren. Bland S:s
skrifter märkas Konfirmandbok (1921; nya uppl.),
Vid kyrkans port (1924) och Evangeliepostilla
(1925-26). E.Nwn.
Stadetullen. Se Tull, sp. 266.
Stadieväxling, sprâkv., en för alla östersjöfinska
språk (se Finsk-ugriska språk, sp. 378)
utom vepsiskan äfvensom för alla lapska dialekter
utom de sydligaste (se Lapska språket och
litteraturen, sp. 1226) karakteristisk före-
teelse, att den mellan l:a och 2:a staîvelsernas vo-
kaler stående konsonanten eller konsonantgruppen
("stamkonsonanten"; i finskan blott tenues och
vissa konsonantgrupper, i hvilka en tenuis ingår)
i de fall, då den andra stafvelsen urspr. slutat på
konsonant, uppträder i en svagare eller kortare
form än då den slutat på vokal. Ex.: fi. påta
gryta, genitiv padan, elativ padasta ur grytan,
illativ pataan (af ett äldre patahan] in i grytan;
norsklapp, batte gryta, genitiv baðe (af ett äldre
baðen], elativ baðest, illativ battai (af ett äldre
battajen]; norsklapp, arbmo nåd, elativ armost,
men fi. arma, elativ armosta. Förr kallades denna
företeelse konsonantförmildring, h vilket namn i
själfva verket är fullt berättigadt i af seende å dess
äldsta, skede, enär den andra stafvelsen, då den-
ffon ändelse kom att
sluta på konsonant, på samma gång fick en star-
kare accent än förut, hvilket å sin sida fysiolo-
giskt lätt medför en försvagning af den föregående
konsonanten; till sin fonetiska grund är företeel-
sen besläktad med den ur de germanska språkens
historia kända "Vernerska lagen" (se L j u d-
s k r i d n i n g). Den primära växlingen mellan
"starkt" och "svagt" stadium kunde emellertid
icke länge uppehållas, utan utvecklade sig till se-
kundära växlingssystem med en mängd om- och
nybildningar, hvilka nu sedan länge tillbaka spela
hufvudrollen. I lapskan uppträder under vissa för-
hållanden äfven ett "öfverförlängdt" stadium,
hvilket tydligen likaledes är uråldrigt, men h var af
man i finskan har blott otydliga spår bevarade.
Af gammalt har man slutligen också vetat, att sta-
dieväxling förekommer äfven i vissa samojediska
språk. Sedan det numera, först af H. Paasonen.
upptäckts, att denna i sin ursprungligaste form
t. o. m. härstammar från det uraliska ursprå-
kets (se Uraliska språk) tid, har studiet af
stadieväxlingsföreteelserna helt revolutionerats och
till följd af det inflytande, som stamkonsonanten?
öden ha på hela ordets form, blifvit det centrala
i hela den finsk-ugriska språkhistoriska forskningen.
Härvid har, bl. a. genom upptäckten af det öfver-
förlängda stadiet, lapskan alltmera trädt i för-
grunden i st. f. finskan, som i detta liksom i många
andra afseenden visat sig vara oursprungligare än
hvad man förut trott. I de of riga finsk-ugriska
språken har, liksom i vepsiskan, sydlapskan och
vissa samojedspråk, stadieväxlingen försvunnit, och
de kvarblifna spåren äro tills vidare ganska
oklara. K. B. AV.
*Stadion. - 2. Stadionanläggningar utföra?
sedan något årtionde i många länder. Som den
största har betecknats Wimbledon (Wembley) sta-
dion nära London, invigdt 1923, hvilket rymmer
125,200 åskådare. Nära lika stora och likaledes
verkliga byggnadsverk med plats för omkr. 120.000
åskådare äro åtskilliga ^f de många stadionanlägg-
ningarna vid nordamerikanska universitet, såsom
de vid Yale, Harvard och Stanford university; de
största äro inrättade uteslutande för Rugby fotboll,
och med inkomsterna däraf finansieras universite-
tens särskilda stadier för allmän idrott. I Amster-
dam bygges f. n. ett förnämligt stadion. E. B-H.
* Stadier, T., dog 17 sepi. 1917 i München.
"Stadsarkiv. Undantag från skyldigheten att
öfverlämna stadsdomstolarnas äldre arkivalier till
landsarkiv har ytterligare medgetts endast åt
Nyköping (1919). Genom arkivstadgarna 8 sept.
1924 (jfr Riksarkivet. Suppl.f lämnades af-
görandet af dylika frågor åt Riksarkivet. Samti-
digt uppdrogs åt riksarkivarien att ombesörja in-
spektion äfven öfver leveransskyldiga stadsarkiv,
hvilken är afsedd att i regel utföras genom lands-
arkivarierna. H. B-n.
Stadsassessor. Se Assessor. Suppl., sp. 342.
"Stadsbibliotek. De senare åren ha medfört kraf-
tig utveckling af biblioteken. Kommunernas anslair
ha starkt ökats. I vissa städer, där enskilda förenin-
gar bedrifvit biblioteksverksamheten, har denna
öfvertagits af kommunen, och i sammanhang därmed
kan man konstatera en tendens mot koncentrering
af olika enskilda biblioteks företag till gemensamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
