Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– 2. Socknen omfattar nu 7,001 har med 4,128 inv. (1925),.
sedan Rönnäng med municipalsamhällena Stora
Dyrön, Tjörnekalf och Åstol samt en del af Eleket
fr. o. m. 1918 blifvit egen kommun. S. är jämte
Klöfvedal och Valla sedan l maj 1920 eget pasto-
rat i Göteborgs stift, Orusts och Tjörns kontrakt,
och från samma tid bildar Rönnäng med Klädeshol-
nien eget pastorat i samma kontrakt, lo. 2. E.A-t.
Stenkyrkeäpple. Se Äpple, sp. 1244 och färgpl. fig. 14.
Stenmespel, bot., namn på Cotoneaster integer-
rima.
*Stenmurkla. Se äíven färgpl. II till art.
Svampar.
*Sten och cement upphörde att utkomma med 1917 års slut.
K. A. G.
*Stenografi. (Sp. 1263) Tironska noter finnas
afbildade i art Tiro. – I England behåller sir
Isaac Pitmans system ännu sin ställning som det
utan någon jämförelse mest spridda, men sedan
Gregg 1921 börjat en energisk propaganda för sitt
halfkursiva system af ven i England, torde den Pit-
manska stenografien snart, för första gången, ha
att emotse en verkligt farlig konkurrens. Gregg
offentliggjorde sitt system 1888 i Liverpool, men
öfverflyttade 1893 till N ord-Amerika, där detsamma
särskildt inom skolor och handelsvärld vunnit en
storartad spridning och nu räknar flera anhängare
än alla andra system tillsammans. Det uppges
vara infördt som läroämne i of ver 2,000 skolor.
Greggs stenograf! använder hvarken olika höjdställ-
ningar eller s. k. tryckning, meû har å andra sidan
ett mycket stort antal ordförkortningar och ord-
sammanskrifningar. - I Frankrike stå fortfarande
systemen Prévost-Delaunay och Duployé som vär-
diga konkurrenter mot hvarandra. Det förra gör
anspråk på att ha de skickligaste yrkesstenogra-
ferna, men Duployéska systemets stora enkelhet
har förskaffat detta många anhängare bland den
stora allmänheten, särskildt inom landsorten. - I
Tyskland enade sig redan 1906 anhängare af 9
(senare 11) olika system om att tillsätta ett ut-
skott i och för utarbetande af en tysk enhetssteno-
grafi; och 1907, sedan af ven tyska riksdagen utta-
lat sig för enhetstanken, öfvertog riksregeringen
ledningen af detta arbete. Efter årslånga, ofta af-
brutna, resultatlösa förhandlingar bestämde sig
emellertid regeringen slutligen att söka nå målet
medelst sammanjämkning af endast de båda huf-
vudsystemen, Gabelsberger och Stolze-Schrey, som
stodo hvarandra relativt nära. Det s. k. "juliför-
slaget" (1922) omarbetades, och hösten 1924 ut-
färdades en förordning, som påbjöd, att detta,
Gabelsberger närmast stående system skulle utan
vidare antas som tysk enhetsstenografi samt att i
skolorna all undervisning efter andra system
skulle upphöra. Detta system har i stort sedt
tillfredsställt Gabelsbergarna, hvilka fått behålla de
flesta af sina tecken, medan anhängarna af de
andra systemen kraftigt protesterat och framhållit,
att ett dylikt införande af ett stenografiskt enhets-
system med tvång ej kan annat än verka hämmande
på den stenografiska konstens lugna utveckling.
I Sverige kännetecknades senaste sekelskiftet af
en häftig kamp mellan arendsianer och melinare,
hvarur de senare kunna sägas ha utgått som
segrare. Visserligen äro de flesta stenograf erna i
riksdagens Andra kammare ännu arendsianer;
men i Första kammaren äro melinarna i majoritet,
och bland den stora allmänheten, särskildt inom
handelsvärlden, kan Melins stenografi nu betrak-
tas som varande svenskt enhetssystem. Vid omkr.
120 skolor meddelas undervisning i detsamma.
Nya försök ha gjorts att förbättra såväl Arends’
system (Hellborg, Ehlin) som Melins (Forneby).
men hvarken dessa eller de äldre systemen Larsén
och Reuter i nya omarbetningar ha fått någon
spridning utöfver respektive uppfinnares personliga
verksamhetsområden.
O. M–n.
Stenrot, Johannes, tysk konstnär, borgare i
Lübeck, utförde altarskåp i Vadstena (1459; på-
börjadt af Hans Hesse) och i Bälinge (skänkt till
kyrkan 1471; restaureradt 1919) och statyn af S:t
Olof på fasaden af Bergenfararnas hus i Lübeck
(nu i Lübecks museum). H. Cornell och A. Lindblom
ha närmare studerat honom.
Stenroth, Otto Eliel, finländsk bankman,
f. 13 maj 1861 i Saarijärvi, mellersta Finland, filos.
kandidat 1881, juris kandidat 1886, deltog
i grundandet af Kansallisosakepankki 1889,
blef där direktionsmedlem och 1893 biträdande
chefdirektör. 1907 stiftade han Fastighetsbanken i
Finland och var dess ledare till 1918, med undantag
af tiden 1908–09, då han var chef för handels- och
industriexped. i senaten. 1918 tillhörde han ånyo
regeringen som chef för utrikesexpeditionen (ministeriet).
1919-23 var S. ordf. i Finlands banks direktion under den
finländska valutans brydsammaste tid och bar i sin mån ansvaret
för de finansiella åtgärder, som påverkade det ekonomiska läget.
S. var landtdagsman i borgarståndet 1891–1900 och i
enkammaren 1908, viceordf. i Helsingfors stadsfullmäktige
1914–18 samt ordf. i stadsförbundet till
1918. Han är ordf. för Föreningen Norden i Finland.
T. C.
*Stensele ingår fr. o. m. 1922 i Lycksele
tingslag. 5,673 inv. (1925).
*Stenshufvud. Vid S. uppfördes 1916 på 55°
39’ 50" n. br. och 14° 16’ 45" ö. Igd fr. Gr. en
blixtfyr med 4:e ordningens linsapparat och 600 hlj.
styrka, 13 m. öfver medelvatten. Agaljus. E. A-t.
Stensiö, Erik Helge Osvald (Andersson), geolog,
paleontolog, f. 2 okt. 1891 i Döderhult, Kalmar län,
filos d:r och docent i paleontologi vid Uppsala
universitet 1921, blef professor och intendent
vid zoopaleontologiska aîd. af Riksmuseum 1923.
S:s arbeten ha hittills öfvervägande behandlat fossila
fiskar, och hans hufvudverk, Triassic fishes from Spitzbergen
(I, Wien, 1921, disp., II, Stockholm, 1925), är en stort
anlagd och elegant genomförd monografi öfver fiskfaunan i
Spetsbergens triasbildningar. För detta arbete har
han till största delen själf insamlat materialet på
expeditioner till Spetsbergen 1912, 1913, 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
