- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
619-620

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suris ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

*Svafvelsyrad ammoniak framställes numera i
Tyskland i de stora kväfveverken vid Oppau och
Leuna (se Kväfveindustrier. Suppl., sp
1281) ur syntetisk ammoniak, efter en metod, som
ej kräfver användning af fri svafvelsyra, utan grun-
dar sig på omsättning af gips (se d. o.) med ammo-
niak och kolsyra enligt reaktionsformeln:
CaSO4 + 2 NH3 + CO2+H2O = (NH4)2 SO4+CaCO3.

Gipsen, som förekommer rikligt i naturen,
males mycket fint och utröres med vatten till en
gröt, i hvilken under omröring inledes ammoniak
och kolsyra (t. ex. i form af rökgaser). Sedan den
kemiska omsättningen, hvilken försiggår långsamt,
blifvit fullbordad, affiltreras det bildade kalcium-
karbonatet i filtrerpressar (se d. o. Suppl.), och
lösningen indunstas i vakuumpannor (se Socker,
sp. 220), så att ammoniumsulfatet utkristalliserar.
Saltet får numera i landtbruket ofta ersätta chile-
salpeter. Jfr Salpeter. Suppl.

K. A. V–g.

Svaga sidan, Den (La corde sensible), en på
sin tid mycket omtyckt vådevill af Clairville (L. F.
Nicolaïe) och Thiboust, uppf. i Stockholm f. g.
1859, med musik arrangerad af August Söderman.

*Svagdricka. Se Maltdrycksbeskattning äfven i Suppl.

*Svahn, F. O. B.Valdemar P. O. S.
har vidare utgett bl. a. Det lyckliga Bokenäs
(1919), Staden vid ån (1920), Den gamla vallen
(1922), en historik öfver Haga (s. å.) samt böcker
om Emilie Högqvist (1924) och Beylon (1925).

*Swakop tillhör nu mandatområdet Sydväst-
Afrika, förvaltadt af Sydafrikanska unionen.

O. Sjn.

Svala & Söderlund, musikhandelsfirma. Se Lundquist, Abraham. Suppl.

Svalbard, det officiella norska namnet på det
under Norges suveränitet stående polarområdet
mellan 74° och 81° n. br. och 10° och 35° ö. lgd
omfattande Spetsbergsgruppen, Björnöya, Hopen,
Kung Karls land och Hvitöya. Omkr. 65,000 kvkm.
1,200–1,600 inv. S. tillföll Norge genom
traktaten i Paris 9 febr. 1920 (jfr Spetsbergen. Suppl.).
Namnet S. är lånadt från det i isländska annaler
förekommande namnet på ett land, som skall ha
upptäckts 1194 af nordmän och som
man ansett kunna vara Spetsbergen.

O. Sjn.

Svalgkonstriktorer, anat. Se Svalg.

Svallschakt, Svalltorn. Se Vattenkraftverk.

*Svalöf, officiellt Svalöv. 1. Socknens namn
är ej längre Norra S. Den skall framdeles förenas
med Kells-Nöbbelöf och Felestad till ett pastorat i
Rönnebergs kontrakt, Lunds stift. 2,092 inv. (1925).

Svampkräfta. Se Slemmögel. Suppl.

*Svanberg. – 2. (Sp. 827) Lars Fredrik S.
S:s viktigaste kemiska arbete är afh. öfver
molybden (i samarbete med H. Struve, 1848), där
han bl. a. meddelat den för fosforsyrebestämning
ytterst värdefulla och fortfarande använda s. k.
molybdenmetoden (jfr Molybden).
Minnesteckning, af H. G. Söderbaum, i "K. Sv. Vet.
akad:s Lefnadsteckningar" (bd 5, 1913), där äfven
förteckning öfver S:s tryckta skrifter meddelas.

K. A. V–g.

*Svanberg (sp. 830), Johannes, dog 14
aug. 1918 i Stockholm. S. å. utgafs postumt del
II af hans arbete Kungl. teatrarne under ett halft
sekel 1860–1910
, som går fram t. o. m. 1888.

Svanberg, Konrad (Conrad) Teodor,
handtverkare, riksdagsman, f. 16 sept. 1816 i
Stockholm, d. där 22 mars 1889, vann burskap som
förgyllare och spegelfabrikör, men öfvergick alltmer
till att främja och organisera de skilda handtverkens
gemensamma intressen. Som riksdagsman (1874–83 i
Första, 1867–69 och 1888–89 i Andra kammaren)
var han handtverkets outtröttlige och
oegennyttige förespråkare; 1865 var han den huf-
vudsaklige stiftaren till och 1865-89 ordf. och den
drifvande kraften i Stockholms stads handtverks-
förening (se d. o.), som vid hans frånfälle lät
prägla en medalj öfver honom. Jfr A. Eliæson,
"Stockholms stads Handtverksfören. 1865–1915" (1915).

Svanborg, Anders, universitetslärare, orien-
talist, f. 26 aug. 1770 i Svennarum, d. 26 dec.
1812 i Uppsala, filos. magister i Uppsala 1794 och
docent där i österländska språk 1797, företog 1797–1801
en utländsk studieresa (hvarunder han en
längre tid handleddes af O. G. Tychsen i Rostock)
och efterträdde 1805 J. A. Tingstadius som
professor i semitiska språk. Som vetenskapsman var
S. mera lärd än idérik. Under inflytande af S.
Ödmann tillämpade han i sin forskning en
historisk-fìlologisk metod och häfdade den jämförande
språkforskningens betydelse för en rätt uppfattning
af gamla testamentets text. Hans författarskap
rörde sig särskildt inom det arabiska dialektområdet.

H. W–rk.

Svanehvit, sagospel af A. Strindberg (se denne,
sp. 339), uppf. i Stockholm f. g. 1914.

*Svanesund. Vid S. uppfördes på Orust, på
58° 8’ 27" n. br. och 11° 50’ 4" ö. lgd fr. Gr.,
1915 en blixtfyr med agaljus, 5 m. öfver medelvatten.

E. A–t.

Svangen, Lilla och Stora, två små öar i
Bohusbukten, strax s. om Kosterfjorden. Den se-
nare har på 58° 48’ 2" n. br. och 11° 7’ 15" ö.
lgd fr. Gr. en 1889 uppförd, 1917 ändrad blixtfyr,
21,5 m. öfver medelvatten, med 4:e ordn.
lins, 750 hlj. styrka och agaljus.

E. A–t.

Swanskiöld, Abraham Wijnandtz, arkitekt,
f. 1644 i Stockholm, d. 1709 på Boo å Värmdö,
var son till den från Holland inflyttade
köpmannen Abraham Wijnandtz och Maria
Pehrsdotter Swan (därifrån senare adelsnamnet).
Sedan modern 1652 ingått nytt gifte med Nicodemus
Tessin d. ä., uppfostrades han i styffaderns hus
samt utbildades under dennes ledning till arkitekt,
hvarjämte han i sin ungdom företog utländska
studieresor. S:s konstnärliga verksamhet är intimt
förbunden med arkitektdynastien Tessins, och något
själfständigt verk af honom är icke kändt. Han
var sålunda en följd af år arbetschef vid flera af
styffaderns och halfbroderns byggnadsföretag, t. ex.
den 1682 återupptagna ombyggnaden af Borgholms slott
och domkyrkobygget i Kalmar - båda efter den
äldre Tessins ritningar. På uppdrag af
N. Tessin d. y. tog S. befattning med ombyggnaden
af Gustavianum i Uppsala (1687–93). Han anställdes
1699 vid slottsbygget i Stockholm. Dessutom
utförde S. på 1680- och 1690-talen ornamentsritningar
för flottans fartyg i Karlskrona. Han erhöll hofarkitekts
titel och adlades 1693 med namnet S.

E. E. A–n.

Swanström, Lars Magnus, norsk bokförläggare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free