Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betong - Betongblandare - Betonica - Betoning - Betrost - Bets - Betsaïda - Betsan, Beth-Shan - Betsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Betongblandare—Betsel
884
utan att extraspänningar uppkomma vid
temperaturvariationer. Järnet gör vidare mycket
större motstånd än b. mot längdändringar. I
armerad b. inläggas järn, mest vanliga rundjärn,
överallt, där dragning uppkommer. Sålunda
inläggas järn längs dragna kanten av böjda
balkar och i dragna stänger. Även i starkt
tryckta konstruktionsdelar, t. ex. pålar, inlägges
järnarmering. En särskild fördel har armerad
b. däri, att betonghöljet i hög grad skyddar
järnen mot såväl rost som mot eldåverkan.
B. var känd redan på romarnas tid. Man
använde då till cement en vulkanisk produkt, ett
naturcement. Hos oss användes förr slaggen
efter alunskiffereldning i malet skick
(alunskif-fermjöl) till cement. Det första större
betongarbetet i Sverige torde ha varit en hamnpir i
Hälsingborg, som 1863 utfördes med engelsk
portlandcement, varvid b. göts i block om c :a 14 tons
vikt. Någon allmänt erkänd plats inom svensk
byggnadsteknik erhöll b. först på 1880-talet och
då väsentligen tack vare det pioniärarbete, som
utfördes av Skånska cement-ab. Vad som då
och sedan dess främst bidragit att påskynda
utvecklingen här liksom i utlandet var
tillkomsten av den armerade b. B. har fått en alltmer
ökad och mångsidig användning, bl. a. till hus,
vägar, broar, dammar, grunder, cisterner och
rörledningar.
Betongblandare, maskin för blandning av
betong.
Betönica, se Humlesuga.
Betoning, se Accent.
Betrost, se Betsjukdomar.
Bets, namn på lösningar el. vätskeblandningar,
som användas till att färga trä på sådant sätt, att
trästrukturen lyser igenom. Verb: Betsa.
Vid betsning användes dels a n i 1 i n
färg-be t s n i n g, särsk. med vattenlösliga
anilinfär-ger, dels rökning av garvämneshaltiga träslag
(ek; andra träslag behandlas först med
pyrogal-lollösning el. dyl.), dels s. k. syrabetsning,
betsning med vissa kemikalielösningar.
Efterbe-handlingen består i polering med polityr
(schel-lackspritlösning) el. numera mest med
cellulosalack, boning med vax och terpentin el. oljning
och fernissning (amerikansk polering).
Betsaida (”fiskfångstens hus”), ort i
Gali-léen, vid sjön Gennesaret. Därifrån
härstammade enl. Joh. evang. apostlarna Petrus, Andreas och
Filippus. B., som trol. låg strax ö. om Jordans
mynning i Gennesaret, utvidgades till stad och
förskönades av tetrarken Filippus, som
uppkallade det efter kejsar Augustus’ dotter, Julia
(Julias).
Betsa’n, Beth-Shan, ort i Jordans
dalgång, n. om Gilboa berg, där vägen från
Jis-reelsslätten över en höjd går ned i
Jordandalen. Utgrävningar, företagna av en amerikansk,
av univ. i Filadelfia utsänd expedition, visa, att
B. varit egypternas förnämsta stödjepunkt
under den tid i 2:a årtusendet f. Kr., då de
behärskade Palestina. Man har funnit sex
tem
pel. Gjorda fynd visa ett dominerande
egyptiskt inflytande, särsk. i skulpturen, men också
hetitiska och babyloniska kulturförbindelser.
Efter Ramses III :s död 1167 f. Kr. avföllo
legosoldaterna från Egypten och bemäktigade sig
staden i förening med filistéerna, men den
hedniska kulten fortsatte, tills David drev ut
filistéerna. Under den klassiska tiden blev B.
under namn av Skythopolis huvudort i
Deka-polis. Man har funnit rester av ett
Bakchos-tempel och av en gammal kristen kyrka med
mosaiker. Under korstågen byggdes på platsen
en fästning, av vilken lämningar påträffats.
Betsel, gemensam benämning för de
remtyg och bett, som användas för hästens
styrande och behärskande. B. förekommer av olika
modell för kör- och ridbruk samt benämnes,
alltefter den olika sammansättningen, träns
el. kandar. Kandaret består av stång och
bri-dong. — Remtyget utgöres av huvudlag och
tyglar (tömmar). Huvudlaget sammansättes
vanligen av nackstycke, pannrem, sidostycken,
käkrem och nosrem, varjämte körbetslet, ofta
har s. k. skygglappar samt stundom även s. k.
stup- el. uppbindstyglar. Ridbetslet för
militärbruk är vanligen kombinerat med grimma för
att i fält kunna binda hästen.
B e t s 1 i n g, d. v. s. tillpassning och
pålägg-ning av b. bör ske med stor omsorg. Rätta
läget för bettet är omkr. 1/z cm nedom hästens
mungipor. Tränsen och bridongen verka direkt
i hästens mungipor, varemot en
hävstångs-verkan inträder vid stångens användande.
Stångens sidostycken benämnas överskänkel och
un-derskänkel. Överskänklarna kvarhållas genom
kindkedjan, varigenom stångbettet blir en
hävstång. Längre underskänkel ger längre
häv-stångsarm och ökar således stångens verkan.
Denna ökas, i samma mån som munstyckets
överst tränsbett (t. v.) och stångbett. Därunder
träns-betsel med ridgrimma (t. v.) och kandar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
