Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnson, 1. Björnstjerne - Björnson, Björn - Björnsson, Edvard - Björnsson, Sveinn - Björnspinnare - Björnstjerna, ätt - Björnstjerna, 1. Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Björnsson—Björnstjerna
176
B. var icke blott sitt folks nationalskald utan
också den, som bäst tolkade och väckte dess
na-tionalmedvetande. Optimist och vil j emänniska,
var han städse färdig att gripa in och mana på,
en dubbelnatur av samhällelig agitator och
diktande konstnär, skald och medborgare.
Oförgängligast är säkerligen hans vislyrik, buren av
en frisk, ungdomlig inspiration, djupt individuell,
men allmängiltig som känslouttryck, okonstlad,
åskådlig, fantasifull och konkret.
B:s ”Samlede værker” finnas i flera uppl.,
”Artikler og taler” i 2 bd (1920), ”Brev” ha
utgivits av H. Koht 1912 ff. Litt.: C. Collin,
”B. B.” (2:a uppl. 1923); G. Gran, ”B. B.”
(1916); J. Landquist, ”Essayer” (1913); A. M.
Holmgren, ”B. B.” (1921); C. Gierlöff, ”B. B.”
(1932); F. Bull, ”Tradisjoner og minner” (1945).
2) Björn B., den föreg:s son, teaterman
(1859—1942), genomgick skådespelarskolan i
Wien och debuterade 1880 hos Meiningarna. Efter
en kortare studietid i
Paris var han 1885—
93 anställd som
skådespelare och
sceninstruktör vid Kristiania
teater, uppträdde sedan
i Köpenhamn, valdes
1898 till chef för
Na-tionalteatret och ledde
det till 1907 samt
1924—28. Under 1 :a
världskriget ledde han
en halvofficiös tysk
telegrambyrå. B. var
en betydande
instruktör och teaterchef,
fantasifull, eggande och kraftig. Både som
karaktärs- och komisk skådespelare har han
åstadkommit utmärkta typer, t. ex. Richard III,
Sigurd Slembe, Peer Gynt, Paul Lange, Prof.
Tygesen i ”Geografi og kærlighed”, Don Salluste
i ”Ruy Bias”. — B. har skrivit skådespel och
memoarerna ”Mit livs historier” (4 bd, 1922—
37).
Bjömsson, John Edvard, skolman,
politiker (f. 1878 24/ö), fil. dr i Lund 1909, docent
i experimentell fysik där s. å. och 1910—43
lektor i Borås. Han är sedan urtiman 1919
representant för Älvsborgs län i F. K. Som
riksdagsman har han framför allt sysslat med
be-villnings- och bankoutskottsfrågor. Han var
statsrevisor 1928—31, är banko fullmäktig sedan 1932
och led. av socialdemokratiska riksdagsgruppens
förtroenderåd. Han var led. av tull- och
traktatkommittén, kommittéerna för ordnande av den
högre tekniska undervisningen, 1932 års
bered-skapssakkunniga, statens mjölknämnd samt 1939
års livsmedelskommissions råd.
Björnsson, S v e i n n, isländsk politiker (f.
1881). Urspr. jurist, var han led. av Islands
allting 1914—16 och 1919—20. Han var Islands
sändebud i Danmark 1920—24 och 1926—40.
Han medverkade därvid till den viktiga
spanskisländska handelstraktaten 1922, och han verkade
med kraft för ett
gott förhållande mellan
Danmark och Island.
I juni 1941 valdes
han till
riksföreståndare, återvaldes 1942
och 1943 samt utsågs
i juni 1944, då
Island bröt
personalunionen med Danmark,
till republiken Islands
förste president. Han
återvaldes 1945 på
fyra år och 1949 likaså
på fyra år. Han har
varit den samlande gestalten i isländsk politik
under senaste decennium tack vare sin moderation
och stora politiska och diplomatiska erfarenhet.
Björnspinnare, Arctildae, en familj fjärilar,
som sammanföres med ett par andra familjer till
gruppen oäkta spinnare. Den allmännaste arten
är den vanliga björnspinnare n, Arctia
caja, som mäter 43—70 mm mellan vingspetsarna.
Den har mörkbruna framvingar med nät av vita
teckningar samt cinnoberröda bakvingar med stora
rundade, svartblå fläckar; bakkroppen är röd med
svarta tvärstreck på översidan. Larven är svart
och långhårig med de tre första ledernas hår
rödbruna, de övriga svarta.
Björnstjerna, adlig ätt, härstammande från
Hälsingland från Olof Björn, officer vid Hälsinge
reg. och bl. a. med i slaget vid Lützen 1632.
Dennes sonsons son var ärkebiskop Magnus
Be-ronius, vars hustru och barn adlades 1760 och
introducerades 1775. Ärkebiskopens sonson, M.
F. F. B. (se B.i), fick 1815 friherrlig och
1826 grevlig värdighet. En adopterad ättegren
härstammar från ärkebiskopens dotterson, den
1799 adlade översten M. J. Wahlbom. Denna
gren utgick på svärdssidan 1898 med J. M. B.
(se B.2).
1) Magnus Fredrik Ferdinand B., militär,
diplomat (1779—1847). Han deltog i 1808 års
krig som överadjutant vid finska arméns
generalstab, utmärkte sig bl. a. vid Siikajoki och Lappo
samt inledde med ryske generalen Kamenskij de
Vanliga björnspinnaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
