Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blücher, Gebhard von - Blücher, Vasilij Konstantinovitj - Blyerts - Blyertspenna - Blyfolium - Blyfärger - Blyföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Blücher—Blyföreningar
290
till dess han på
Na-poleons begäran
avlägsnades från sitt
befäl. 1813 deltog B.
som armékårchef med
utmärkelse i slagen
vid Gross-Görschen,
Bautzen (maj) och
Haynau och vann
som befälhavare över
schlesiska armén den
lysande segern vid
Katzbach (Wahlstatt;
26 aug.). B. tilltvang
sig 3 okt. övergången
över Elbe vid Wartenburg och förenade sig med
nordarmén under kronprins Karl Johan. Han slog
16 okt. Marmont vid Möckern, deltog i det stora
slaget vid Leipzig (18 okt.) och i stadens
stormning dagen därpå. S. å. blev han
generalfältmarskalk och 1814 furste.
Under fälttåget i Frankrike 1814 ryckte B.
alltför djärvt fram och blev av Napoleon i grund
slagen i en serie strider (11—15 febr.). Men
motgången var tillfällig. B. tillbakaslog under sitt
korta återtåg Napoleon vid Laon (9—10 mars),
de förbundna ryckte fram mot Paris, och 30
mars stormade B. Montmartre. — När kriget,
efter Napoleons återkomst 1815 från Elba, åter
utbröt, ställdes B. i spetsen för den preussiska
armé, som sändes till Belgien. Slagen vid Ligny
(16 juni) utförde han ett skickligt återtåg och
hann fram till Waterloo 18 juni i rätt tid för
att undsätta Wellington och förvandla det
hotande nederlaget till en lysande seger.
Blücher [-kir], Vasilij Konstantin
o-vitj, rysk militär (f. 1889). Han var urspr.
arbetare i en vapenfabrik och dömdes därunder
till fängelse för revolutionär propaganda. B.
deltog i 1 :a världskriget som menig och
underofficer. Under striderna mot de ”vita”
ledarna amiral Koltjak och general Wrangel
tjänstgjorde hans som divisionschef. Han var sedan
huvudsaki. verksam i ryska Asien, sedan 1929
chef för Sovjetunionens stridskrafter i Fjärran
östern. Han blev marskalk 1936. Kort efter
konflikten med Japan 1938 försvann B., som
förmodligen ansågs för mäktig, trol. dömd till döden.
Blyerts, se Grafit.
Blyertspenna, skrivredskap, bestående av en
smal trähylsa, inneslutande en kärna av
blyertsmassa, som blottas genom hylsändans
tillspetsning (formering). Blyertsmassan utgöres av en
sammanmald blandning av pulvriserad grafit och
finkornig lera, i fuktigt tillstånd pressad till
smala strängar, som torkas, glödgas, impregneras
med t. ex. paraffin och avskäras i pennlängder.
Trähöljet förfärdigas av mjukt, lättkluvet trä,
företrädesvis amerikanskt ”cederträ” av olika
slag. Tillverkningen sker vanl. så, att två
skivor av trämaterialet förses med likartade,
varandra motsvarande räfflor, hälften så djupa som
blyertssträngens tjocklek. Strängarna (minorna)
inläggas i den ena skivans räfflor, varefter
den andra skivan limmas på med sina
räff-NF III — 10
lor noga inpassade mot strängarnas över den
förra skivans yta uppskjutande del. Efter
torkning genomsågas dubbelskivan mellan räfflorna,
varvid blyertspennämnen uppstå. Dessa fräsas
till rund el. sexkantig form, poleras, färgas,
förses med fabriksstämpel o. dyl. På samma sätt
tillverkas färgpennor med röd, blå, svart o. s. v.
kärnmassa, färgad genom mönja, ultramarin,
kimrök o. dyl. Genom impregnering av minorna
med anilinfärg fås s. k. anilinpennor, som lämna
en svårutplånlig, kopierbar skrift. I de nu
vanliga mekaniska skrivstiften är ett blyerts- el.
färgstift infattat i en hylsa av metall, ebonit el.
konstmassa, ur vilken stiftet frammatas medelst
en skruv- el. fjäderanordning. — B. är i
primitiv form känd sedan 1500-talet. I slutet av
1600-talet uppstod i England en betydande
tillverkning, grundad på en inhemsk, sedermera
uttömd grafitförekomst. I Bayern grundades på
1720-talet flera fabriker för tillverkning av b.
Fabrikationen utvecklades där framför allt i och
omkring Nürnberg, där bl. a. A. W. Fabers
världsberömda pennfabriker äro belägna.
Metoden att framställa blyertskärnan genom att blanda
grafitmjölet med lera uppfanns av fransmannen
Conté 1795 och var epokgörande för
fabrikationen.
Blyfolium, tunt blybleck, användes vid
em-ballering av tobak samt till packningar.
Bly färger, sådana färger, vilka som väsentlig
beståndsdel innehålla bly. Alla b. äro giftiga.
Användningen av b. inskränkes genom vissa
lagbestämmelser. Viktigast är b 1 y v i 11 (se
Blyföreningar), jämte zinkvitt och titanvitt (se
dessa ord) den mest brukade vita färgen. Röda
b. äro mönja och kromrött; gul och
orangegul färg ha b 1 y g 1 e t e, k a s s e 1 e
r-g u 1 t, patentgult och k r o m g u 1 t.
(Se Blyföreningar). Gröna b. kunna framställas
genom blandning av kromoxid med kromgult.
Blyföreningar. 1) Flera av blyets föreningar
äro av större praktisk betydelse. Följande äro
de viktigaste:
Blyoxid el. b 1 yg 1 ete, PbO, bildas vid
stark upphettning av blymetall i luft. Vanligen
förekommer det som ett gult pulver. B. nyttjas
inom glas-, färg-, gummi- och porslinsindustrierna
samt för framställning av olika blyföreningar.
Bly bildar även en lägre oxid, blysuboxid
el. b 1 y o x i d u 1, Pb’O.
Blysuperoxid, PbO’, fås vid
behandling av mönja med salpetersyra. Fabriksmässigt
framställes det på elektrolytisk väg ur blyoxid.
Är ett mörkbrunt pulver, som användes som
oxidationsmedel inom den organiskt-kemiska
industrien samt som beståndsdel i plånet på
tändsticksaskar.
Mönja, PbsO4 el. 2PbO. PbO?, saltartad
förening av blyoxid och blysuperoxid, se Mönja.
Blyhydroxid, Pb(OH)’, utfaller vid
tillsats av ammoniak till lösliga blysalter. Med
starka baser kan blyhydroxid bilda salter,
plum-biter, t. ex. natriumplumbit, NasPbOa, och
kal-ciumplumbit, CaPbO2.
P 1 u m b a t. Blysuperoxid ger ej någon hy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
