- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
309-310

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåstrumpa - Blåstråle (blåstål) - Blåstång - Blåställ - Blåsugsläktet - Blåsyra - Blåsyre-emulsion - Blåsört el. bläddreört - Blåtobis - Blå tornet - Blåträ - Blått blod - Blåtvills, blåtwills - Blåtåtel - Blåval - Blåvands Huk - Blåved - Blåvik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

Blåstråle—Blåvik

310

Blåsuga, Ajuga pyramidalis.
Foto A. Fors.

skåpet” (Societå
delta calzd).

Blåstråle (el.
blåstål), en
fisk, se
Snultre-släktet.

Blåstång, se
Brunalger.

Blåställ, inom
marinen populär
benämning på
bussarong av blå
ky-pert j ämte byxor
av samma tyg.

Blåsugsläktet,
A’juga, släkte inom [-tvåläppsväx-terna-]
{+tvåläppsväx-
terna+} el. de [-läppblommiga-]
{+läppblommi-
ga+} (Labiatae),
igenkänt på att
blomkronans
överläpp är kluven och
förkrympt. I
Sverige finnas tre
arter. I hagar ända
upp till Lappland
växer A.
pyrami

dalis, en i—1,5 dm hög, pyramidformig flerårig
ört med blomställningarnas stödjeblad mörkare
el. ljusare violetta. Den blott i s. Sverige vilda
A. reptans, som förökar sig genom långa revor,
odlas stundom i trädgårdar för sina vackra blå
blommor.

Blåsyra, cyanvätesyra, HCN, en syra av
radikalen cyan, vilken senare kan finnas i fri
form som en gas med stickande lukt. B. ingår
i glykosiden amygdalin. B. bildas vid
torrde-stillation av stenkol och melass. Den
framstäl-les genom upphettning av dess salter, ss.
cyan-natrium el. gult blodlutsalt, med utspädd
saltsyra el. svavelsyra. B. är en färglös, lättrörlig
vätska med genomträngande lukt, vid stark
utspädning påminnande om bittermandel. Är starkt
giftig. — B. användes för att döda ohyra i
boningshus och skadeinsekter i spannmåls- och
mjöllager. B. upptäcktes 1782 av Scheele.

Förgiftning med blåsyra förekommer ej
sällan, mest genom intagande av cyankalium.
Den medför snabbt inre kvävning. Härvid retas
först vissa delar av förlängda märgen (varav
häftig andnöd och kramp); därefter inträder
hastigt förlamning av samma delar, medförande
döden, ibland på få minuter.

Blåsyre-emulsiön, en mjölkvit, tunnflytande
emulsion med stark bittermandelsmak. 15 g
innehålla 1 cg vattenfri blåsyra. B. brukades förr
för att stilla kräkningar och lindra magsmärtor.

Biåsört el. b 1 ä d d r e ö r t, Utriculäria,
släkte inom fam. Utriculariaceae med omkr. 250
örtlika arter, huvudsaki. växande i tropikerna.
Några äro vattenväxter med hårfint
sönderfli-kade blad, andra äro landväxter med hela blad
el. vid blomningstiden bladlösa. Rötter saknas
åtminstone hos flertalet. På särsk. utbildade,

rotliknande el. även på samtliga blad finnas små
blåsor, som göra tjänst som fångstapparater för
smådjur. Bäst utvecklade äro dessa blåsor hos
de i vatten växande arterna. På den undre, plana
sidan finns vid framkanten en klaff, som
öppnar sig inåt blåsan. På vardera sidan om
klaffen sitta långa, styva hår. Smådjur kunna
med lätthet komma in i blåsorna men förmå icke
tränga ut igen utan
stängas in i dem.
Därinne upplösas
deras mjukare delar
och tillgodogöras av
växten med hjälp av
små hår på blåsans
insida.

I Sverige finnas
5 arter, samtliga med
gula blommor. Störst
och vanligast är U.
vulgaris, som växer
i stillastående vatten
över nästan hela
landet. Hos denna art,
liksom hos flertalet
vattenarter, ombildas

på hösten stjälkens grenspetsar till stora, runda,
kotteliknande vinterknoppar, hibernakler,
som fortleva och nästa år ge upphov till nya
individer.

Blåtobis, en fisk, se Tobissläktet.

Blå tornet, ett som statsfängelse ryktbart stort
torn på gamla slottet i Köpenhamn, nedrivet
med detta 1731—32. Här tillbragte Leonora
Kristine Ulfeld sin nära 22 år långa fängelsetid.

Blåträ, se Kampeschträ.

Blått blod, liktydigt med ”gammal adel”.
Uttrycket skall ha uppstått i Spanien om den
väst-gotiska adeln med dess vita hy och blått
genomskimrande ådror i motsats till morernas
mörka hudfärg.

Blåtvills, b 1 å t w i 11 s, kyprat, blått
bomullstyg, användes för överdragskläder.

Blåtåtel, Molinia, grässläkte, igenkänt på den
glesa, smala, vanl. mörkt violetta vippan. Strået
har en enda ledknut, nära basen. Enda arten,
M. coerulea, 0,5—1 m hög, växer på
sjöstränder och fuktiga ängar över hela Sverige.

Blåval, se Valar.

Blåvands Huk [blå/vans ho’k],
Danmarks västligaste punkt, en
dyntäckt udde, vars forts, i
havet utgöres av Horns rev.
B. har en 39 m hög fyr,
radio-och livräddningsstation.

Blåved, se Blåyta.

Blåvik, socken i v. Östergötland
vid Sömmens n. stränder;
Göst-rings härad, Östergötlands län;
65,73 km2, 259 inv. (1950).
Berg-länt skogsbygd. Större delen av
socknen äges av Boxholms ab.
359 har åker. Kyrkan av trä
uppfördes 1872. B. bildar med
Eke

Blåsört.

Blåtåtel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free