- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
329-330

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boccherini, Luigi - Boccia - Bocconia - Bochara - Boche - Bochnia - Bocholt - Bochum - Bock - Bock, Carolina, f. Richter - Bock, Fedor von - Bock, Hieronymus - Bock, Sixten - Bockbaggar - Bockbier - Bockblad - Bockholmssund - Bockhornsfrö - Bockhov - Bockkran - Bockning - Bockningsmaskin - Bockort - Bockrot - Bocksbeutel - Bockshorn (Capricornus), Samuel - Bocksten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

329

Boccia—Bocksten

330

den berömda i C-dur, m. m. B. var vid 1800-talets
början näst Haydn, samtidens mest uppburne
kompositör för kammarmusikensemble.

Boccia [bå’tja], ett italienskt friluftsspel med
små träklot.

Boccönia, se Vallmoväxter.

Bochära, se Buchara.

Boche [båj], fr. slangord, som särsk. under
i :a världskriget blev allmänt som öknamn på
tyskarna. Upprinnelsen osäker; b. är tidigast
antecknat 1866, då i betydelsen struntkarl.

Bochnia [bå’k-], stad i s. Polen (Galizien), c:a
30 km ö. om staden Kraköw; 12,000 inv. Stor
saltgruva. B. intogs 1702 av Karl XII.

Bocholt [bå’kålt], stad i Westfalen, nära holl.
gränsen; vid Aa; 35,000 inv. Textil- och
järnindustri. Under 2:a världskriget led B. svåra
skador.

Bochum [bå’kom], stad i Westfalen, inom
Ruhrdistriktet, 14 km ö. om Essen; 245,000 inv.
När 2:a världskriget utbröt, var B. en alltigenom
modern industristad med givande kolgruvor i
utkanterna och med omfattande järn- och
stålindustrier i de inre delarna. Vidare funnos där
bil-, brännolje-, textil- och tobaksindustrier.
Genom våldsamma bombraider under kriget
ödelädes staden till stor del. — B. kom genom arv
till Brandenburg (Preussen) 1614.

Bock. 1) Se Getdjur.

2) Fast stöd i militärbroar. B. göres med
fyra el. med två ben. — ”Bockar”, öknamn på
ingenjör-, pontonjär- och fortifikationstrupper.

3) Gymnastikredskap, bestående av en Rort
stoppad dyna på fyra ben.

4) Ett alkoholstarkt och sött öl, även kallat
bockbier. — I Frankrike förstår man med
b. ett glas öl.

5) Ett slags kälke, se Getdoning.

Bock, Carolina Sofia, f. Richter,
skådespelerska (1792—1872). Hon anställdes
1814 som aktris vid Kungl. teatern, vilken hon
sedan tillhörde nära 50 år och där hon i
synnerhet utmärkte sig i gumroller. 1831—34 och
1841—56 var hon lärarinna i deklamation och
mimik för Kungl. teaterns elever.

Bock, Fedor von, tysk militär (1880—
1945). Han blev officer 1898 och deltog i 1 :a
världskriget som generalstabsofficer. Efter kriget
tillhörde han riksvärnet, blev generalmajor 1929
och general 1935. Han ledde 1938 operationerna
mot Österrike, som förde till ”Anschluss”,
varefter han utnämndes till generalöverste. Under
2:a världskriget förde B. armégrupp på olika
fronter, först den nordliga i Polen 1939, därefter
på n. flygeln i väster, varpå följde utnämning
till generalfältmarskalk. Slutl. förde han den
mellersta armégruppen 1941 i kriget mot
Sovjetunionen men insjuknade i dec. och avlöstes då.
Under sommaroffensiven 1942 hade B. befäl över
den södra armégruppen. När striderna om
Stalingrad började hårdna hösten 1942, avsattes B. och
hade därefter ej något frontbefäl.

Bock, Hieronymus, tysk läkare och
botanist (1498—1554). Han räknas som en bland
”botanikens fäder”. Han utgav en ”Kreuterbuch”

(1539), i vilken han beskriver växterna på ett
åskådligt sätt och samtidigt försöker ta hänsyn
till deras släktskapsförhållanden.

Bock, Karl Alfred Sixten, zoolog (1884—•
1946), fil. dr och docent vid Uppsala univ. 1914,
prof, och föreståndare för Naturhistoriska
riks-muséets evertebratavd. 1929. B. har huvudsaki.
ägnat sin forskning åt virvelmaskar, ss. ”Studien
über Polycladen” (1913), ”Boninia” (1923). B.
har företagit två forskningsresor till Stilla
havet (1914 till Japan och Boninöarna, 1917—18
till Gilbert- och Fidjiöarna) samt deltagit i 1908
års spetsbergsexpedition.

Bockbaggar, se Långhorningar.

Bockbier, se Bock.

Bockblad, växtnamn, som tillägges de mest
skilda växter, t. ex. vattenklövern (Menyanthes
trifoliatd), kärleksörten (Se dum telephium) och
konvaljens blad.

Bockholmssund, sund s. om Ekerön mellan
Ekeröfjärden och Södra Björkfjärden i s. ö.
Mälaren.

Bockhomsfrö, se Trigonella.

Bockhov, se Hov.

Bockkran, ett slags lyftkran.

Bockning, böjning av bleck, plåt, rör el.
stänger av metall.

Bockningsmaskin, maskin för bockning av
plåt el. stångformigt material av metall. Grovplåt
bockas oftast i s. k.
valsbockningsma-skiner. Bockningen åstadkommes genom att
plåten skjutes mellan en övre och två undre
valsar, varefter den förra skruvas ned och plåten
valsas fram och tillbaka, under det att
övervalsen efter hand ställes närmare undervalsarna,
till dess plåten får den önskade radien. För
bockning av mycket grova plåtar användas b a c
k-bockningsmaskiner, i vilka plåten
bockas mellan två stora backar i flera omgångar.
Det erforderliga presstrycket åstadkommes på
hydraulisk väg.

Bockort, med träbockar inbyggd ort i en
malmgruva.

Bockrot, art av anissläktet.

Bocksbeutel [bå’ksbåital], korthalsad bukig
butelj för vinet från Stein i Franken (Steinwein).
Även namn på vinet.

Bockshorn [bå’kshårn] (C a p r i c o r n u s),
Samuel, tysk tonsättare (omkr. 1629—65), var
kantor på olika platser och från 1657
hovkapellmästare i Stuttgart. B. var en betydande
motett-och kantatkompositör. Ovisst är, om oratoriet
”Judicium Salomonis” är skrivet av honom el.
av Carissimi.

Bocksten, gård i Åkalla by, Rolfstorps socken
i Halland, platsen för ett märkligt mossfynd
(1936), bestående av ett med tre pålar
genomborrat manslik, iklätt dräkt från mitten av
1300-talet. Denna, av ylletyg, består av fotbeklädnad
(läderskor och fotlappar), hosor (benkläder), som
räckte från fotlapparna till ett stycke ovan knäna,
kolt med ärmar, hätta och mantel, öppen åt h.,
men f. ö. sluten. Inga spår funnos av
underkläder. Mannen hade burit bälte och gehäng av
läder, 2 bärpåsar av tyg samt 2 knivar el. dolkar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free