Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boudoir - Bouet-Willaumez, Louis Édouard - Bouffé, Marie - Bouffes-Parisiens - Boufflers, 1. Louis François de - Boufflers, 2. Marie Charlotte Hippolyte de - Bougainville - Bougainville, Louis Antoine de - Bougainvillea - Bougie (kirurgi) - Bougie (stad) - Bouglé, Celestin - Bouguer, Pierre - Bouguereau, Adolphe William - Bouhélier, Saint Georges de (Stéphane Georges de Bouhélier-Lepelletier) - Bouhler, Philip - Bouhours, Dominique
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Boudoir—Bouhours
638
Boudoir [bodwa’r], se Budoar.
Bouet-Willaumez [boä’-vijome’], Louis
Édouard, greve, fransk amiral (1808—71).
Han var under Krimkriget stabschef samt blev
1865 amiral och senator. 1870 fick han befälet
över den eskader, som vid krigets början skulle
operera mot Preussens kuster. Han avseglade
24 juli, kunde i brist på lokalkännedom och
landstigningstrupper intet uträtta och återvände
efter två månaders fåfäng kryssning till
Cher-bourg.
Bouffé [bofe’], Hugues Désiré Marie, fransk
skådespelare (1800—88). Han var länge ansedd
som Frankrikes förnämste karaktärsskådespelare
i komedien och vådevillen. Hans förmåga att
förena komik, känsla och allvar samt att
karakterisera genom en mängd ur livet hämtade
smådrag gjorde särsk. hans framställningar av
”Parispojken”, Michel Perrin och pappa Grandet
i ”Den giriges dotter” m. fl. mycket berömda.
Utgav 1880 sina minnen.
Bouffes-Parisiens [bo’f-pariziå’], teater i
Paris, uppförd 1827. Den hade sin största
glansperiod under Offenbachs ledning 1855—62, då
repertoaren mest bestod av dennes operetter.
På 1870-talet hade B. en ny glansperiod med
fru Judic som primadonna. B. omhuldar alltjämt
operetten.
Boufflers [boflä’r]. 1) Louis Franqois
de B., hertig, fransk fältherre (1644—1711).
Han utmärkte sig i Ludvig XIV:s krig och
blev 1693 marskalk, 1695 hertig. Med stor kraft
försvarade han 1695 Namur mot Vilhelm III
och 1708 Lille mot prins Eugène. På återtåget
från Malplaquet 1709 räddade han hären från
undergång.
2) Marie Charlotte Hippolyte de
B., grevinna, fransk salongsdam (1725—1800).
Hon var i slutet av Ludvig XV :s regering en
av de ledande damerna inom aristokratiens
opposition mot det kungliga godtycket och du
Barrys mätressvälde. Gustav III gjorde vid sitt
besök i Paris 1771 hennes bekantskap och
underhöll sedan med henne en omfattande och
intressant brevväxling, utg. i övers. 1928 av
Beth Hennings. Vid revolutionen 1789 flydde
hon till England, där hon mottog ej ringa
hjälp av sin kunglige vän men avböjde hans
anbud om en fristad i Sverige. Hon återvände
senare till Frankrike och satt 1794 under
skräckväldet 8 V2 månader i fängelse.
Bougainville [bogävi’l], den största bland
Sa-lomonöarna i Stilla havet; 8,800 km2; 50,000 inv.
Bougainville [bogävi’1], Louis Antoine
de, fransk krigare, sjöfarare (1729—1811).
Han deltog i amerikanska kriget 1756 och
fälttåget i Tyskland 1761. Han ledde 1766—69 den
första franska världsomseglingen och är näst
sin samtida engelsmannen James Cook den
förnämste upptäcktsresanden i Stilla havet. B.
återupptäckte och namngav Louisiaderna samt
besökte Nya Hebriderna, Bismarcksarkipelagen och
Salomonöarna, av vilka den största bär hans
namn. Resan beskrev han i ”Description d’un
voyage autour du monde” (2 bd, 1771—72).
Bougainvi’llea [bogäq-], växtsläkte, se
Nyc-taginaceae.
Bougie [bo^i’], fr., vanligen av kautschuk el.
metall förfärdigat instrument, som införes i
urinröret el. matstrupen, då man vill vidga däri
befintliga förträngningar (strikturer).
Bougie [bo$i’], arab. Bidschaja, stad i
Algeriet vid Medelhavet, 180 km ö. om Alger,
30,600 inv. Nederbördsrikt och skyddat läge.
Viktig exporthamn, särsk. för vin, olja, fikon
och malm. — B. var romarnas Saldae. 1090—
1152 säte för hammaditernas dynasti och största
handelsstaden på Afrikas nordkust.
Bouglé [bogle’], Celestin, fransk
sociolog (1870—1940). Han hävdade, att
samfunds-formerna, ej idéerna, trycka sin stämpel på
historia, konst, moral och religion. Bland hans
skrifter märkas ”Les idées égalitaires” (1899,
3:e uppl. 1925), ”Qu’est-ce que la sociologie?”
(1907, 6:e uppl. 1932), ”Essais sur le régime
des castes” (1908, 3:e uppl. 1935), ”Leqons de
sociologie sur 1’évolution des valeurs” (1922, 2:a
uppl. 1929), ”Les maitres de la philosophie
contemporaine en France” (1938).
Bouguer [bogä’r], Pierre, fransk fysiker
(1698—1758). Han lade grunden till den
experimentella fotometrien. B. deltog 1735—43 i den
franska gradmätningsexpeditionen till Peru. B.
utförde i praktiken den första heliometern.
Bouguereau [bogorå’], Adolphe
William, fransk målare (1825—1905), verksam i
Paris från mitten av 1850-talet. Hans egentliga
område blev den nakna kvinnliga skönheten. En
stor paradtavla ”Venus’ triumf” (1856) inledde
en lång serie av idylliska och elegiska motiv.
Hans unga kvinnor äro behagfullt tecknade,
idealiserade och fulländat söta, hans färg är klar,
kall och porslinsartad, det släta behandlingssättet
ger tavlorna närmast karaktär av oljetryck.
Bouhélier [boelie’], Saint Georges de,
eg. Stéphane Georges de B.-Lepe 11
e-t i e r, fransk författare (1876—1947). Han utgav
flera litterära tidskrifter, av vilka Revue naturiste
1897 slog igenom. Där utvecklade B. en ny
diktnings mål, humanitär tendens, i motsats mot
symbolismen. Hans diktsamlingar, bl. a. ”Les chants
de la vie ardente” (1901), vunno mindre
erkännande än hans romaner: ”La route noire” (1900),
”La tragédie du nouveau Christ” (1901) m. fl.
Mest bekant är han som dramatiker. Han rör sig
gärna med dunkla allegorier i en realistisk ram.
Av B:s dramer må nämnas ”Le roi sans
cou-ronne” (1906), ”La tragédie royale” (1909), ”Le
carnaval des enfants” (1911; mest spelat, uppf. i
Stockholm 1919 av en fransk trupp) och ”La
féerie amoureuse” (1924). Jfr monogr. av M. Le
Blond (1909) och P. Blanchart (1920).
Bouhler [bö’lar], Philip, tysk politiker (f.
1899). Som af färsledare i nationalsocialistiska
partiet från 1925 och som chef för Adolf
Hitlers privatkansli från 1934 spelade B. en
betydelsefull roll under den nationalsocialistiska regimen.
1934 blev han även ordf, i partiets
gransknings-kommission för nationalsocialistisk litteratur.
Bouhours [boö’r], Domini que, fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
