Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brittiska samväldet - Konstitution - Det koloniala imperiet - Försvaret - Brittiska Somalilandet - Brittiska Sydafrika - Brittiska Västafrika - Brittiska Västindien - Brittiska öarna (British Isles) - Brittiska Östafrika - Brittsommar (britmässesommar) - Britz - Brive, Brive-la-Gaillarde - Brix, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
857
Brittiska Somalilandet—Brix
858
för utrikespolitik och försvar. De med något
oregelbundna mellanrum återkommande
imperie-konferenserna betyda mycket för
sammanhållningen. Andra samarbetsorgan äro imperiets
för-svarskommitté samt ett par ständiga kommittéer
med ekonomiska uppgifter.
Det koloniala imperiet. Det egentliga brittiska
koloniväldet, som är fast underordnat regeringen
i London, består till största delen av tropiska el.
subtropiska områden med övervägande färgad
befolkning av olika raser. Invånareantalet
beräknas uppgå till sammanlagt 63 mill. Kolonierna
— stundom kallade kronkolonier — åtnjuta
numera i många fall begränsad självstyrelse. Ett
mindre antal ha närmat sig dominionstatus.
Utvecklingen går i stort sett mot friare
förhållanden. Kolonierna styras i regel av guvernörer,
som ha sin instruktion från och äro ansvariga
inför kolonialministeriet i London.
Lagstiftningsrätten utövas principiellt av brittiska parlamentet
men delegeras vanl. till Kronan. Jämte kolonierna
märkas protektorat, dvs. områden, som genom
annektering el. avtal med infödda härskare ha ställts
under brittiskt beskydd, vilket vanl. också
betyder, att de styras som kolonier, ehuru de icke
legalt utgöra delar av B. Som mandatärmakter
förvalta vidare Storbritannien och i vissa fall
dominierna f. d. tyska besittningar och forna delar
av det osmanska väldet. Huvudtyperna av
kolonialstyrelser med något inslag av
folkrepresentation äro följ.: kolonier med vald folkförsamling
och ett utnämnt representativt råd; kolonier med
ett delvis valt, delvis utnämnt representativt råd,
där de valda äro i majoritet; kolonier el.
protektorat med ett delvis valt, delvis utnämnt råd, i
vilket flertalet medl. äro nominerade av
guvernören, samt kolonier och protektorat med ett i
sin helhet utnämnt, representativt råd. Några
kolonier styras helt av guvernören och hans egna
medarbetare. Syd-Rhodesia har sedan 1923
genomförd parlamentarism, ehuru med rösträtt
endast för den fåtaliga vita befolkningen.
Kronkolonierna företrädas i London av crownagents,
utnämnda av kolonialministern. Särsk. i Afrika
tillämpas en form av indirekt styrelse; man
tillvaratar byarnas och stammarnas gamla
institutioner samt låter deras ledande män utöva en
begränsad makt. 2 :a världskriget blev en ny viktig
etapp i koloniernas utveckling. De mera
avancerade koloniernas folkvalda församlingar ha fått
större befogenheter. 1942 utfärdades instruktion
om ökad användning av infödda i förvaltningen.
Samtidigt är det brittiska intresset för en
modernisering och stegrad exploatering av särsk. de
afrikanska områdena påfallande.
Försvaret. I egenskap av suveräna stater ha
dominierna egna försvarsväsen, men de ha i stor
utsträckning litat på moderlandets maktställning
och äro fortfarande starkt beroende av brittiska
flottan, ehuru både Australien, Nya Zeeland och
i synnerhet Canada numera räkna med U.S.A.
som en trygghetsgarant. Sammanhållningen inom
B. bestod provet i bägge världskrigen, bortsett
från Eires neutrala hållning. Under kriget 1914
—18 uppbådade 4 dominier 1 V4 mill. frivilliga.
Under en del av mellankrigstiden kunde tvivel
råda om dotterländernas hållning i händelse av
ett nytt stort krig, men inför hotet om en ny
världskonflikt stärktes åter de sammanhållande
krafterna. Vid krigsutbrottet 1939 slöto Canada,
Australien och Nya Zeeland utan tvekan upp vid
Storbritanniens sida. I Sydafrika var avgörandet
däremot icke givet, parlamentsmajoriteten för
krigsförklaringen blev så knapp som 80 röster
mot 67. Dominiernas och Indiens insatser under
kriget voro mycket betydande. De ställde över
4,5 mill. man under vapen, därav Indien 2,5, i
regel frivilliga.
Brittiska Somalilandet, se Somaliland.
Brittiska Sydafrika, sammanfattande namn på
följ, brittiska besittningar i Sydafrika, nämligen
protektoratet Nord-Rhodesia och kolonien
Syd-Rhodesia samt protektoraten Bechuanaland,
Swaziland och Basutoland; c:a 1,901,000 km2, c:a
3,82 mill inv. Hit hör således ej Sydafrikanska
unionen. B. är ej något gemensamt
förvaltningsområde.
Brittiska Västafrika, sammanfattande namn
på de i Västafrika belägna brittiska kolonierna
och protektoraten: Gambia, Sierra Leone,
Guldkusten (med Ashanti, Nordterritoriet och v.
Togoland) och Nigeria (med britt. Kamerun);
1,285,991 km2, c:a 27,29 mill. inv. B. är ej
något gemensamt förvaltningsområde.
Brittiska Västindien, se Västindiska öarna.
Brittiska öarna (British Is les), ögrupp
i n. v. Europa, omfattande Storbritannien och
Irland, Man, Hebriderna, Orkneyöarna,
Shetlandsöarna och flera mindre öar med en
sammanlagd areal av 313,080 km2, 49,2 mill. inv.
Brittiska Östafrika, sammanfattande namn på
de brittiska besittningarna i Östafrika: Kenya
(koloni och protektorat), Ugandaprotektoratet,
Njassalandprotektoratet, Tanganjikaterritoriet
(mandatområde, större delen av f. d. Tyska
Östafrika) samt Sansibar.
Brittsommar (britmässesommar), fyra
dagar omkr. 7 okt. (den heliga Birgittas dag),
som merendels utmärkas av en vacker väderlek,
vari folktron fann en verkan av helgonets
förböner.
Britz, [-ts], s. stadsdel i Berlin, inkorporerad
1920 och belägen närmast s. om Teltowkanalen.
Brive [briv], B r i v e-1 a-G a i 11 a r d e, stad i
fr. dep. Corrèze (Limousin), vid floden Corrèze,
170 km ö. n. ö. om Bordeaux; 34,000 inv. Trä-,
pappers-, konserv- och konfektionsindustri.
Brix, Hans, dansk litteraturvetenskapsman
(f. 1870), prof, vid Köpenhamns univ. 1924—41.
Av B:s skarpsinniga litterära undersökningar
må nämnas ”H. C. Andersen” (1907), ”Fagre
ord” (1908), ”Gudernes tungemaal” (1911),
”Tonen fra himlen” (1912), ”Johannes Ewald”
(1913), ”Blicher-studier” (1916), ”Vers fra gamle
dage” (1918), ”Danmarks digtere” (1925—26,
ny uppl. 1944), ”Indledning og bemærkninger til
Palladius’ ’Visitatsbog’” (1927), ”Studier i
nordisk runemagi” (1928), ”Dansk lyrik gennem
tre aarhundreder” (1928—30), ”Systematiske be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
