Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Castlereagh, Robert Stewart - Castor - Castor och Pollux - Castovius, Eric - Castra - Castrén, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Castor—Castrén
506
dare. Han fullföljde energiskt och lyckosamt
den brittiska diplomatiens verksamhet som den
sammanhållande och pådrivande kraften i de
europeiska makternas sista stora koalition mot
Napoleon. 1814 begav han sig själv över till
kontinenten för att hindra alla Napoleons försök
att rädda sin tron genom separatuppgörelser med
några av koalitionens medlemmar. Under ”hundra
dagarna” verkade han energiskt för att
tillintetgöra Napoleons nya välde och var därefter en
av undertecknarna av andra freden i Paris (20
nov. 1815). 1818 deltog han personligen i
kongressen i Aachen. — C. var alltför nyktert och
kallt beräknande för att omfatta de utopier, som
inneburos i Heliga alliansen. Hans
utrikespolitik under de närmast följande åren har länge
missuppfattats och klandrats såsom allför
eftergiven mot de reaktionära strömningarna.
Faktiskt motarbetade han konsekvent
interventions-politiken på kongresserna i Troppau (1820) och
Laibach (1821) och förebådade den politik,
vilken sedermera blev Cannings. överansträngd av
arbete och missmodig över den jäsande oviljan,
som ministärens många inrikespolitiska missgrepp
framkallat, råkade C. på sommaren 1822 i ett
uppenbarligen abnormt själstillstånd och begick
självmord. C:s ”Correspondence” utkom i 12
bd 1848—53. — Litt.: C. K. Webster, ”The
foreign policy of C., 1812—1815” (2 bd, 1925—
31); H. M. Hyde, ”The rise of C.” (1933).
Ca’stor, se Bäver.
Ca’stor och Po’llux. 1) Myt. Se Dioskurerna.
— 2) Astron. (a och fl Gemini), de ljusaste
stjärnorna i stjärnbilden Tvillingarna.
Castövius, Eric, universitetslärare (1655—
1703). Han disputerade 1688 i Uppsala med
stor utmärkelse för filosofiska graden och utgav
1690 en avh., ”De statu naturali et adventitio”,
vari han gav en sammanträngd framställning av
några av det cartesianska systemets huvuddrag.
På gr. av sitt oförvägna förfäktande av de
cartesianska idéerna utsattes han för de ortodoxa
teologernas hätska angrepp, och i ett bistert
kungabrev av 26 okt. 1691 hotades han med
kunglig onåd och utebliven befordran. C:s
vetenskapliga framtid som självständig forskare var
härigenom förintad. Han blev emellertid 1698
akademisekreterare och utnämndes slutligen 30 okt.
1702, efter att hela livet ha kämpat mot
fattigdom och bekymmer, till prof, i praktisk filosofi.
Ca’stra (plur. av lat. c as t rum, befästning,
kastell), läger. En romersk här i fält slog
vid beh(?v, särskilt för natten, ett läger, som
befästes med vall och grav. Ett läger,
avsett för en längre tid, kallades ståndläger,
castra stativa. Vid utstakningen borde två linjer
— den ena i öster och väster (decumanus), den
andra i norr och söder (cardo) — dragas så,
att de skuro varandra vinkelrätt; efter cardo
skulle via principalis gå. Formen var
kvadratisk. Vid lägrets utstakning bestämdes först
platsen för fältherretältet, praetorium. Framför
detta gick via principalis (högkvartersgatan),
som skilde lägrets främre del från den bakre.
I den främre voro platser för legionernas ryt-
Castra. a porta praetoria, b porta decumana, c via
praetoria, d porta principalis dextra, e porta principalis
sinistra, i via principalis, g via quintana, h praetorium,
i quaestorium, k forum.
teri och fotfolket samt utanför dessa för
bundsförvanterna. Parallellt med via principalis gick
via quintana, vinkelrätt mot denna via praetoria,
som förde till den mot fienden vända porten,
porta praetoria. Motsatta porten hette porta
decumana. Sidoportarna lågo i ändarna av via
principalis. I bakre delen av lägret, där
högkvarteret befann sig, voro närmast via
principalis platser för befälet. Till vänster om
praetorium var torg- och samlingsplatsen, forum, med
tribunalet, varifrån fältherren höll tal; till höger
stället för inhämtande av auspicier, augurale,
därnäst platsen för intendentur och träng,
quaestorium. I samma linje, mellan forum,
quaestorium och vallen, lågo utvalt fotfolk och rytteri,
ett slags livvakt. Parallellt med praetorium och
de i linje med detta befintliga lägenheterna voro,
skilda av en nära 30 m bred gata, kvarter för
utvalt manskap av bundsförvanterna,
extraordi-narii. Mellan tälten och vallen var ett
mellanrum av nära 60 m bredd till förvaring av byte
och underlättande av marschen till och från
kvarteren m. m. Tälten voro av läder; i
vinterkvarteren hade man baracker. Lägret undergick vissa
förändringar, sedan härarna blivit större och fått
annan sammansättning. — Ordet c. ingår i namn
på åtskilliga orter, bl. a. C. regina, Regensburg;
eng. Chester har uppkommit av castra,
Col-chester ur coloniae castra. Utgrävningar,
framför allt i Tyskland, ha bragt i dagen flera
ex. på romerska ståndläger. De mest berömda
äro Lambèse i Algeriet och det i Saalburg.
Castrén, finländsk släkt, urspr. härstammande
från s. Tavastland, där stamfadern, Olaus
Castrenius (d. 1736 som kyrkoherde), var
rusthållarson från Linna i Hollola socken.
Namnet tog han efter fädernegården (linna = slott,
lat. castrum). Efter stora o freden blev släkten
bofast i Österbotten, där många av dess
medlemmar blevo präster, andra civila ämbetsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
